När jag satte fötterna i London för första gången sommaren 2006. När jag kom av tåget från Stanstead och fann mig själv ståendes på Liverpool street, helt ny och alldeles nervös över var jag skulle och hur jag skulle ta mig dit. Jag fick en adress och hoppade in i en taxi, chauffören han vägrade gå med på att adressen var riktig men det gjorde ingenting för just då susade vi över bron och hela London uppenbarade sig och jag bestämde mig just då att där skulle jag bo en gång. Den var en känsla som var mer verklig än många andra känslor jag haft. Sen hade jag 10 dagar som var underbara. Men det ögonblicket alltså, när vi åkte över bron.. Det var fint.
Gullefjun! Fina minnen och fina bilder! Saknar dej som satan, blir ledsen nar jag laser att du ar ledsen. Vill gora dej glad, ska vi skypa? Puss min fina
SvaraRadera