Jag har ingen favoritplats. Jag gillar för många platser för att kunna välja en. Jag har en plats dock, men den har inte använts i något favoritsyfte alls, mer i syfte att bara få gråta. Min sten. Den har återkommit här bloggen också ett par gånger. Den nära mamma och när pappa var sjuk gick jag ofta dit och satte mig en stund för att andas och gråta utan att någon såg. Den är som sagt ingen favoritplats för det har spillts tårar över både det ena och det andra men på något sätt har den betydelse ändå. Min sten.
Sen kvalar Ålesund och speciellt Alnes in på platser som gör att kroppen bara skriker heja heja heja livet!
Soffan hos mamma är också en plats som alltid kommer vara så otroligt avkopplande, ja tjena så många gånger jag lagt mig och en sekund senare sovit som en stock och dregglat på mammas fina kuddar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar