där längst upp ovanför allt, där är himlen alltid blå

Där vill jag ligga på daggdränkt gräs i en soluppgång och låta dropparna vätta min tunna klänning, rysa så armarna krusar sig. Vänta med spänning på solens strålar när dom värmer mina kinder och torkar min klänning torr. Jag vill få ett grässtrå draget längs min läpp och skratta så det gör ont i magen. Jag vill gå barfota och låta gräset kittla mina fötter med rosa nagellack. Jag vill springa över en äng täckt med smörblommor och sätta en vitsippa i håret. Jag vill vara fräknig och brun och le. Jag vill dricka vitt vin på en filt. Jag vill att du ger mig din tröja när det blir kallt. Vill gå och göra fotspår i sanden där solen är på väg ner. Jag vill kisa över det glittriga vattnet för jag inte tror att det är sant hur vackert det är där. Jag vill sitta på en båt med fötterna utanför relingen och känna hur vattnet stänker upp över mina bruna ben. Jag vill ha jeansshorts och vit skjorta och sandaler med remmar. Jag vill ligga i famnen på den jag är kär i när kvällen blir till natt och veta att det är en ny lika fin dag i morgon. Jag vill somna till ljudet av dina andetag, dansa till takten av din puls. Jag vill vara där du är.

Saknar dig Anden

Split in two. In three maybe. Alot of big changes going on in my life at the moment. The year so far has been characterized by changes. Mom has thaught me that change is something good. You shouldnt sit on the same chair at the dinner table or you should take another way home. Buy another cheese. Inte ruta in sig. So thumbs up for change. In certain amounts. I think I have been feeling this frustrated and sad cus there is alot to process. I am moving to another country, for a while, but still. I have never been away from friends and family more than a month. I talk to mom every day. I know, time to cut the umbilical cord. But thats my life. I could not be more happy about Åleseund, it feels so right and I'm so happy to have found someone to care for. My god, I am in love. Not just förälskad och bubblig i magen. Det här är verkliga känslor. Hej, jag är ju asglad och lycklig. It's just alot going on. Förlora jobb och lämna mitt egna fina hem. I just think that this needs to sink in. I just need to accept being in the low low ett tag tills det släpper. Vilken himla tur att jag har en Anna här ofta och en skypekärlek att snackas med om kvällarna. Och vilken himla tur att jag har en mamma som är bäst.

tonårskänslor

Jag har tappat gnistan. Orkar ingenting. Sover för länge på morgonen. Tittar på dammet i hörnet men gör inget åt det. Har suttit i full löpmundering i en timma nu. Kroppen skriker gå och lägg dig och sov medan hjärnan säger ut och spring bort lite fett. Ska ha möte i skolan idag. Letar bortförklaringar till att bara dra täcket över huvudet och stänga av mobilen. Är det så illa att baksmällan sitter i i tre dagar? Borde rensa förrådet. Borde verkligen träna. Karlssons klister i soffan med täcke och filmer. Det är bara mitt fel om jag blir tjock nu. Jag drömde om att jag var på stranden med Anders och hans vänner i natt men jag fick komma med dåliga bortförklaringar om att jag skulle gå och handla när jag behövde bada bort värmen. Så smög jag bakom nån liten sten. Jag skulle inget hellre vilja än att kunna njuta av en stranddag. Det är inte möjligt om jag fortsätter sagga ihop. Nu går jag ut tametusan.

På magen föll jag till golvet med en duns. Ytterjackan var knölig under mig. Mössan täckte ena ögat. Mina händer låg fastsurrade under min kropp. Jag andades i alla fall. Yppiga andetag som smakade oro. Tomt och trist där uppe där man tänker. Tårar som rann trots att jag inte grät. En timma gick. Jag tror det var en timma. Tittade inte på klockan. Utan dina andetag blev jag till sten. Ibland till vatten. Utan dina händer blev jag benlös. En sörja av sorg. Sörjande. Jag åkte till platsen där du spreds med vinden. Din plats som du delar med din syster och din mamma. Den platsen som under så många år var slängkyssvägen. När vi åkte förbi slängde du två kyssar till din mamma och din syster. Alltid. Jag ska slänga tre. Kanske en extra till dig.

Det slog mig. Som många andra gånger. Slog med kraft. Rakt mot hjärtat och skar sin vanliga skåra med en slö morakniv. Aldrigheten. Jag minns dig inte riktigt som jag önskar. Kan inte plocka fram roliga pappan. Bara sjuka pappan. Syrgastuber och blå pikétröjor. Rullstol och KS sterila korridorer. Kaffe 5 kronor. Du skulle ju dö, kunde dem inte bjudit på kaffe? Doktor Hillerdal. Din doktor. Han var sjuk sa dom. Han viskade till mig och mamma en gång att han trodde att det handlade om dagar eller kanske en vecka innan du skulle dö. Vi fick inte säga de till dig. Det skulle vi hålla för oss själva. Sen kom det fram att han sagt det till dig ändå. Då satt vi i sjuktransporten, eller du låg på en bår. Dom hade tömt mer än en liter vätska ur dina lungor. Du fick lättare att andas efter tömningarna. Dom stack tjocka nålar i din rygg fast du var rädd för sprutor. Du höll alltid humöret uppe. Till den dagen du sa hejdå nu vill jag inte mer höll du alltid humöret uppe. Undra om du visste att du skulle dö från oss. Jag vet inte om jag visste. Jag vet inte om jag vet. Jag hoppas fortfarande. För när jag tänker aldrig så får jag en tjock klump i halsen som sätter sig som ett lock. Det är inge skönt.
Jag saknar dej älskade pappan min. Saknar att du säger lillknodden till mig. Det saknar jag. Jag saknar att rivas av din mustasch.

Måndag den 29 mars kan fara åt fanders!

Drug dealer girl

Skulle vilja fatta hur man lägger en video från youtube men det går minsann inte.

Är lite kär i den ena tjejen. På riktigt alltså. Tror det är munnen, hon har kört restylane i läpparna. Borde man testa det? Eller ska man vänta till efter 30 med alla saker som ska in i huden?

Lyssna på texten. Hepp!

långa vägar hem

Har svårigheter att andas normalt idag. Natten påminde mig och döden och jag snorade ner en hel kudde. Sömnen tog mig senare hellre än förr och mina ögon avslöjar allt denna dag. Gråtna små flisor till ögon vittnar om att jag är vaken trots mitt grå ansikte skulle kunna lura vem som helst om att jag visst inte ens lever. Att det ska göra fysiskt ont likväl som psykiskt. Hjärtat förvrids i former helt odefinerbara när man kippar efter den luft som inte ens är värd att andas längre när han inte är här. Idag är jag djupt nere och krälar i stoftet av mig själv. Jag tvingar mina händer att vaska ansiktet med kallt vatten fast jag hellre är utan. Jag snör på mig skorna fast jag inte vill gå ut. Jag tvingar mig ur sängen trots att jag skulle kunna ligga och stirra in i en vägg i timmar idag. Kanske har kbt gett mig nåt ändå. Idag är jag riktigt deppad. Riktigt ledsen. Svåra ord, till och med att skriva. Ledsen. Naken kanske. Som vanligt är det aldrigheten som dyker upp. Aldrig mer. Aldrig mer. Hur kan det vara så att jag aldrig mer får prata med min egen pappa. Jag går in icke acceptansläge. Vill inte förstå. Orkar inte ens öppna munnen. Jag åker och träffar Robin nu. En fika på stan kan nog göra den här omöjliga kroppen gott.

Chick chick, ling och motherfucker

Jag dansade till kl sju i morse.

Igår var en av de roligaste kvällarna jag haft i mitt liv. Det går inte ens att förklara vilken lyckad kväll. Hoffe var bäst. Koksdans på söder. Karaoke på K bar. Jag släppte aldrig micken. Jag sjöng Lena såklart. Jag och Anna körde butchtema. Vi skrek Legendary hela kvällen och dansade oss svettiga. Sen kom Micke och Berget hit och dansade till sju.

påttpittar

Igår.

Anna och Craig ligger och sover. Dom dundra in vid efter 4 i morse. Jag vek ner lite tidigare. Han hade tatt med jättefina handmålade tavlor från Kapstaden som tack för att han får bo här. Sån gester gillar jag. Jag och Anna bestämde att jul och nyår 2011 ska spenderas i Kapstaden. Spikat. Jag är riktigt bakis och har svårt att förstå att middagen ska stå på bordet kl fem och bubblet ska öppnas och det ska drickas igen. Hoffmaestro ikväll. Och sen någon reklamtävling på Berns. Fint ska de va. Jag kör den blå.
Förresten undrar jag varför alla sinnen förstärks när man är bakis. Jag saknar Anders nå in i bomben idag. Frustration.

Idag åker monsterklackarna på

Lyssnar på Siwan. Har öppet fönster. Var just ute i slingan. Har dammsugit. Sitter i bara underkläder i soffan. Orkar inte bry mig om grannar. Glad. Anna, Buddha och hans vän kommer hit sen. Och Craig förstås. Dom ska bo här. Vi ska ha en festhelg. Ikväll ska vi dansa robotdansen på Södra Bar och i morgon blir det Hoffmaestro och massa bubbel. Skön helg. Räknar med vinbruncher och gympaskor på dagen. Nästa helg blir också finfin. Jag måste passa på att festa rätt mycket nu innan jag åker. Där kommer man ju inte riktigt ha råd att hänga i en bar så himla ofta. Snälla vänner har lovat att hänga med mitt tempo sista veckorna.

Nu är lägenheten uthyrd. Ja jises. Ja herregud. Synd att ingen är här för jag vill göra happy dance

Nu är det definitivt. Jag flyttar från vårt lilla land och blir sambo med Anders. Ibland går det undan. Plötsligt händer det.

Lyckoruset Arne

Stort

Händelsernas dag.

Ett jobb ringde. Eller en från ett jobb. I Ålesund alltså.

I morgon skrivs kontrakt på lägenheten. Ett gulligt par kommer ta över fantomengrottan.

Storslagna planer har smidits ikväll. Baklängesfesten har planerats. Kan inte spilla detaljer för folk läser men den kan kvala in med psykosfesten tror jag. Hybris eller storhetsvansinne kanske, men jag måste lämna Lillåvägen med bravur. Jag och Anna har skrivit körschema, inköpslistor, gästlista, dekorationslista.

Det slog mig just att den 12 april kommer jag lämna mitt hem enda fram till 2011. Det känns faktiskt. Det känns bra för jag ska ju vara med någon jag tycker om, men ändå känns det. Det kanske ska göra det. Jag ska inte hålla på analysera det här för mycket.

Stora händelser. Jag håller spricka.

Jag har ätit fisk i skolmatsal idag. Det luktade bekant och surrades vilt från eleverna. Nu sitter jag i ett litet kontorsrum och skriver ett kontrakt för uthyrning av lägenheten.

Har ni sett förresten hur finfint Anden har gjort på sin blogg?
Kolla in http://anderslindvall.blogspot.com
Han är så himla duktig på fota och nu har han gjort en header som är svinsnygg. Jag är lite avis.

Äsch då, har inte någe mer att förtella. Ska ut i slingan snart. Jo just det, min sjukgymnast är riktigt skön. Han frågade vad jag skulle jobba med i Norge, tja kanske kränga öl sa jag. Då garva han, så sa han; precis som tjejerna i Coyote Ugly, lite risigt men ändå fresh, det skulle passa dig. Exakt så sa han. Det tyckte jag var askul.

Två saker lite snabbt

Flickan från ovan har kommit som film. Det är en utav de bästa böcker jag läst. Alice Sebold heter författarinnan. Läs den om, tror den heter lovley bones eller nåt på engelska.


Hittade en blogg idag helt random när jag klickade mig vidare och vidare. Jag streckläste hela. Jag ville så gärna gråta lite. Jag mådde illa av sympati för den arma stackars tjejen som inte får vara med den hon älskar. Läs! Men varning för hulkningar och hjärtekross. Den känns så otroligt ärlig och visst är det så det känns när man så gärna vill att han ska titta rakt i i din själ och inte förbi dig. När samtalet inte är från han och man nästan kräks av olycklig kärlek. Alla som varit där. Alla som kommer vara där. Klappar och kramar.

Ibland är det så svårt att sätta ord på lyckorus. Det är lättare när hjärtat förvrids av sorg och hemskheter.

Jag är lycklig just i denna stund. Sprallig. Minus ett kg till om Annas mormors våg stämmer, pirrig, förväntansfull, nervös som satan, lite skraj på det där fina sättet när man vill så mycket, glad, leendes, spänd inför lilleman nr 2 som kommer i dagarna, peppad på Ålesund, längtig till helgen, supermegalängtig till påskhelgen då det blir sista festen i lyan. Jag och Anna ska ha planeringsmöte i morgon. Vi har inte haft någon fest sen psykos i oktober. Kommer bli konstigt utan Emsan. Caisa kommer du då? Vore alldeles underbart. Eddie-san är hemma från Berlin. Jojo och Robin jobbar inte. Anden kommer inte vara där. Himla megatrist, åh. Så synd att båtar ska lossas just under påsken. Jag är också laddad inför träning. Igår var slingan hemsk under mina fötter då tösnön drog mig ett halvt steg tillbaka i backarna hela tiden. Jag flåsade högt och ibland sa jag Fa-an för mig själv. Men det gick ju. Jag hade keps. Det är aldrig okej, men det gör inget för det var ingen som garva. Lunchen var fin. Gänget samlade tillsammans. Vi får bygga en lera-Emelie på festen.

Fantomen

Ska äta lunch med Fantomen nu. Minus Em. Länge sen vi var samlade. Vilken förälskelse det var. Vi fem mot världen. Vi gjorde allt tillsammans, allihopa. Mycket festande, men också kramar och pussar och häng i soffan. Det var en tid jag aldrig glömmer. En tid som kanske inte alla får uppleva. Men vad vet jag. Alla kanske har en fantomentid med folk. Jag önskar det i alla fall. Det var magiskt och alla var så kära i varandra. Fint.

Jobb, skola, sen visning på lägenheten. Fått över 200 svar. Ja herregud.

blandband

Ett potpurri. Japp, coolt ord tycker jag. Bilden från köksbordet då vi hade psykosfest är så jävla grisigt att det nästan är fint. Ja det tycker jag det. I morgon kommer ett par och kollar på lägenheten.

jag har sagt upp mig idag.

Satte ut min lägenhet på annons igår. Andra handsuthyrning alltså. I morse när jag kikade in i mailkorgen var det över 100 mail. Bland annat skriver folk såhär.

"JAG VILL HYRA!!!!!!!!!"

"Kan NI vara vänlig att ringa mig fort, jag vill se ER lägenhet"

Från Lethal Black Man kom detta:

"Sho, jag vill hyra din lägenhet. Jag vill bara betala 5 lax i månaden. OK? Holla back."
- Eh, ne lethal black man, det blir inget prutande.


Ja herregud, jag ska verkligen hyra ut och bege mig mot Ålesund. Mina största bekymmer (hej tjejproblem) är alla mina skor. Jag vill inte att de bara ska ligga i en kartong i ett mörkt rum. Dom får adopteras under tiden av andras fötter. Mm så får det bli.
I morse sa jag upp mig. Hon skrek nej i luren. Åh dom kommer bli så ledsna på Disney sa hon. Dom dyrkar dig. Ojsan sa jag, vad fint o höra. Sen ringde hon lite senare och sa att dom ville att jag kom i morgon och att dom skulle finna lite jobb till mig då. Då blir man väl varm i hjärtat.

Nu ska jag snöra på mig skorna och göra slingan. Blev på tok för mycket onyttigt ätande hos Anden. Är det nåt jag är rädd för är det för att bli sambofet. Det ska bara inte ske. Nej sa jag.

Hej Ålesund!

Hej vännerna!

Nu har jag bekantat mig med staden som ska bli mitt hem för ett slag. Här flyger kråkorna i flockar över kyrkan och båtarna ligger i hamn och väntar på nästa tur ut på havet. Här är allt så dyrt att man får chocken varje gång man ska betala. Ja hörrni, här är husen så otroligt vackra att se på och här bor ju han som jag är kär i. Hit flyttar jag. Igår var vi högt uppe på ett berg.

You've been a bad girl gaga, a very, very bad girl.

Jag har svårt att hejda mig. Mina händer som innan varit bakbundna av taggtråd sliter sig ur greppet, blöder och ömmar. Vill känna skinnet, vill låta huden smeka min kropp. Får inte. Ska inte. Kan inte. Någonstans känner jag den välbekanta doften, en förnimmelse av det som en gång var. Som inte längre får ske. Förbjuden frukt och lockelse i lidelse. Lidande, kvidande. Förförd av av att ta på formerna, låta mina händer leka. Som en leksak. Förförd av bara uppenbarelsen. Andningen blir tung och jag får inte göra såhär igen. Hela dagen går jag och tänker. Väger för och nackdelar. Skammen kontra tillfredställningen. Jag vet ju att det kommer ske. På vägen dit pirrar det i kroppen, det förbjudna, passionerade, farliga är det som lockar mig dit ännu en gång. Krälar igenom alla passager innan jag hittar rätt. Kan.inte.låta.bli. Som vanligt är det fantastiskt. När det hela är över ligger jag utblottad på soffan. Skammen gör sig påmind igen och den här gången tillåter jag den komma. Jag tar den, välkomnar den, svär på att det aldrig mer ska ske, att det här var ett undantag, inte en regel, det var sista gången. Jag ställer mig framför spegeln och lovar mig själv att bli en bättre människa. Jag tittar mig själv djupt i ögonen och säger:

You don't go buying shoes online, you hear me? Oh no flicka lilla. You save money I'll tell ya.

Jag är fan bäst asså. Skor, jag? Nätet, eh nä.

hej mitt nya hem för ett slag.

Idag drar jag till Ålesund och hoppar rakt i min pojkväns armar. Ja, jag har en bild av att jag springer och kastar mig i hans famn när jag kliver av bussen. Kanske har han inte kommit till station när jag går av så min blick letar i okänd mark efter hans ansikte och när han kommer gående släpper jag väskan och börjar springa. Det är solnedgång och en skön havsbris som luktar salt. Jag är lätt som en fjäder när hans armar omfamnar mig i en snurr. En lång, härlig, varm kyss som talar ett eget språk, händer som flätas, kinder som smeks.
Jå. Det är då min lilla ägna drömvärld, man ska ju va gla att int fantasin är hält borta då int. Hjoo. (norrlänskt jo.)

Hepp hepp!

Våren har lagt beslag på Stockholmshimlen. Luften är kall fortfarande, men då man står precis i solen killar den kinden ens. Människor ler. Ungdomar går med vårjackor. Igår på vägen hem från en öl med Robrob satt en man framför mig och log så mycket att jag tillslut brast i skratt. Då bjöd han mig på en mintpastill och fortsatte le.
Snart kommer den första tussilagon växa i ett bryn nedanför en backe. Jag minns så väl att jag brukade plocka och ställa i en äggkopp när jag var liten. Jag längtar till sommarluften tatt över helt. När man önskar att vindarna skulle svalka. Ligga i gräset och sola benen. Picknicka med goda mackor och vin. Gå på dejter med Anden i solen. Grilla allt man ska äta. Sånt där somrigt. Bara använda klänningar och blommor i håret. Sandaler på dagen, klackar på kvällen. Tänk att jag inte kommer bo här då. Så himla spännande.

Mer kontrollerade former idag. Var himla skönt att komma iväg på kvällingen efter den där påtrycksdagen. Jag och Rangmar tog en öl eller två på Lilla. Mycket trevligt. Snack och trams om liv och om killar såklart. Alldeles fantastiskt är det, hur det ämnet aldrig lyckas dräneras. Jag behövde definitivt hänga med någon igår. Jag ska lära mig att lyfta kroppen upp och iväg när dagarna är sådär hemskt ledsna. Det blir liksom olidligt. I natt drömde jag om pappa. Det var fint, vi satt i köket och pratade om nåt. Bara han och jag. Sen vaknade jag av larmet och tyckte det var lite sorgligt för jag ville drömma mer.

Snart åker jag till Norge och rekar. Spännande. Och så himla härligt att få vara nära den där man tycker så mycket om.

Sån där söndagskänsla, minus Tequlia

Jag vaknade upp på hans sida. Letandes efter hans rygg. När jag öppnade ögonen och insåg att det var söndag och att jag inte fann någon rygg att andas på blev jag alldeles ledsen. Klockan var sju och utanför ven vinden så det skallrade i fönstren. Det var söndag och den känslan var inte rädd att visa sig. Jag förstod att det skulle bli en morgon då jag fick tillfälle att bekanta mig med mina tankar i tysthet. Inget oljud, inga folk, ingen telefon som ringer och överröstar dom. Så jag låg där en stund, jag lyssnade, tänkte på pappas lillebror igen. Och på pappa. Mycket såna tankar när rummet är tomt och tyst sista tiden. Jag snyftade lite på kanten av kudden. Tänkte på att vi alltid stannade vid en mack när vi åkte till landet när jag var liten. Där köpte vi glass. Jag tänkte att han älskade choklad precis lika mycket som jag. Att han kanske åt en tiptop och jag en 88:a. Eller så åt han Magnum. Jag tänkte på hur han berättade att jag hade varit rädd för rådjuren när vi åkte till landet. "Stäng dörren så inte råruren kommer in", hade jag sagt. Jag tänkte hur han alltid gasade extra på grusvägen, när guppet kom sög det i magen. Jag tänkte att jag när jag var riktigt liten fick sitta i hans knä och köra bilen på grusvägen. Jag ville bara hemskt gärna minnas rösten, det försökte jag men se det gick inte. Då blev jag ännu mer ledsen och insåg att det var dags att fly en stund. Så jag snörde på mig skorna och försökte springa ifrån hans ansikte. Jag sprang på hal is med mössa och Ipod i öronen. Nu har det kanske gått nästan 5 timmar sen jag vaknade och tankarna, dom envisas. Saknaden är obeskrivbar. Jag kommer liksom aldrig mer få prata med honom om saker som jag skulle vilja. Jag kommer liksom aldrig mer få krama honom och känna mig sådär trygg man gör av pappakramar. Det bara är så men det är så otroligt svårt att acceptera. Jag älskade ju honom tänker jag. Man ska väl inte behöva begrava de man älskar. Jag bara saknar honom helt enkelt. Jag saknar att ha en pappa. Jag letar fortfarande delar till hjärtat som försvann när det krossades den 9 maj 2008. Jag letar och kanske finner jag alla en dag. Kanske har jag varit oaktsam med ärren så såret öppnat sig igen idag. Kanske måste jag bara plåstra om lite så det går att andas lite lättare. Tårarna smakar extra salta idag när dom letar sig ner för mina kinder.
Jag försöker tänka fina saker, som att Malccom sa att jag hade blivit smal igår. Såna fina saker som man blir lite leende av. Typ på skor med höga klackar.