onsdag 30 november 2011
I morgon fyller jag 25 år, alla skor är från nelly.no tack!
De båda blå skorna kostar bara typ 200 spänn på rea. Har strlk 37. Aja. Nu ska jag fortsätta min internetshopping. (klicka, klicka, klicka och sen stänga ner fönstret innan jag betalat. Smart!)
lördag 26 november 2011
tisdag 22 november 2011
För ett år sedan
För snart ett år sedan skrev jag Detta inlägget. För snart ett år sedan bestämde jag mig för att aldrig mer låta ätstörda tankar äta upp min vardag. Tänkte jag skulle återkoppla, mest för min egen skull. Ett år har gått och jag har mått så JÄVLA bra i kroppen. Jag har tänkt på vikten under året men inte en enda gång har jag låtit tankarna ta över. Inte en enda gång. Jag har varit så himla stark. Jag är okej. Tycker fortfarande att jag kan gå ner ett par kilo men inte på ett destruktivt sätt. Inte så att jag inte äter eller får ångest om jag gör det. Jag tränar, är sund, svullar ibland och det är så befriande att inte behöva tacklas med spökena efteråt. Jag är inne i en rejäl träningsperiod men den har inget alls med mat eller ångest att göra. Inget. Fan alltså, vad bra jag är.
måndag 21 november 2011
söndag 20 november 2011
lördag 19 november 2011
Förr precis som nu även om det var då.
Så som allt var innan det blev som det är nu. Innan de sköra trådarna hade brustit en och en och lämnat oss handfallna till verkligheten och dess kraft. Dess kraft som bokstavligt talat slängt oss ut för att falla fritt nerför ett stup utan botten. När allt var mörkt även inuti oss för ett tag. Fördämningen brast och vi blev fråntagna det vackra livet som var då. Livet hos en familj som inte gjorde annat än att älska varandra villkorslöst och innerligt. Livet då köksbordet var dukat med tre tallrikar. De liv då sträva stubbkinder rivdes i en kram från en pappa. Livet som det var innan det blev som det är nu. Innan vi blev två. Rädslor för framtid och dåtid. För ensam. För ensam är stark kan inte fungera alltid. För ensam är rädd och bunden hårt av sorg. Rädslor för livet som det blir när två bara blir en kvar.
fredag 18 november 2011
Glömde säga, for you fur lovers
Såhär ser det ut varje år då över en miljon minkar slaktas för vår fåfängas skull. Eller förlåt, slaktas är nog fel ord, flås menar jag. Såg en mink vid vattnet för någon vecka sen. Den var söt och nyfiken. Skulle aldrig kunna döda den.
torsdag 17 november 2011
En liten funderare
Är i en extrem insomniaperiod igen. Vill inte äta sömnpiller varje kväll, mest för att jag inte vill att de ska ta slut för då måste jag gå till legevakten igen och brottas med en osympatisk kvinna med skägghår på hakan. Men också för att jag vill att det ska gå utan. Nu är klockan inte ens tolv men jag är SÅ trött, har inte fått sova på många nätter, så min kropp säger "gå och lägg dig" men när jag ligger ner går det inte. Jag blir tokig. Sliter mitt hår som matadoren i Ferdinand. Förstår inte. Jag tränar, äter bra, jobbar, gör de mesta rätt för att få en god natts sömn men jag kan inte fånga den för ens i gryningen.
Det var bara det.
Det var bara det.
onsdag 16 november 2011
regniga perronger och måndagsöl
Jag minns det som igår. Minns hur jag med ingen impulskontroll bara sa det.
Vi låg i en säng på golvet och såg på film. Hade varit tysta och helt inne i filmen. Kanske hade våra ögon om man hade tittat på dem inte gett någon ting tillbaka.
Sen pratar vi, om ingenting. Kanske säger du "är inte det han jag såg i den andra filmen?" Jag svarar "jo just det i den där med stranden, jag älskar dig".
Det blir tyst. Stämningen blir påtagligt stel. Så stel att det känns som att stämningen är en bänkskiva som jag kan hiva mig upp på. Boxa mig förbi alla känslor som gör rummet pyttelitet och sen vara ute i friheten. "Vad sa jag?". Det bara kom. Mitt i en mening kom det, dagen före vår 6-månadersdag.
Nu är det tyst i rummet och har säkert gått flera minuter (läs sekunder). Sen öppnar du munnen. "tack min älskade flicka".
O.herre.gud. Jag har gjort bort mig. Varför sa jag det? Varför har jag aldrig någon impulskontroll? Känner hur jag styvnar till i famnen. Ögonen blir fasta på en punkt. Jag får inte visa att jag bryr mig. Sen vänder du dig om, lägger dina händer om mina kinder och säger "jag älskar dig med min flicka".
Igen, o.herre.gud. Nu lättar stämningen upp sig och jag schvungas iväg upp mot himmelen och hamnar på ett rosa moln. Där sitter jag kvar än idag. Två år idag med Anders. Två år av pirrande kroppsdelar, åtrå, kärlek, känsla, trygghet, inspiration. Två år och jag har inte ens börjat att komma ner på jorden igen. Älskar dig!
måndag 14 november 2011
ytligheter
Jag har inte borstat håret på flera år. Alltså jo, men kanske två gånger i månaden max. Hade inte ens med mig en till Costa Rica. Nu har jag köpt någon bra, fancy borste och mitt hår känns som silke. Vilken uppfinning. Borsten alltså. Tror jag kommer börja typ två gånger i veckan, eller kanske varje dag. Klappar mig själv i håret hela tiden och vill att Anders ska känna. Kom och känn, helt sjukt lent ropar jag och han ba, Åkej.
Detta är en speciell vecka, men varför då återkommer jag om när dagen infaller. Nu går jag till jobbet, älskar jobbet.
söndag 13 november 2011
Happy father's day
När man är liten och trött behöver man nån som stoppar om en och kramas litegrann, för ibland är man rädd, det känns ensamt och då är det skönt att få hålla nån i hand.
Och även när man blir stor och så väldigt klok så kan det hända att allting går på tok och fast man vet bäst, som vuxna gör, så är man ängslig när ingen ser och hör.
Grattis på fars dag saknade, saknade pappa. Det finns INGEN som du.
fredag 11 november 2011
torsdag 10 november 2011
tisdag 8 november 2011
(hej)
Äntligen! har träningen börjat ge lite resultat. Jag kör hårt fyra dagar i veckan och idag när jag hade duschat kollade jag in röven (det gör alla) och då såg jag början på två hål i ryggslutet. AH! Lyckan! Åt choklad för att fira (ovärt) och drack vin (bra för kroppen säger Ophra, Ohphra, Ohpra, hur stavar hon!?!?, aja) lagade veggomat, (yes livet utan kött går bra). Mycket parenteser. Gillare.
I alla fall, nu blir jag ännu mer sporrad att fitta till mig. Vill liksom vara i den bästa formen någonsin till sommaren. Ska vara det. (ska bara biskviminimuffins i helgen). Bara gå på stranden och inte bry mig. Heja, heja. Jobbet på efterfesten var insane. Alltså kanske blev jag mer äcklad av fulla människor än någonsin. Fick äran att servera laget. Haha. Okej. Kul att de trodde att de spelade i Milan.
I morgon kväll ska jag vina med mina vänner. Prata killar och röka. Man får det ibland. Oh, oh i helgen är det hejdå-Maren och Rhys-fest. Bu. Kommer sakna henne. Fina Maren.
I alla fall, nu blir jag ännu mer sporrad att fitta till mig. Vill liksom vara i den bästa formen någonsin till sommaren. Ska vara det. (ska bara biskviminimuffins i helgen). Bara gå på stranden och inte bry mig. Heja, heja. Jobbet på efterfesten var insane. Alltså kanske blev jag mer äcklad av fulla människor än någonsin. Fick äran att servera laget. Haha. Okej. Kul att de trodde att de spelade i Milan.
I morgon kväll ska jag vina med mina vänner. Prata killar och röka. Man får det ibland. Oh, oh i helgen är det hejdå-Maren och Rhys-fest. Bu. Kommer sakna henne. Fina Maren.
måndag 7 november 2011
Idag tänder jag ett ljus i mitt hjärta för min älskade, underbara, saknade pappa. Han fattas mig varje dag och även om det gått mer än tre år kommer jag fortfarande på mig själv tänka på saker jag skulle vilja fråga honom. Att han dog välte min värld. Från att ha varit ett barn till att ha blivit en tonåring till att ha blivit en ung vuxen fanns han där när jag behövde honom. Kärleken är oändlig och tacksamheten likaså. Jag saknar honom varje dag. Han tog en del av mig som människa med sig och jag vet att jag aldrig kommer få den tillbaka men jag kämpar och lever. Jag lever. För jag måste och vill. Sorgen kommer alltid finnas där. Drömde igen för ett par nätter sedan om honom och som vanligt var det en hemsk dröm. Han bad mig att fuck off. När jag berättade det för Anders på morgonen lade han fint en kudde i sitt knä och nästan vek ner mig för att ligga tryggt i hans famn. Salt på kudden och snor i näsan men han är aldrig rädd för mina tårar. Han torkar dem, viskar att jag är trygg, klappar på mig. Önskar att pappa fick träffa honom. Tur att jag en mamma som inte är av denna värld, en mamma som alltid är varm om händerna och som luktar gott. Som alltid, alltid finns där. Saknar mamma även om vi pratas ofta. Jag kan bara hoppas att jag blir lika bra mamma som hon är.
söndag 6 november 2011
AAFK!!
Ålesund har vunnit Norges motsvarighet till Allsvenskan och nu ska jag sticka iväg och jobba på efterfesten. A.l.l.t.s.å det kommer vara SÅ mycket fulla skrikande norrmän. Visst norrmän kan vara charmiga och trevliga men oavsett vilken nationalitet du är, när ditt lag vinner och du är kille mellan 18-80 blir du hemsk. Det kommer vara rumptafs, bröl och festernas fest. Ska bli lite kul, får sätta in charmen, ropa HEJA och HEJA för att vinna deras hjärtan (dricks). Dock blir det sensent och i morgon ska jag upp och jobba igen. Degen.
Ps, rubriken på detta inlägg känns inte så jag.
Ps, rubriken på detta inlägg känns inte så jag.
fredag 4 november 2011
4 augusti, Håkan, vännerna, solen
Första gången jag såg Håkan live. Dock inte sista, jag och Anna har sagt att vi ska gå på minst 5 konserter nästa år. Jag kan förstå varför väljer att inte lyssna men jag tror att ger man honom en chans och hör vad han sjunger så är det verkligen underbart.
onsdag 2 november 2011
So fresh and so clean, clean
Jippie! Imovane in my hand. Nu blir det sova av. Har fått ett till jobb. Nu har jag tre. Är sugen på att vina i helgen min mina fina tjejer. Dansa kanske. Köpte en fantastisk klänning idag och gick lös på Clinique, provade Jeffery Cambellskorna, tog en te med Emelie, jobbade, sålde bra, bitchade mot kärringen på Legevakten framför andra patienter, hon hånlog (pannskott på det), åkte buss. Lyssnade på vår pod och garvade, lyssna ni med Dom kallar oss Pods på Itunes.
tisdag 1 november 2011
Förbannad. Åkte till legevakten, det är som vår akut fast mindre akut, eftersom jag inte är skriven i Norge kan jag inte få fast läkare. Där blev jag nekad att ens få tala med en läkare av en riktig fitta rent ut sagt, ursäkta ordvalet men hon trivialiserade detta sömnproblem med att det inte alls är akut om jag haft det länge. Att jag inte skulle komma och tro någonting. Svensk var hon. Anders blev så arg att han gick in och skulle skälla efter mitt sammanbrott efteråt. Han fick höra samma sak. Tydligen skulle jag åkt dit innan 16, klockan var 16:40 men när jag tidigare ringde fick jag okej på att komma VILKEN TID JAG VILLE. Är så lack. Och frustrerad. Över 36 timmar utan sömn. /hej
somna då!
Nu är det inge kul längre. Anders vaknade efter en stund han med åt festen, det var faktiskt helt sjukt. Han gick och sa till och efter det blev det knäpptyst, detta var vid 02, nu är klockan efter 05 och jag sover inte ännu. Ska upp om två timmar och jobba 20! timmar i sträck. Seriöst. Det är ju rent skadligt.
Det dundrade just in säkert 15 pers som skrek efterfest i huset. Vi bor som i en villa i princip så jag hör allt. Min insomnia har nått nya nivåer. I morgon ska jag jobba 20 timmar. Jag måste få sömn. I natt sov jag inge bra. Måste få sömnpiller. Jag blir helt knäckt. Är ju så trött. Kan inte beskriva volymen just nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





















