Allting kommer i olika form. Människor, hundvalpar och spaggethi med köttfärssås.

Träd

Löven

Trottoarer

Inte kärleken. Den är samma. Samma lika. Så ont och så skönt. Skönt ont*

Krypa in i skinnet. Dra i håret. Ont. Skönt.

Älskar så innerligt ju. Så mycket. Alla de som är nära.

Då blir man rädd också. Mäh, det är ju inge konstigt.


*typ som massage när man har en knut

Gnuggar och skrapar bort resterna från det sargade hjärtat. Jag älskar ord. Han älskar inte mig. Jag talar högst. Vill mest. Står på fester och dansar som om jag vore Beyonce.

Han sitter helst.

Vi gick tillsammans på olika vägar. Hand i hand över land och blommiga vinterängar. Tillsammans.

Jag sover gärna länge. Jag spenderar dygnets alla timmar på en plats. När jag älskar alltså.

Han är morgonpigg.

Resterna från hjärtat dansar jag bort. I alla fall på nätterna. Röker vin och dricker cigg, eller hur var det? 
Rödvinständer. Ledsna händer.

Det spelar ingen roll. Dagen gryr. Hjärtat är sönder. Han älskar inte mig och jag vill bara dansa på ett bord. 

Helt plötsligt är det en tisdag i november och det ringlar snö i min luva.  Han har nya händer på sin bröstkorg och jag har tappat alla moves.

Jag orkar inte att folk har ont i hjärtat. 

Hjärtesorg. 

Att folk där ute inte ens vill vakna. 

För då känns det. 

Att folk där ute knäcks mitt itu av ett ord.

Slut.

Att någon ligger med blöta ögon och andas.

Att det immar igen på solglasögon man går förbi. 

Att skratten om sena natten bara är just då.

Verkligen inte morgonen efter.

Att flyttbilen piper när den backar ut. 

Att hallen blev tom utan en byrå. Skohylla. 

Jag skiter i om det är köksbordet. 

Att det tar så lång tid. Att det tar så lång tid. Att det tar så lång tid. 

Kan gråta av bara tanken.