Ser fram emot helg. Jobbing fre, lör sen blir det bubbel och annat som jag inte ska tala om fören på söndag. En kokostopp senare, fan gör man när en älskade bakar, ba slänger ihop nåt utan mjöl. Man bara tare. Med det sagt vill jag tipsa alla er där ute med lite stressiga magar på det ena eller det andra sättet. Ta väck kolhydraterna. Jag äter en kost utan och jag mår bättre än nånsin, brassa på med lite extra fett så får du energi också vilket kan vara bra. Ja, det är ingen dans på rosor för mig som är en mackälskare, jag skulle kunna leva på mackor men ibland får man bara gilla-la-la-la läget. Så puts väck med bröd och pasta och sånt så kommer du må bättre. Ibland kan man unna sig, då får man välja om man vill äta en macka eller en choklad. Om man är smart så blir det en rostad med nutella. Hepp!

Kom just hem från en välbehövd sen länge springrunda. Jag ser brännskadad i ansiktet för jag är så svettig. Körde 5 km och det gick smidigare än jag trodde efter mitt eftersackande de senaste veckorna. Känns bra när man faktiskt byggt en grundkondition. Jag är verkligen en periodare och nu har jag varit slö allt för länge, det gäller att få en kontinuitet när man tränar. Det är bara bita ihop och göra det, citat från min pojkvän. Eller han säger det om allt. Bara bita ihop, ta det som träning.

Igår fick jag en fin flaska champagne av min chef för att hon tycker att jag är duktig. Sånt är väl en sporre om nåt. Ett tips till alla chefer. När jag hade personalansvar över konferensvärdinnorna på förra jobbet bjöd jag de på lunch ibland och köpte choklad när de hade gjort ett bra jobb. Sånt är viktigt. Nu ska jag äta en burk tonfisk med massa majo. Också ett bra tips när man har tränat eller inte orkar laga mat. Perfekt liten måltid.
Det är fantastiskt väder och om jag slutar innan mörkret faller i morgon ska jag ta en runda med kameran, måste mata, jag bara glömmer allt med slutartider och annat. Nu när jag köpt monsterkamera måste jag ju lära mig den ordentligt.

Just ja, Rangmar fyller år idag, grattis fina syster-yster vill krama på dig extra mycket idag. Hoppas krögarn köper dig nåt riktigt fint. Saknar dig lillskit. Puss

Hösten har blivit som vår. Det är sol som värmer när man är mitt i. Det gläder mig. Annars går man väl mest och väntar på vad som sker med Rob. Tänker mycket och ofta. Blir ledsen. Hade en fin kväll igår med Valpolicellavin och häng med min kille. Sånt som räknas när man inte är helt och hållet glad i sitt liv.

Han är exemplarisk i tell you

Igår blev det lite sentimentalt så som det kan bli när hemska besked har kommit tidigare i veckan. Minnen väcks såklart av en sjuk pappa och jag blev ledsen. Anders han är helt overklig. Har aldrig mött en människa som tröstar som honom. Allt blir så självklart och det är okej att gråta en skvätt. Han lyssnar, klappar, säger att man får vara ledsen, säger att han är där, kanske lägger handen i pannan. När jag slabbar ut mig att jag saknar min pappa mycket och att jag är rädd om Robin så säger han att livet är orättvist. Han är så fullkomlig min kille. På alla sätt och vis. Gud vad jag kan skatta mig lycklig med den mannen. Heja Anders och alla pirr i magen som kommer hela tiden. Heja att han tar hand om mig. Det är jobbigt i kroppen nu, mycket. Då när man saknar hemma och sina vänner som mest så finns han där, och tur är väl det annars hade jag varit en liten fläck på marken.

To Marens

Ledsna ögon. Jag klär mig i lördagsstassen och beger mig till Maren för jordbärschampis och umgänge med med fina vänner. Det kan bli en sväng på Lilla ja. Ja det kan det. Jag ska ta det easy, chilla lite på vinet, inte läge för en gråtfylla, jag har gråtit tillräckligt idag ändå.

Drogade ner mig med en välbehövd dos av sömn igår när kvällen blev natt. Som i ett töcken. Tankar är ofrånkomliga och detta hemska är så hemskt bara. Slungas tillbaka ett tag i tiden. Ont gör det överallt. Orka vara här nu. Behöver hem, kan inte riktigt stoppa de floder som vill ut.

Man gnäller. Det är kallt, för varmt, för blåsigt. Man jobbar för mycket, eller för lite. Man är tjock eller för smal. Man är förkyld och det är jobbigt att bara kunna andas med ena näsborren. Allt i livet är så jävla jobbigt jämt tills man inser hur lätt det är klaga på petitesserna när det händer något stort. Idag fick jag reda på att en av mina bästa vänner har hjärntumör. Då fullkomligt skiter man i om det regnar eller inte. Jag önskar innerligt att jag var i Stockholm bland mina nära och kära nu. Att vi alla kunde kramas och säga hur mycket vi tycker om varann.
Du kommer fixa det här min vän. Jag hejar på dig från byn. Och till läkaren som gav beskedet, dra åt helvete!

Drömde att jag hade glömt bort att jag gick i skolan och pappa skällde på mig. Han och mamma var så arga att de inte ville ha med mig att göra längre. Jag måste sluta drömma hemska drömmar var och varannan natt. Det är inge kul.

Jag gick ut på trappan och satte mig, tände en cig och hörde hur pappret knastrade. Ett fjäderlätt regn glimmade på backen, en krispig vind blåste mitt hår så det fastnade i mungipan. Jag satt där i ett randigt underställ och en munktröja som jag ärvt från Anders. Jag satt blixtstilla och tänkte på min pappa. På hur han hade tunna ögonfransar. Just i den sekunden svepte en sval bris av saknad över mig. Inte en hysterisk, ilande gråtsaknad, den var bara så otroligt verklig.

Jag är sliten som efter en tvåveckors på Kos. Helt slut, orkar inte träna. Inte någonting. Huvudet är tungt som bly, jag är yr. Vill sova. Känner mig så omotiverad till träningen. Det är som benen är stubbar. Anders tycker jag måste äta mer och ofta men jag tror inte det vore bra heller. Åh är som en tonårning. Jag ligger här och vet att jag borde gå ut, men ändå ligger jag kvar och sen blir jag arg för att jag inte rör på mig. Tiden till Costa Rica minskar hela tiden och jag vill gärna kunna hänga med min kille på stranden utan heltäckande. Åh. Bara mig själv att skylla. Skärpning tänker jag och ligger kvar i soffan. Okaj.

Tillbaks i Norge, då är det Fjällrävenjacka och Eccoskor som gäller. Heja mitt bekvämlighetsliv, heja naturen och heja Ålesund!

Idag sörjer vi

Det är oerhört sorgligt och tragiskt att denna okunnighet som 5% av Sveriges befolkning besitter framställs så tydligt idag. Jag är helt tom. Det är första gången jag känner en oro, ett engagemang på en helt ny nivå, en besvikelse över hur det kommer bli. Jag är inte ensam om det. Fy fan. Jag tror inte många av de som röstat på SD har koll, de har inte läst på, de är unga inskränkta människor utan ett politiskt intresse som röstar på en sakfråga. Det är okunnighet! Jag har inte speciellt bra koll på alla partier, de två blocken eller vad enskilda partiledare står för i alla frågor men tamefan vet jag bättre än att rösta på ett främlingsfientligt parti. Det här är katastrof. Vet inte vad jag ska skriva, känner mig maktlös och hoppas för fa-an att MP viker ner sin stolthet nu om Alliansen gått ut med att de sitter kvar.

Jag röstade. Poströstade på det som kändes okej. Jag följde mitt spår från förra valet. Jag gick blått! Heja moderaterna. När jag hade lagt brevet på lådan fick jag en känsla av att något var fel, en tung känsla som inte velat släppa sen. Har varit hemma och diskuterat politik från alla håll och kanter med nära och kära. Har tänkt, varför röstade jag inte på MP som jag hade tänkt? Nehe, nja jag håller inte med om att utveckla kollektivtrafiken på det sättet. Mja. I alla fall i morse när jag vaknade förstod jag att jag måste göra något åt det. Jag måste dra tillbaka min röst och rösta om. Så det gjorde jag. Röstade för en rödgrön regering. Med det sagt kommer jag inte bli ett dugg besviken om alliansen tar hem det, jag tycker de har skött sig klanderfritt och vill se vad de kan göra. Idag är det inte så stora skillnader mellan blocken. Det gör det hela så mycket svårare. Jag tror både Mona och Freddan kan styra Sverige på ett bra sätt. Sen de idioter som kommer rösta på SD orkar jag inte ens tala om, jag blev gråtfärdig och alldeles tom när jag såg ett par i vallokalen som valde de lapparna. Jag blir besviken och ledsen över hur fullkomligt idiotiska människor är.

Fredag i sthlm. Hepp!

Mhmm. Kanske dör idag. Hoppas inte. Hoppas vi ses i Sthlm istället. Hejdå. Älskar er som vet att jag älskar.

Indestructible

Jag hatar när folk lägger upp låttexter på bloggar och refererar till nåt. Nu ska jag vara likadan. Första gången jag hörde den här låten blev jag alldeles stel, redan de första tonerna gjorde mig tungandad. Det är faktiskt precis såhär jag känner för Anders.




I'm going backwards through time at the speed of light
I'm yours, you're mine, two satellites
Not alone
No, we're not alone

A freeze-frame of your eye in the strobelight
Sweat dripping down from your brow, hold tight
Don't let go
Don't you let me go

And I never was smart with love
I let the bad ones in and the good ones go
But I'm gonna love you like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible
Your love is ultra magnetic and it's taking over
This is hardcore
And I'm indestructible

Hands up in the air like we don't care
We're shooting deep into space
And the lasers split the dark
Cut right through the dark

It's just us, we ignore the crowd dancing
Fall to the floor
Beats in my heart
Put your hands on my heart

And I never was smart with love
I let the bad ones in and the good ones go
But I'm gonna love you like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible
Your love is ultra magnetic and it's taking over
This is hardcore
Ooh and I'm gonna love you like
Like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible
Your love is ultra magnetic and it's taking over
This is hardcore
And I'm indestructible

And I never was smart with love
I let the bad ones in and the good ones go
But I'm gonna love you like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible
Your love is ultra magnetic and it's taking over
This is hardcore
Ooh and I'm gonna love you like
Like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible
Your love is ultra magnetic and it's taking over
This is hardcore
And I'm indestructible

Så fin. Sådär fin att jag gjort en spotify-repeat-lista med den här hundra gånger. Så, läs texten nu, ni som är kära. Eller i alla fall Anders, han måste gilla den här innan jag kan säga att det är "vår låt". Haha. Ja veeet.

Jätteglad för i morgon åker vi till Stockholm en sväng över helgen. Ska hänga med fina mamman min mest. Träffa lite vänner men mest hänga med morn.

Till Jolina

Feministiskt initiativ

Jag har aldrig tidigare i mitt liv mött speciellt mycket kvinnoförtryck, jag vet att det existerar, men jag har inte upplevt det. Det kanske har funnits vissa politikergubbar som man intervjuat som sett på en med en liten ömkande blick men inte mer än så. Men så börjar jag jobba i en lampbutik. En lampbutik, och där fullkomligt haglar det nedvärderande ord var dag. Oj oj, ska du verkligen stå där uppe och koppla? Ska jag hjälpa dig ta ner den där? Orkar du lyfta den där kartongen flicka lilla? Idag kom det till och med in en man enbart för att fråga om jag dragit ur kontakten när jag monterade en lampa. Eh ja. Jag vill ju inte dö svarade jag och gav ifrån mig mitt falskaste leende. I helgen gick en säkring och en glödlampa sprängdes i min hand, det flög glassplitter och jag gav ifrån mig en skrik. Ja, ett tjejigt skrik, jag blev skrämd och min röst låter mer iiii en öööö. Då kommer det fram en man och lägger armen på min axel och ser på mig sådär himla "lilla vännen". Sen skrattar han och säger att vi borde ta in en man som gör jobbet. Jag blir upprörd och ledsen. Med det sagt kommer jag inte att rösta på F!, jag har redan poströstat men jag vill göra ett statement. Det är inte okej. Jag kan. Jag kan fan bättre än Gunnar 58 barre.

Måndag. Blä. Är låg. Tung i hela kroppen. Sitter med lite ångest över att jag inte går ut och springer. Har ingen ork efter ingen sömn. Kommer bli tjock. Raka strecktankar och inget kanske inte. Bara bu eller bä.

Har nästan precis vaknat ur söndagsdvalan. Ja förutom de en och en halv timma som jag tog med min älskade pojke på hotellfrukost och mys tidigt på morgonen. Dock var vi så trötta att vi däckade tre timmar när vi kom hem. Fick sova tre och en halv timma i natt. Blö.
Jag fubbade major med dieten och tryckte i mig kolhydrater som det inte fanns en morgondag. 4 mackor åt jag varav den ena hade smör, jordbärsmarmelad och nutellagrejs på. Riktigt gott. Nu blir det en påtvingad promenad och handling (jag ska fortsätta med choklad). I morgon är det tillbaka igen. Anders åker till Hoddevik för ett dygns surf i morgon så jag får husera alldeles allena. På tors, Stockholm. puss

SHOWstudio: The Fashion Body - Buttocks from SHOWstudio on Vimeo.

Hur cool?

Jag ville så gärna krama honom

Han pratade på knackig norska. Hade svårt att göra sig förstådd. Pekade, visade med stora handrörelser vad det var han ville. Hans hår var flygit och lent. Hans ansikte visade en tvådagars skäggstubb. Jag ville ta baksidan av handen och röra vid hans kind. Öronsnibbarna var stora, långa och mjuka som sammet, det såg jag. Han log hela tiden men tänderna syntes inte, istället rynkades ögonen och det bildades små, små ribbor i samklang med att ögonen blev små streck. Han var en kopia av pappa. Jag ville så gärna krama honom.
Så i natt drömde jag om pappa, han var elak och arg. Mamma med. De sa att jag inte fick vara med när de skulle gå ut och äta. Att jag var tråkig och gnällig. Jag grät och skrek och slogs. Då kom Anders mamma och syster och ställde sig bakom. Vi vill inte heller att du är med sa de. Anders sa ingenting. Jag blev arg och smällde i en bildörr. Men mest var jag ju ledsen såklart. Det var en omtumlande dröm och jag får andas lite mer djupt idag för att inte bli blöt i ögat.

Johoja. Fredag och en otroligt behövlig power nap senare. Hej hej hej. Nu går jag på fest.

Jag sover inte bra. Lite låg. Allmänt. Det svänger en del som vanligt, fast det var länge, länge sen jag inte var helt hundra. Och det var länge, länge, länge sen jag inte sov. Ögonen mina och munnen min har svårt att ljuga sig till gladhet och det märker han. Minsta lilla, det märker han. Jag måste vara som en öppen bok ibland.

Okej, här ska ni göra det här personlighetstestet, vore kul om ni säger vad ni blev. Jag och Anders blev maniska och googlade runt på våra bokstavskombinationer hejvilt. Mycket intressant. Nu drar jag på jobb sen blir det fredagsklubb, middag och fest hos Ida, ja det kanske blir en sväng på Lilla efteråt fast jag jobbar i morgon. (hon har sing star)

Seriöst nu. Kungarna av Tylösand. Såg det på kanal5 play igår och visste ärligt inte vad jag skulle ta vägen. Så hemskt tragiskt och sorgligt. Big Brother i alla ära, där knullades det under täcket någon gång och blev rabalder. Det här var utan ord. Jag skäms, blir ledsen och undrar vad de blåsta, stackars själarna kommer tycka om ett år när kändisskapet lagt sig och ingen vill ha de på barturné längre. Hej hej verkligheten.

Ha ha ha ha. Sjukt kul att jag för första gången sen december förra året är jobbsliten. Det är faktiskt sjukt kul. Vilket underbart slappeliv jag lever. Ja nu är det mycket, men mycket i en butik är inte deadlines och kunder i ett annat land. Nä, det är rodd och fix och kassa. Jag är sliten, men det är inte i samma grad ens. Trött mer. Det är kul tycker jag. Efter lite vin och häng med fina människor är det inte så farligt att stå upp tidigt i morgon.

Alltså ärligt.
Armadillo shoes. Äaej. Nä.

Vaknar aldrig före elva på morgonen. Sover dåligt och somnar inte på kvällarna. Har liksom ingen mer energi än vad som behövs. Som dessa dagar när jag börjar kl tre på eftermiddagen, varför gör jag inget då. Jag ligger i soffan och glor. Orkar inte gå upp. Vill sova mera. Dygnet är helt omställt, vi äter aldrig middag före åtta på kvällarna. Varför får man lite ångest över sånt? Vem bestämmer att man ska gå upp kl sju på mårnarna? Det är som solen, när den lyser, då bara måste man ut. Konstigt det där.

Ett litet porträtt av Ålesund i sitt finaste ljus

Inklämda hus



Blomster på en stol. Finurligt och innovativt.




En vacker dörr. Ålesund har de vackraste dörrarna jag sett i mitt liv. På Jugendmuséet har de till och med en affisch som det är bilder på dörrar på.




Mitt nya favvo är motljuset. Så varmt, fint och härligt det var denna varma dag.




Ba en bänk.




På gatan där jag bor.

Ikvällas efter Anders slutade jobba åkte vi ut till Alnes, satt på en stock med Ida, Birte och Ania. Rökte en cig och såg på solnedgången. Oslagbart.

ord

Döden. Den kommer plötsligt även om den förvarnat under ett tag. Döden, den absolut sista. Sista andetag. Om man visste att det var det. Döden, dumma döden som sliter de vi älskar iväg från oss. Prövar oss att klara livet med någon som är död. Döden, den hemska döden som plågar oss levande mer än att faktiskt kanske dö. Livet är som ett stort pussel, med utbytbara bitar. Vissa bitar är alltid där, vissa kommer och går. Några utav bitarna som är inbäddade längst in är såna som bygger grunden och måste finnas där. När en sådan bit försvinner raseras hela pusslet och alla andra bitar flyter ihop till en enda gegga och man står handfallen och tittar på sitt liv fast på ett helt annat sätt. Man ser med nya ögon. Sovande, smärtande ögon som är mer vakna än någonsin. Man inser att grunden är borta och att man står i en sörja av ingenting med lösa bitar omkring en. Man gråter. Man skriker. Man skakar. Man fortsätter.

Caisa, Lisa. Jag tänker på er. Sörjer med er. Vill finnas för er. Önskar jag kunde ta bort er smärta. Älskar er. Det kommer gråtas och skrikas och skakas. Försök ingenting, bara känn. Bara låt er känna och vara ledsna. Finn här alltid.

Heja igår. Underbar kväll med underbara vänner. Idag kom de och hämtade upp mig för en skön bakisdag, loppis och en lång fika på Lyspunkten. Nu är det bara hitta den kvarblivna kraften för ikväll är det fest igen. Det bådar inte gott för min kassa eller för mitt tillstånd att Anders jobbar kvällar numer. Jag har extrema svårigheter att vara själv. Så jag går ut. Hej å hå!

friday i AM in love

Fantomenringen är på. Ni vet vilka ni är. Känns som det här skulle blitt en bra fantomenkväll, känslan är där. Bär er nära hjärtat idag.



Klänning från Anders. Så söt. Han är ju så söt.
Fisksoppan står och puttrar och väntar på själva fisken och reekerna. Har gjort en från grunden, den smakar lite himmelskt. Maren, Ida och Birte kommer över och vinar och äter. Till efterrätt står chokladfondanterna i kylen och väntar på att bli varma och rinniga. Vi lär ju dansa på Lilla sen. Puss

Ahhahahahahaahahahahahahhahahahahaha. Hitta det här på nån blogg. Nu kom dom i fel ordning, kolla den sista först, han är seriös. Den andra gör parodi. Är detta roligt eller har jag inte fått en garvattack på för länge? Jag skrattar halvt ihjäl mig.

Torsdagstankar

Det är en bekant känsla. En känsla som uppkommer just nu. Just nu då och just nu, nu. Förut alltså. Den kryper och illrar omkring som en ettrig liten racerbil där inne i bröstkorgen. Den buffar och puttas och trycker hårt så det blir ett tryck över bröstet. Den är stilla också, vaggar mig i vetskapen om sen, inte nu, nu eller då. Senare. Då. Framtiden är spådd, i alla fall ett par månader fram. Man vet aldrig vad som sker. Man måste alltid ha en back up-plan. Tänker jag i alla fall, men jag har ingen. Känslan kommer mest när jag är ensam i en mörk källarkvart med raggsockor på fötterna och med en nästipp som frusit till is. Utanför är det kväll redan och förbipasserande människor ser rakt in till mig. Här sitter jag minsann. I Norge. Här sitter jag och lyssnar till Debussy, The girl with the flaxen hair, men inte i våra nya högtalare för när jag ska sätta igång sånt så vill de inte fungera. Happ. Önskar att jag hade ett musikaliskt gehör men det hör inte hit. Min känsla ja, den gnagande lilla rackaren som satt tänderna i mig ännu en gång. Borde förstått och vetat att den inte skulle vara sen med att besöka mig igen. Rastlösheten. Den förbaskade rastlösheten. Måste.göra.något. Måste.åka.någonstans. Har inte varit på semester utomlands sen Monte Negro förra sommaren. Har inte råd. Jobbar. Vardagen är här. Ska man kanske bara acceptera den? Vad vet jag. Tankarna kommer igen. På framtiden, ska man bara vara nöjd då? Efter skola två år, jobb och hej vad det går, ett barn eller två, kanske ett giftemål och sen helt plötsligt har man haft samma soffa i 10 år utan att tänka på det.




Skulle vara nöjd med en picknick i en höstig trädgård med lovikavantar och en kall cider i glasflaska. Ibland orkar jag inte vara så kopiöst förälskad i romantiken som jag är. Det skulle säkert vara kallt och man skulle få ont i rumpan, och cidern skulle vara för söt, och hösten skulle vara blåsig och isig istället för färgsprakande och ljuv. Men inuti mig är det så förbaskat fint med romantik, jag älskar dig romantiken. Önskar vi gick hand i hand en stund. Ibland kommer jag på mig själv fnissa över romantiska ting som jag spelar upp i huvudet, som en film. Jag ser flygplatser och överraskningspojkvänner som hämtar en i en bil, jag ser uppdukade middagar och ett vackert paket inslaget med en klänning som ska bäras under middagen, eller kanske ett set underkläder som ska bäras efter midagen. Jag ser lappar med hjärtan på, och förresten ett litet sidospår, spotifya upp Philip glass - the poet acts. Ah. Dör. Sorglig och perfekt till romantiska tankar som slutar i ett krossat hjärta. Jag ser oändliga kramar mitt på ett torg som säljer vaniljiga rosor. Jag bara ser och ser när jag sitter här och lyssnar till lite för klassisk och lite för känslomässig musik som spelas. Ibland önskar jag att jag stod som här på bilden igen för den dagen var fin och mamma min var här en stund.

tuesday

Länk till en utav de mest hjärtskärande texter jag läst. Snälla läs den.

Om jag vore spinksmal och lång skulle jag fan klara kort hår. Det ser ut som jag är rakad på bilden. Jahapp, tummen upp för att solen tittat fram och för att jag slutade redan kl fem från jobb. Tummen upp också till att det är helg snart. Tummen upp för livet. Japp, det är vitt idag.

Sprang en sväng idag efter jobbet, riktigt tungt var det och benen var som stubbar. Det blir så ibland, man märker när man sprungit en del att det är viktigt att äta och dricka innan, man märker även vilken tid på dygnet man är som starkast. Det tycker jag om, det känns bra att märka sånt. Nu ska jag äta parmesanfylld kyckling och fortsätta undra var min kära pojkvän tatt vägen. Ho ho.