Jag röstade. Poströstade på det som kändes okej. Jag följde mitt spår från förra valet. Jag gick blått! Heja moderaterna. När jag hade lagt brevet på lådan fick jag en känsla av att något var fel, en tung känsla som inte velat släppa sen. Har varit hemma och diskuterat politik från alla håll och kanter med nära och kära. Har tänkt, varför röstade jag inte på MP som jag hade tänkt? Nehe, nja jag håller inte med om att utveckla kollektivtrafiken på det sättet. Mja. I alla fall i morse när jag vaknade förstod jag att jag måste göra något åt det. Jag måste dra tillbaka min röst och rösta om. Så det gjorde jag. Röstade för en rödgrön regering. Med det sagt kommer jag inte bli ett dugg besviken om alliansen tar hem det, jag tycker de har skött sig klanderfritt och vill se vad de kan göra. Idag är det inte så stora skillnader mellan blocken. Det gör det hela så mycket svårare. Jag tror både Mona och Freddan kan styra Sverige på ett bra sätt. Sen de idioter som kommer rösta på SD orkar jag inte ens tala om, jag blev gråtfärdig och alldeles tom när jag såg ett par i vallokalen som valde de lapparna. Jag blir besviken och ledsen över hur fullkomligt idiotiska människor är.