Feministiskt initiativ

Jag har aldrig tidigare i mitt liv mött speciellt mycket kvinnoförtryck, jag vet att det existerar, men jag har inte upplevt det. Det kanske har funnits vissa politikergubbar som man intervjuat som sett på en med en liten ömkande blick men inte mer än så. Men så börjar jag jobba i en lampbutik. En lampbutik, och där fullkomligt haglar det nedvärderande ord var dag. Oj oj, ska du verkligen stå där uppe och koppla? Ska jag hjälpa dig ta ner den där? Orkar du lyfta den där kartongen flicka lilla? Idag kom det till och med in en man enbart för att fråga om jag dragit ur kontakten när jag monterade en lampa. Eh ja. Jag vill ju inte dö svarade jag och gav ifrån mig mitt falskaste leende. I helgen gick en säkring och en glödlampa sprängdes i min hand, det flög glassplitter och jag gav ifrån mig en skrik. Ja, ett tjejigt skrik, jag blev skrämd och min röst låter mer iiii en öööö. Då kommer det fram en man och lägger armen på min axel och ser på mig sådär himla "lilla vännen". Sen skrattar han och säger att vi borde ta in en man som gör jobbet. Jag blir upprörd och ledsen. Med det sagt kommer jag inte att rösta på F!, jag har redan poströstat men jag vill göra ett statement. Det är inte okej. Jag kan. Jag kan fan bättre än Gunnar 58 barre.