2010

Förra året började med promenader med en gravid Martina och hennes Peter. Så Charlie såklart. Vi gick till hellasgården ibland och åt lunch. En dag var det torrt på marken så trodde man att, NU, nu kommer våren. Men det gjorde den inte. Inte än på ett tag.

I mitten på januari var det hejdå Fruganfest hemma hos mig. Det var sorgligt och jag minns att jag störtbölade inne på toan under kvällen. Anders, min nyblivna kille han skulle iväg till Norge och jag visste varken ut eller in hur det skulle gå att köra distans. Usch så ledsen jag var. Min fru borta och min kille borta. Det var sorgligt.

Sen kom våren lite i alla fall och en helt galen helg spenderades hos mig med Craig som kommit från Kapstaden för att säga hej till Anna. Vi gick på hoffmaestro och sjöng karaoke på K-bar. Sen hade jag efterfest med Micke och Berget och resten av ligan förstås. RIP Ling.

Här är jag och hälsar på Anders i Norge. Norge som skulle bli mitt hem sen. Visste jag det här? Minns inte, men jag flyttade i alla fall. Hejdå Stockholm. Hej lilla byn Ålesund.

Det blev sommar och Anders plockade mig en bukett blommor och mamma hälsade på oss. Nya bekantskaper blev mer till vänner och jag var så glad att äntligen känna en tillhörighet i det nya landet. Heja Birte, Maren och Ida. Vilka finisar.

Nu är det vinter och i morgon nyår. Detta året har jag verkligen mått bättre än på länge. Jag har vågat få luft under vingarna och gjort det jag vill. Jag är i ett förhållande med någon jag brinner så otroligt starkt för. Någon jag älskar så det ibland gör ont. Jag har vänner på olika platser runt om och en mamma som är len på rösten.
Förra året vid den här tiden sa vi att 2010 skulle bli möjligheternas och romantikens år. Seså. Det blev det minsann. För mig blev det verkligen det.

Hej! Håller på med 2010året.

Dag 29: mina ambitioner

Så svårt. Hmm. Jag tänker så det knakar. För jag har väl ambitioner. Står det på CV't mitt i alla fall. Ambitiös. Det är ju skillnad på vilja och ambition. Jag vet att jag vill skriva en massa om en massa för ord är det bästa och finaste jag vet, men mina ambitioner kanske inte är det. Eller? Är det de kanske. Jag har ambitioner på att skriva mycket. Älska mycket. Leva när jag lever. Vara lycklig i den mån det går (fan nu rullar det ju på), resa till spännande platser och dricka vin på ställen där man kan lägga en naken fot på en annan under ett bord för det är varmt. Äga ett par klassiska Louboutinskor, gifta mig, få barn. Äsch, jag vet inte. Vi hörs vid ett senare tillfälle, nu ska jag göra fred med mig själv ang klädval inför nyår i morgon.

Dag 28: detta saknar jag

Jag bär på en saknad som aldrig kommer försvinna. En saknad som sitter fast i mig. Som en liten ryggsäck på mig. Saknaden av min pappa. I maj har det gått tre år sedan han fick sina vingar och somnade in i en sjukhussäng i ett radhus med tunna gardiner. Tre år har snart passerat och inte en enda dag har det gått utan att jag lagt en hand på hjärtat och tryckt lite för att minska på sorgen i hjärtat. Det tog länge innan jag kunde sakna honom på ett sunt sätt. Nu ler jag ibland. Gråter då och då. Jag önskar bara att han skulle fått träffa Anders. Det hade betytt så mycket.

kan inte gå på mina hälar längre.

Jag är så himla bakis. Fa-an så dålig jag är. Herregud jag är ju aldrig ute i svängen längre. Ögonen hänger. Huvudet dunkar. Tänker seriöst att jag ska köra alkoholfri nyttårsafton men hey jag vet. Igår var kul. Idag inge kul, men igår kul. Varför drack jag Jäger frågar jag mig själv. Jag har svårt att böja fingrarna, vi satt nämligen ute igår. I typ 10 minus hela kvällen. På riktigt. Jag kunde inte kontrollera min ben efter ett tag. Men frågan är fortfarande varför i hela friden jag drack Jäger. Snart ska jag gå och ta mig en te med chefen min, undra om hon är lika bakis. Sen ska jag göra kraftansträngningen numero uno och handla inför nyår. Helvete så bakis jag är.

Det känns som common sense att liksom inte dricka Jäger en tisdag.

hej jag är så himla kär ska ni veta.

Kärlekskort. Mm. Gillar. Fint. Pirr i magen jämt.

Dag 27: Min favoritplats

Jag har ingen favoritplats. Jag gillar för många platser för att kunna välja en. Jag har en plats dock, men den har inte använts i något favoritsyfte alls, mer i syfte att bara få gråta. Min sten. Den har återkommit här bloggen också ett par gånger. Den nära mamma och när pappa var sjuk gick jag ofta dit och satte mig en stund för att andas och gråta utan att någon såg. Den är som sagt ingen favoritplats för det har spillts tårar över både det ena och det andra men på något sätt har den betydelse ändå. Min sten.
Sen kvalar Ålesund och speciellt Alnes in på platser som gör att kroppen bara skriker heja heja heja livet!
Soffan hos mamma är också en plats som alltid kommer vara så otroligt avkopplande, ja tjena så många gånger jag lagt mig och en sekund senare sovit som en stock och dregglat på mammas fina kuddar.

Den är inte kul den här tröttheten jag sitter på. Jag missbrukar, "jag har aldrig" men jag har faktiskt aldrig upplevt trötthet på detta vis. Jag sover och sover och sover. Tvingar mig själv att göra i alla fall något men måste vila efteråt. Det är faktiskt läskigt. Obehagligt. Igår gick vi en promenad ute på Alnes. Det var så ansträngande att jag ville gråta fast det var mysigt. Somnade när vi kom hem. Kanske ska jag inte oroa mig och tänka att det är för att jag jobbat så många timmar senaste månaden. Att jag inte varit ledig en hel helg sen i sept. Inte sjutton vet jag men jag vet att Costa rica närmar sig och jag måste bli fit men med den här tröttheten är det direkt omöjligt. Det går liksom inte ens att bita ihop.

Dag 26: mina rädslor

När jag var liten var jag himla rädd för krig. Verkligen rädd. Nu vet jag inte, kanske att mamma ska bli sjuk eller att nåt ska gå illa med någon jag gillar. Jag orkar egentligen inte tänka på det i juletider. Nä.

juldag på byn

Idag har vi gått på promenad i sol och kyla. Ätit choklad och haft ett randigt underställ. Fin dag.

Jag fick så himla mycket klappar igår. Helt otroligt. Skor, gah! Ny ipod, finfin bok från Ida, den mest genomtänkta presenten, chokladfonduegryta, hell jeah, jeansshorts, ja massor. Hade en underbar jul. Norsk julmat och häng hos Maren. Det var så himla mysigt. Jag saknade mamma men det gick bra. Sen promenerade vi hem under en stjärnklar himmel hand i hand. Hur romantiskt? Har just vaknat, man får sova ut på juldagen, snart frulle och sen en promenad i det vackra vintervädret.

A very, merry christmas

Nu går jag på jobb och sedan middag med familjen Rogne.

Dag 24: det här får mig att gråta

Ja herregud, var ska jag börja. Jag blir gråtfärdig, eller kanske rörd ska jag säga flera gånger om dagen, ibland vid så opassande interaktioner eller situationer att jag skäms inombords. Ibland sker det liksom när jag over hear andra prata och bara är "lite" med i samtalet. varje gång jag tänker på en fin text så som frugsters dikt till sin mormor på hennes begravning eller nåt annat vattnas det bakom ögonlocken. varje gång Anders säger jag älskar dig blir jag gråtfärdig för jag kan inte tro det är sant att en sån fining kan välja mig, när jag ser äldre herrar stapla fram eller sitta på en bänk själva då bara brister det. då tänker jag att deras fru just dött och att herren i fråga nästan kräksgråter när ingen ser och trycker ett porträtt av henne mot bröstet och önskar att han också fick dö. jaa, jag är dramatisk. det var bara en liten del. jag är en liten bölare.

Livet var så mycket mer skört förra året precis den här dagen. Jag satt där uppe i Norrland med släkt och mådde som ett spöke utan ansikte. Det var hemskt och jag är så glad att jag inte är där jag var, att jag är här i mitt sinne som är mer sammanpusslat.

Saxat från fridafridaa-bloggen för ett år sedan.

"Jag är bunden i min egen ensamhet här uppe. Hänglås som låser min väg. Kommer ingenvart. Med endast tankarna som mitt sällskap. Onda, ångesttankar som äter mig långsamt med sina långdragna skratt och tårar på samma gång. Tomt och ödsligt med tystnaden som ekar högre än kyrkoklockorna som slog på hans begravning idag. Vägar igensnöade, vindar som viner upp flingor i ansikte och över hela kroppen. Fast i min egen kropp. För mycket tid att tänka. Funkar inte i såna här sitsar. Fungerar inte då jag känner mig fast. Inga tidigare flyg finnes. Vill hem. Hem till Sis som ska sitta ensam på julafton och dricka stark glögg och gråta ikapp. Någonting som tar mig ifrån mina egna tankar. London stryket. Inga pengar till det. Plockar vuxenpoäng med beslut om att inte ta ett telefonlån och dra. Klockan stirrar mig i ögonen med sina visare utan att tiden går. Tick,tack låter den om och om igen och jag vill drämma till den med en yxa, få den att sluta visa tiden som inte går. Ångest som tidigare inte dykit upp på det här viset. Stark, kraftig och med en illvilja gentemot den fina julefriden som ska råda. Gäst i andras hus, falska leenden och flyg som inte går att boka om. Vill hem till mina ljus i fönstret, vin med gänget. Tillbaka till soltiden och sommaren. Inga bekymmer, man är lycklig var dag. Vill inte ha jul i år. Utan pappa med massa par som viskar ömma ord till varann. Måste varit i ett töcken förra året då julen inte spelade någon roll. Jag kommer ha snålklappar under granen. Mormor som har blivit gammal och med fler rynkor som räknar hennes tid. Lillgumman säger hon. Att jag fått kicken slog emot mig med en domkraft här där jag inte kan fly iväg till andra eller andras tankar. Framtid, dåtid, nutid. Jobbsökande bagisbrud som inte kan betala räkningarna. Klingar fint. Önskar att burken med lugnande varmed mig nu så jag kunde få en timma eller två med sega och avdankade tankar. Fresh. Nej.
Trodde inte att detta fina landskap med ljuslyktor och snötäckta vägar kunde mosa ner mig på botten. Jag flyr upp till sängen och Tärningsspelaren. Funderar på om man ska testa leva Dice Life ett tag. Läser texter från en vän och förundras över hans egendomliga sätt att sätta ord på känslor, blir stolt. Han är duktig. Borde vilja lite till och försöka. Du kan fina.
Tänker på mamma som får stå ut med mina nedbrytningar som kommer och går med svängningar hela livet. Hur orkar man? Och på mig själv som slungas upp och ner. Dock längre mellan perioderna. Bra. På mina vänner, orkar dom? Fattar dom? Avgrunden är min botten och ytan mitt tak. -Ser scenen då Bella hoppar från klippan och slungas runt i vattnet- så typ. Där i mellan är jag fast. Just i detta nu. Kanske inte om en timma. Måste bara simma lite till."

Nu sitter jag här och har haft en fin kväll med fina vänner och druckit vin och är nöjd. Snart åker jag hem och kramar på de jag tycker så förbannat mycket om.

Dag 23: Detta får mig att må bättre.

Ibland när man landar så jävla långt ner på botten och inget alls är bra. Tårarna är som kulsprutor från ögonen och kroppen är ett ton tung. Man vill fan bara ligga alldeles stilla men det går inte för kroppen måste röra på sig för att inte dö. Ja, ibland är det faktiskt så illa. Då finns det bara en sak.

Krama på småbarnkroppar. Underbart och så jävla bäst! Sakar dessa små barnen. Min gudson (skryt), Douglas och Joli.

onsdagspepp

Nu drar jag och Anders nya björnfitta på jobb. Heja heja, bara tre jobbdagar kvar.

Dag 22: Detta upprör mig

Människor med onda intentioner, djurplågeri, förtryck, homofobi, rasism, att halka på glatt is, störande otrevliga kunder i butiken, 3, stå i långa köer, misshandel, våldtäkter, att folk faktiskt stenas till döds.

Dag 21: ett annat ögonblick

När jag öppnade bildörren nere på Drottningholmsvägen och marssnön låg som ett täcke över marken. Alldeles precis för två månader sen hade det hemska skräckbeskedet lagt en varnande hand över våra hjärtan och jag hade inte varit glad en enda sekund på 60 dagar. Så öppnar jag bildörren och för en sekund så kände jag. "Ah, det kommer bli bra. Det bara kommer det".
Det var en sekund av lättnad. Den gick över sen, men den var tamefan fantastisk. Vad som orsakade den vet jag inte. Kanske pappas fina flin eller att han hämtade mig på samma ställe som alltid och då kändes det bekant och vant. Jag minns att han la sin hand på min i typ en millisekund och så såg han. Fan alltså, jag saknar min pappa nu när det snart är jul. Mycket.

Dag 19: detta ångrar jag och dag 20:denna månad

Jag ångrar ingenting. Inte vad jag kan komma på i alla fall och då känns det som att om det nu vore så att jag ångrar något är det en fis i rymden eftersom jag inte minns den. Ja okeeej då, jag ångrar att jag inte köpte moccaskorna i smaragdgrön också och inte bara röd när jag var i Turkiet för ett tag sedan. Och så ångrar jag att jag inte köpte en tavla i Nice.

Denna månad har bestått av jobb. Jag har snart jobbat 19 dagar på rak och toppat 180 timmar så jag är rätt jobbless och annars dricker jag vin när jag kan. TYP!
Men idag är jag glad för på posten låg detta:

 

Nu ska det fotas minsann. Hejdå.

Hej! Igår vankades det fest på Fyren ute på Alnes. Al-nees och inte Alnääs. Vackra Birte fyllde år och det var så himla skojigt. Vilken kväll.

Här står Bjarte, Birtes käraste och trixar med lite musik. Det blev mycket Missy och dans. 

Sarah och Birte sitter och hänger innan allt folk hade kommit. 

Hej! Jag fick i mig en flaska vin innan maten igår. Ville bara meddela det.  Sen körde jag kaffe och vatten pause i typ en timma.

Hejdå festen!

 Åh, kolla vad jag lärde mig idag? Nu ska jag alltid göra hjärtan på kort. Eller skriva typ I love Anders eller nåt. Fint va? Hjärtefint. He, he.

Dag 18: Min favoritfödelsedag

Hej!

Förra året fyllde jag 25 och hade en sån himla fin kväll. Jag ställde till med kalas och middag och dukade upp långbord som nästan inte fick plats i mitt vardagsrum. Vi åt boullabaisse och drack gott. Alla mina vänner och de jag älskar utom pappa var där. Och några andra, typ Cajjan och Lisa. Åh vilken kväll. Häng med i ett bildregn.

Innan en fest är det stressigt och man (jag) som ska ha festen är ganska utfreakad och tänker typ, shit jag kommer inte hinna. I alla fall, alltid, ALLTID när det blir så börjar Anna med sina tics. Se bara. Hon börjar bygga hus av brödkanter mitt i allt. Fint och så, men hallå Anna! 

Av världens finaste lilla Jolina fick jag en teckning som hon hade gjort. Så söt. Saknar henne mycket och tänker att vi ska hitta på massa skoj när jag kommer hem. Nu börjar hon bli till åldern och det gäller att börja med shopping osv så hon har nåt att gnälla på morsan om. Åh har så mycket planer för oss sen. Frugster kommer inte gilla men det gör inget. 

Välkomna till bords. Fint va? 

Älskade Robin och älskade Joli. Ser ut som en reklampappa med dotter. Joli är lite kär i Robin och det är inte så konstigt ju. 

Matplats. Och Rune där bak. Lilla Rune. 

Alltså. Gråtattacken Arne. Frugster, Anna och Martina hade gjort en film till mig, som en hylling liksom. Lean on me får jag fortfarande gåshud när jag har. Det var bilder och interngrejer och jag typ dog. 

Sen var det dags för alla gamlingar gå hem och då drogs Dooleysen fram. Hepp, hepp. Lindhe var nöjd, det är ju helt uppenbart. 

Eddan är ashet här. Han ser lite död ut men det är okej. Dansa, dansa och man fick till och med röka inne sen.

Sandra, gulle! Hon ba kööööör. Öh. Bröl.

Sen ballade det ur i köket och det var det. Superfin kväll. Heja!

Bakisbrallan är på och Anna gör en insats. Fint.