Ibland när man landar så jävla långt ner på botten och inget alls är bra. Tårarna är som kulsprutor från ögonen och kroppen är ett ton tung. Man vill fan bara ligga alldeles stilla men det går inte för kroppen måste röra på sig för att inte dö. Ja, ibland är det faktiskt så illa. Då finns det bara en sak.
Krama på småbarnkroppar. Underbart och så jävla bäst! Sakar dessa små barnen. Min gudson (skryt), Douglas och Joli.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar