Hon liksom låter två täcken vara kvar i sängen. Ett som hon ibland råkar lägga handen över och ibland råkar känna att han ligger där fortfarande. Varm och mjuk och sovandes. Det känner hon för att hon känner för det. Ansiktet är stelt och hårt, som huden på en hårt jobbande fotsula. Gråtförhårdnad. Hemskt ord men hela situationen är hemsk så hon orkar inte le ändå. Ansiktet skulle krackelera. Frenetiskt vaknar hon mitt om nätterna och ringer hans mobil för att höra om det ligger en sovande flickröst bredvid. Hon säger inget, bara lyssnar medan hon håller en hand för munnen och yppar små andetag med näsan för hon är rädd att hjärtats snabba slag hörs av hela huset. Hon orkar inte vara arg och galen för kroppen är trött och så ledsen att hon bara vill lägga sig ner i likgiltighetens badkar och drunkna av tårar eller kvävas av hjärtekross i halsen. Livet som var så flott med dukat bord och servetter med hjärtan på. Små askar med sparade post its från han eller hon där det ibland var tomt för ord kunde inte förklara den kärlek de kände. Det blev för platt, för enkelt, för svagt. De fann sitt egna språk, tommar lappar i en ask och kyssar på hakan. Ibland visste hon inte om allt hade varit en dröm men då hon i ett vaket sömntillstånd såg hans t-shirt hänga över stolskanten så kom verkligheten ikapp och hon var tvungen att böja sig ned med huvudet hängandes för att faktiskt inte bara dö där och då. Isande spjut av olycka dödade varenda nerv, likt en bedövningspil i en djurpark blev hon stundtals le och lelös på samma gång. Det spelade ingen roll vad folk sa för hon brydde sig inte längre om folk. Hon brydde sig om han. Om honom. Hon rev sönder kort och ångrade sig snabbt men då var det för sent för ihopklistrade kort skulle aldrig kännas som kärlek igen. Hon skickade sms med elaka texter och ord som skulle få honom att bli orolig. Han skjöt sönder hennes enda sanna organ. De som hon känt med, behållt hemlisar med, gråtit med och skrattat med. Han tog sönder det och inget kunde någonsin göra det bra igen. Lika lite som hon en gång inte kunnat beskriva deras kärlek med ord kunde hon nu finna stavelser som beskrev. Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar