Romantik, ett slag för romantik

Efter min alldeles förskräckliga mardrömsundersökning idag gick jag och Anders på stan (byn) och eftersom han tyckte jag var så duktig så köpte han mig en klänning. Va. Va. Hur romantiskt. I die som Rachel Zoe skulle sagt. Jag smälter. Man behöver få en klänning efter nåt sånt, det är inte ytligt. När man var liten fick man bokmärken, när man är stor får man klänningar. Jag köpte honom iofs en ros igår bara sådär men det bor ju en hetlevrad, tvättäkta romantiker i mig. Jag skulle fötts som en italiensk snygg man. Då ni, då hade dom fallit som furor och jag hade fått komma till precis när jag ville.

B&W

Hej å hå nya högtalare är införskaffade. Riktigt fett jävla megaljud och jag bara dör när man kommer in på hifiklubben och allt är så stilrent och perfekt. Dunka, dunka. Untz, untz. Nu ska jag dansa till Marley, skriva till Bach's Prelude, ligga till ligglistan, sminka mig till Robyn och ha förfester till annat skoj. Man måste ha bra ljud, för att citera min pojkvän. "Det finns ingen genväg till bra ljud".

Ne, efter undersökningen idag tycker jag att jag förtjänar att köpa en jacka med luva, det regnar varje dag och jag har varken pengar eller jacka med luva. Tar gladeligen mot alla gåvor jag kan få. Bara ring om ni vill ge. Okej.
Puss

det är måndag idag.

Hösten lurar i krokarna. Regnet smattrar, vinden viner och solens strålar är inte lika varma mot kinden längre. Det gör ingenting för jag är lycklig ändå. Om några månader ligger jag på en strand med en öl i handen och tittar på min kille som battlar mot vågorna i solnedgången. Ha ha, suckers ska jag skratta då för skadeglädjen kan vara sann minsann, och ärlig. Ärligt alltså. Det susar och har sig i den stora japanska lönnen på väg hem från jobbet. På väg där vägen bara varar i sisådär 5 minuter. Det är en liten stad med stora berg. Vi gick många trappsteg upp till Fjellstua i söndags innan vi mötte upp Maren och åkte ut till Alnes för lite titt på den stora fyren och fika med Ida och Birte. Mina vader skriker efter trappor och springning och då menar jag inte att de skriker för de längtar utan snarare att de skriker för det gör ont.

I morgon ska jag på en läskig undersökning och jag grämer mig lite granna och kluckar och ojar lite granna där inne. Tur att jag har någon som kan hålla handen och leda mig ut efter när jag flyger högt (hoppas) på lugnande.

öga

Hej! Såhär ser jag ut. Ett öga så mycket större än det andra. Det är inte så kul för det har blitt mer med året. Men det är okej. Mamma säger är att det är charmigt, men mamma och pappa sa också att jag räknade smartare än alla andra barn när jag var liten så jag vet inte om man ska tro på det.

Jag och Anders har varit hemma och druckit vin hela kvällen. Pratat om livet, om högtalare, om skolan och skolkompisar, om gamla uteställen och om allt annat man kan prata om på ett par timmar. Det har varit en underbar kväll. Riktigt underbar.

Har sprungit med Anders idag. Första gången tillsammans, jag är lite nördig och vill inte springa med han i vanliga fall men nu skulle vi ge oss på milen. Det gick inge bra. Hällregnet Arne började ösa ner mitt upp för ett halvt berg, typ efter 4 km. Så vi stod under ett träd en stund. Sen fick Anders springa hela vägen hem och hämta bilen för att sen hämta mig. Haha. Rätt roligt. Jag är nöjd ändå, det var terräng och det gick trots att min hälsa inte varit på topp sista tiden. Fit fit fit ska jag bli.

Vi har inrett vår omöblerade lilla källarlya nu. Loppisfynd som pyntar hela lägenheten och ger den sånt dära liv som bara använda möbler kan ge. Vi har soffor som skriker 70talet, storrutiga och orangebruna. En skänk som är den mest fantastiska jag sett. Tung, mörk och vad det luktar gammalt och gott om den. Hemma hade den kostar massvis men tydligen ska man till Ålesund om man vill shoppa på loppis, hundra kronor hej hej. Vi har köpt säng. Vi har köpt ett hiskeligt dyrt vinställ men det var så himla fint så det får följa med hem sen. Jag älskar, älskar den här lilla lägenheten. Jag bara dödsälskar att jag och Anders bor här. Jag kanske ska ta och göra ett hemma hos mig-reportage. Just ja, sa jag att duschen och köket är helt nyrenoverat så det blir liksom fina kontraster med det gamla och det alldeles nya? Nä, sa nog inte det, men så är det.
I morgon jobbar jag igen och äntligen har höstrushen dragit igång med massor att göra på lilla Lampehuset.

Inget internet och Jugendfest

Ja så härligt va.

Vår lilla källarkvart

Idag fick vi nycklar och skrev kontrakt på vår förstahandslya på Grensegata 10. Vi har flyttat över lite grejer, hängt upp en handduk där, lagt en tallrik där. Avgett vår energi i den lilla, lilla lyan. Den är helt nyrenoverad med värmegolv i alla rum, köket är top notch om jag skulle använda det ordet. Hö hö. Den är fin och den är vår, det är det som är viktigast. Och just ja, nämnde jag att vi var och köpte en soffgrupp idag på loppis. Den är skrikigt rutig och skriker 70-tal. I morgon blir det sängjakt och andra prylar som krävs för ett hem.

För ett år sen visste jag allt om livet och förhållanden. Jag visste att man absolut inte kan leva med en och samma person allt för länge. Att tvåsamheten bara är ett påhitt. Att otrohet är något alla utövar, det är ingen big deal. Tänk så man kan ändra sig. Det finns ingen annan jag skulle vilja vara med, jag hoppas att det är Anders jag ska vara med himla länge och skulle han vara otrogen skulle jag gå i tusen bitar. Det är fint det där med att man kan ändra sig. Då tyckte jag inte ens att det var ett problem att vara med en upptagen man, det är ju inte mitt fel, jag känner ju inte henne. Önskar att jag hade känt som jag gör nu så hade jag sluppit trassla in mig så illa som jag gjorde under den tiden. Jag är förändrad, och det är jag för jag insett hur sårande det skulle vara. Det är bra att man kan ändra sig. Det tycker jag om.

hej å hå

Minnen av människor och platser. Tur att man kan framkalla de på papper eller på ett internet och inte bara i huvudet.
Jag och Anders fick lägenheten. Nu blir vi sambos på riktigt. Våran lilla hyresrätt med källarfönster och nyrenoverat kök. Den blir vår.

Vi båda sitter på en halvjobbig pengastress inför resan. Eller vi undrar väl hur det ska gå ihop. Sånt där som man inte vill behöva tänka på men som man tänker på hela tiden. Så som med allt som bekymrar en. Men det löser saj, det kommer ordna saj.
Nu ska jag kolla på en sorglig film och hålla sängen varm tills min kille kommer hem efter en kväll på piren med grabbarna.

Hej! Tillbaka i Ålesund. Solen strålar och himlen är blå. Det är sant. Varmt och härligt. Jag och Anders kollade på en lägenhet igår som var finfin. Dock omöblerad men vi får gå på loppis. Det var en liten plutt på 29 kvm mitt i byn. Jag tyckte om den. Idag får vi svar om vi får den eller inte. Det är läge att flytta.

lite mera bilder

Jag ska fortsätta en sväng och hylla kärleken såhär efter ett bröllop. Anders var en exemplarisk pojkvän. Han höll min hand som de vore hans egen och när han inte gjorde det las det en arm kring min midja eller så fick jag fina blickar från en kärlekskille. Det ska tilläggas att jag alltså inte kände brudparet. Anders var som sagt best man och han höll ett sånt fint tal. Jag böla då också. Det var nog inte bara jag som drömde mig iväg till min egna bröllopsdag när jag stod där och såg ut över alla finklädda, lyckliga människor. Han var stolt över sin tjej och det finns tamefan inget finare än när ens käresta visar upp en som man vore en prinsessa. Åh Åh Åh.

Det var svettigt igår, så svettigt att jag ibland ville vråla och slita mitt hår som matadorerna i Ferdinand, jag ville ta av mig klänningen och hoppa i ån. Jag var inte den enda. Brudgum och best man fick stå ut med skjorta, vadderad väst, kavaj och nåt slipsaktigt. Ja det var väl de. I morgon åker vi tillbaka till Ålesund. Hejdå Sverige. På ganska länge denna gång.

ho ho

Ser ni? Lycka.

Jag är tillbaka från bröllopet. Ja, det var en kväll i kärlekens tecken. Mycket vackra tal och många tårar fast jag inte ens känner brudparet. Riktigt blödig. Ahapp, slänger in lite kort sen på mig och Anders. Han var den stiligaste jag sett. När han rak i ryggen gick in i kyrkan smygbölade jag lite för att han var så vacker att jag inte kunde hålla mig. Det är min kille det, tänkte jag och log.

Nu åker jag på bröllop. Hepp hepp. Jag är ganska fin i min klänning.

Ligger på soffan och stirrar ut i luften. Vinet flödade likt ett vattenfall igår på den fantastiska spelningen på Flyt. Vänner omkring mig. En cig i handen. Ah. Livet. Sommaren. I morgon ska vi på bröllop. Anders ska vara best man och han kommer vara det vackraste jag sett. Jahapp. Lite middag utan vin ikväll med mina älskade tjejer. Vilken tur jag har som har dom. Ja minsann.

Jag älskar dig på morgonen

När natt sakta blir till morgon och en sval bris från det öppna fönstret knottrar min hud och jag fryser. Önskar att du ska vakna av att jag vaknat och hålla om mig. Då vaknar du fast du sover och tar ett stadigt tag runt min midja och drar mig tätt intill dig. När hela din varma kropp möter min och jag känner din andedräkt i min nacke. När vi vaknar och somnar om i timmar och aldrig, ens en sekund släpper taget om varann. Morgonljud och trötta små stön yppar sig från ovakna morgonmunnar. Inga beskymmer. Ingen stress. Bara din kärlek inbäddad i min. När vi två blir en, la la la.

Jag älskar dig på morgonen.

Drar på bio. Ja, jag ska se Twilightfilmen och tråna efter Edward.

Jag behöver rehab, komma tillbaks till Ålesund och gå bland vacker natur. Jag älskar Stockholm, mina vänner, min mamma, lukten på medis, vin på Malmen men jag behöver lite lugn och ro nu. Det dricks vin och härjas varendaste dag. Jag är för gammal. Typ. Eller nä, men ah ni fattar. Nu har jag kört en tredagars igen. Jag är inte van. Ja herregud. Nu blir det nyktert till på tors. Hö hö. Sen ska jag springa livet ur mig och bli slank till costa rica där jag inte kan stå i vassen i tre månader.

hej söndag!

Jag har rensat på vinden med mamma. Hittat gamla buffaloeskor, savannbyxor, alphabyxor och tröjor där det står FBI- fabulous body inside. Hahahahahah. Asgarv. Undrar så mycket hur jag var funtad när jag såg mig själv i spegeln då. Tyckte jag var tjockast i världen och ätsjuk länge fast mina byxor var i storlek XXS. Hallå Frida. Tänker och undrar om det är så nu med, att jag om 10 år kommer titta på mina kläder och tänka, men hur kunde jag tycka att jag var fet?
Har fotat mig själv i allt. Fann en stor påse med massa gamla dikter och texter från när jag var liten också. Sånt dära.
Igår var jag så bakis att jag inte ville vara vaken. Sen gick jag ut ändå på kvällen. Jag och Anna hade romantisk vinkväll på Imperiet i ösregn och åska. Sen drog vi en donk. INTE OKEJ. Jag har sprungit idag även fast min hals gör ont för att förbanna mig själv. När man inte äter massa onyttigheter och sånt nästan alls känns det som en brott att ha en unnardag. Typ äta skräpmat ett par gånger i veckan, det skulle aldrig ske nu.

Ps, nu drar jag in till stan och äter (inte nyttigt) tapas med Anna, Cajjan och Sandra. Söndagsmiddag och helgskvaller. Vill skriva fab, men det får man inte.

slockna

Vet inte hur jag ska förklara eller om jag en ska det. Jag skiter i det. Det går ändå inte.

Create avatar

Ålesund

o, o, o just det

2009-04-08.

Du snurrar mig som en liten docka. Runt, runt. Höjer dina armar och mig med dem. Jag tjuter av välbehag. Så länge sen jag kände dina trygga händer omfamna mig. Ha ha skrattar vi och ser på änderna i sjön. Det tar sin tid att pusta ut. Vi sätter oss på en bänk med fågelbajs. Vad äckligt tycker du.
Jag tittar på hela dig. Dina trasiga jeans och knäet som sticker ut. Några få hårstrån rör sig i takt med vinden. Jag ser din nervositet. Dina fötter som klampar takten till en musik som inte finns. Du tar din hand mot min kind och stryker bort ett hårstrå som fastnat i mungipan. Frustar ut efteråt. Du vill ha mitt medtycke. Söker min blick med ögon som aldrig står still. Det springer förbi en man, guppande, trött med mjöksyra och jag viker undan blicken.
Undrar hur du ska reagera när jag berättar. Din arm landar runt min axel och du lutar dig mot min nacke. Luktar, törstar efter den närhet du inte fått på länge. Vi sitter så en stund, en minut eller en timma. Jag tappar känslan av tid och rum. Solen vilar sina strålar mot trädens grenar. Det är vår tid. Orden ligger latent under ytan i väntan att få kläcka sig ur. I väntan på att få göra dem till vår sanning. Jag minns alla gånger du har sagt dem. Jag med mitt falska medhåll. Det är vår tid nu.

Vår tid är över, tänker jag.

Jag har träffat någon annan.

Du stelnar till och jag ser rakt igenom dig. Jag ser hur blodet snabbare och snabbare forsas genom ådrorna, hur hjärtat pumpar hårdare, pumpar tills det spricker och går sönder i miljoner små skärvor. Hur jag har krossat sig med 5 små enkla ord, jag ser hur vår resa tillsammans seglar förbi, framtida barnen, ringen på mitt finger. Den DU gav mig, vår förlovning. FÖR-lovning. Hur jag lovat dig trohet. Du och jag. Oslagbara. Sorgen som fyller dina ögon med svärta, hur jag på en sekund förändrat din tro på evig kärlek. Jag ser hur lungorna vidgas i takt med din andning. Hur det snurrar. Du kan inte förmå dig att prata, fråga. Jag läser dina tankar. Du älskar mig.

Vem är han, hur länge,varför? Varför? Hur kunde du..

Sen ändras tankarna och du undrar om det på riktigt, smeker han din panna när du är sådär liten som bara du kan vara, skrattar ni ihop, är ni lika tätt inlindade när ni sover?

Du säger ingenting men din blick säger allt. I perferin ser jag hur du reser dig och börjar gå. Du hoppas att jag ska stanna dig, att jag ska skrika förlåt, att det var ett misstag, att det är dig jag vill ha. Du är patetisk som ens tänker tanken på att ta mig tillbaka. Jag föraktar dig för det. Hur du inte har någon som helst självdistans.

Du blir aldrig den samma.

Hepp, hepp, var aldrig otrogna mot dem ni älskar, det orsakar bara smärta och är inte alls speciellt kul att bli utsatt för. Tänk bara på han i storyn, han kan inte va glad efter det där. Puss, nu går jag och battlar regnet.

Regnet fullkomligt öser ned. Ja, det behöver jag kanske inte påpeka. Det ser ni väl själva. Jag ligger i soffan i halv nackspärr men har inte ork eller lust att röra mig åt varken det ena eller de andra hållet. Jag ligger här och ser på regnet. Läser bloggar av brustna hjärtan och får en klump i magen för alla som sitter hemma med en kallnad kopp te och gråter slut på sina tårar till en låt som var deras. Läser gamla texter av ett ungt sårat Frida-hjärta i gamla bloggen. Tänker att mina ord var lika unga som jag var. Att mina ord ville vara poetiska och rörande. Man växer inte bara på längden, man växer vokabulärt också.

Regnet smattar mot mitt fönsterbleck
Försöker fokusera på en droppe i taget. Hitta mitt lugn.
Åskan går och likaså rysningarna i min kropp.
När du gick lämnade du mitt hjärta att blöda.
och jag kan inte vara still.
När du gick vände du dig inte om, du gick med ryggen mot mig medan jag stod med armarna öppna redo att falla.
Kras sa det när hjärtat föll och krossades mot marken.
Du hjälpte mig inte upp med skärvorna. Jag skar mig på varje liten del.
Du var min sol mot kinden.
Nu är det oväder i mig.

Blir lite sentimental och tittar och läser gamla bloggen lite mer, lite från då när allt var som det var innan och just när han, pappan fick sina vingar. Måste motvilligt erkänna att vistelsen i sthlm rafsar upp en del minnen och känslor som jag gömt i en byxficka som jag annars aldrig använder. Det är lättare att bo där borta.

Har cyklat två mil idag. Ville ba säga det. I terräng. Jodå.
Hepp. Anders har jätteblå ögon för att han är solbränd.