För ett år sen visste jag allt om livet och förhållanden. Jag visste att man absolut inte kan leva med en och samma person allt för länge. Att tvåsamheten bara är ett påhitt. Att otrohet är något alla utövar, det är ingen big deal. Tänk så man kan ändra sig. Det finns ingen annan jag skulle vilja vara med, jag hoppas att det är Anders jag ska vara med himla länge och skulle han vara otrogen skulle jag gå i tusen bitar. Det är fint det där med att man kan ändra sig. Då tyckte jag inte ens att det var ett problem att vara med en upptagen man, det är ju inte mitt fel, jag känner ju inte henne. Önskar att jag hade känt som jag gör nu så hade jag sluppit trassla in mig så illa som jag gjorde under den tiden. Jag är förändrad, och det är jag för jag insett hur sårande det skulle vara. Det är bra att man kan ändra sig. Det tycker jag om.