Jag ska fortsätta en sväng och hylla kärleken såhär efter ett bröllop. Anders var en exemplarisk pojkvän. Han höll min hand som de vore hans egen och när han inte gjorde det las det en arm kring min midja eller så fick jag fina blickar från en kärlekskille. Det ska tilläggas att jag alltså inte kände brudparet. Anders var som sagt best man och han höll ett sånt fint tal. Jag böla då också. Det var nog inte bara jag som drömde mig iväg till min egna bröllopsdag när jag stod där och såg ut över alla finklädda, lyckliga människor. Han var stolt över sin tjej och det finns tamefan inget finare än när ens käresta visar upp en som man vore en prinsessa. Åh Åh Åh.

Det var svettigt igår, så svettigt att jag ibland ville vråla och slita mitt hår som matadorerna i Ferdinand, jag ville ta av mig klänningen och hoppa i ån. Jag var inte den enda. Brudgum och best man fick stå ut med skjorta, vadderad väst, kavaj och nåt slipsaktigt. Ja det var väl de. I morgon åker vi tillbaka till Ålesund. Hejdå Sverige. På ganska länge denna gång.