dag 1: Om mig

Svårt att beskriva sig själv. Det är som på en arbetsintervju när man gärna ska stoltsera med alla sina positiva egenskaper och sen säga något lite sämre och då väljer man "har svårt att släppa jobbet" eller nåt sånt.
Jag är superkänslig. Tar åt mig av allt. Känner mig lätt sviken för minsta lilla. Ogillar avsked. Har svårt att släppa ilska eller ledsamhet i ett bråk. Älskar mina nära mer än ord kan beskriva. Är otroligt empatisk. Jag är snäll som tusan. Rolig. Tycker om att göra andra glada. Romantiserar det mesta. Är en fena på att jobba när jag brinner för något. Detta var svårt, jag tror jag lämnar det här ämnet. Jag är jag liksom. Ibland så, ibland så.

Igår var det första advent. Vi åt en perfekt frukost och begav oss ut i kylan på julmarknad. Sen drack vi varm choklad och efter det gick vi hem och Anders lagade köttbullar med mos och lingon. Så kollade vi på Superbad. Idag är jag sjuk för att jag sa igår att jag inte hade varit sjuk den här hösten. Just därför blev jag det och nu sätter jag jobbet i skiten för det är så himla mycket och göra. Fick mitt schema för december och ska jobba 180 timmar. 19 dagar på raken. Här är lite bilder från gårdagen. Den var fin.

nattetankar.

Så när natten står bakom knuten och när himlen ligger tung över en snöklädd stad eller en isande kall by, när vart enda litet steg från någon hörs som tusen stenar som krossas, när adventsstaken vittnar om att det snart är jul och när du ligger nedbäddad i en gammal soffa med stora rutor alldeles ensam en lördagskväll i november. Visst är det så då att gömda askar med nedgrävda minnen tittar fram från sina hörn. Ett avsnitt av Glee säsong två kan få dina annars så torra kanaler längs kinderna bli den vildaste fors. Krampande läppar i ett försök att inte låta så nedrans gråtig. Ser ner på mina tår som ofrivilligt vickar på min vänstra fot. Ler inuti och får mina andras utsagor om lilla jag sanna. Vifta, vicka, nicka, skaka. Är blöt i ena örat av saltvatten som letat sig in och stör min session vilket betyder att jag måste ta upp handen och torka och det rubbar min ställning jag ligger i. Jag tänker på saker som gör mig ledsen, såsom döda pappor och mammor och mammor som är sjuka och massa på folk som är helt ensamma, får ondare i hjärtat och kanalerna längs kindera blir bottenlösa helt och hållet. Tänker på förhållanden som inte fungerar för den ena inte längre är kär och på folk som är otrogna hit och dit utan att bry sig. Känner förakt trots att jag själv varit den som bedragit i mitt "tidigare liv". Blir lite arg i mellom när jag tänker på trådar jag läst på Flashback där män och kvinnor briljerar med lägringar de gjort bakom sin partners rygg. Jag blir lite hulkande när jag tänker på den galna katten som alltid vill gosa som nu är försvunnen. Kanske har den dött stackarn. Tänker på barn som inte får den uppmärksamhet som de förtjänar och på vänner som snackar skit bakom ryggen på varann. Tänker på hur jag tidigare varit så in i bomben hjärtekrossad och legat på golv med kläder och varma mössor i flera timmar och tänkt på hur jag aldrig kommer bli lycklig om jag inte får just han. Hur jag själv negligerat folk med intresse för mig och sett någon gråta bakom luvan en kall vinterdag. Hur jag gått på lögner för jag varit blindad. Tänker mest på kärleken. Tänker mest på pappan och mamman. Tänker på att han faktiskt aldrig kommer lära känna min kärlek. Blir avundsjuk på folk med hela familjer, de som är lycklig på riktigt också. Så kommer en till tår och jag viker ner skärmen för ikväll. Ser på adventsstaken och dess vackra ljus, håller tårna stilla och sluter ögonen. Imorgon är en ny dag.

Jeffery Cambell

Dör lite. Snälla kan jag få de här skorna i min garderob? Sitter inne på Nastygals webshop och klickar på saker. Hittills är jag uppe i lite mer än räknat. Gör ni också så? Sitter och klickar saker och sen stänger fönstret innan något gör att ni måste trycka på Final Order.

faen jeg hater å være selv

gillar inte alls mitt eget sällskap. blir stressad. tänker för mycket. kan inte finna ro ens att se en film. undrar. vill äta onyttigheter. röka. prata i telen. med andra ord. ha social kontakt all the time. tänkte jag skulle överraska anders i morgon med julpynt och frulle på sängen och kanske till och med en städad lägenhet. men jag vet inte. jag går ut i megakylan och röker en cig, tänker lite till.

Beslut

Klockan 2:06

Ikväll blev min vistelse i Ålesund om än mer oviss. Har tänkt och tänkt att här vill jag vara men ändå innerst inne vetat att jag kommer till och åka hem efter Costa Rica, så idag så bara slås allt omkring och möjligheter för en annan sorts framtid klarnade. Åh så himla svårt att veta hur man ska veta. Satsa. Vara. Jag vet inte. Som min chef sa "Som hun Frida sier, jag veeeet intääee".
Jag vet tamefan varken ut eller in. Nu måste det bestämmas och jag måste ta i akt det som kan komma.

Ikväll

Kallt i lägenheten. Källarkallt. Rått. Skriver med vantar på händerna men det är svårt att få det rätt. Gick hem för att träna från jobbet. Kommer ingen vart. Ibland bara säger det stopp i kroppen när något sker eller när man känner något. Satans ventilationsplats som är öppen för allt och alla. Behöver lufta tangentbordet. Låta fingrarna ströva fritt utan hämningar. Dagboksfingrar. Prata med mina vänner om saker som bara går att prata med vänner om. Behöver ligga i knät och bara ösa ur mig tomma eller helt betydelsefulla ord. Flyta fritt i ett hav utan öron överallt. Knalla omkring bland småsten och sparka på grenar i en tom skog som bara lyssnar till mig och mitt hjärta. Ventilera. Analysera. Överdiskutera. Planera. Anna helvete att du inte är här nu. Du förstår alltid så bra för du säger inte "nää så är det inte" eller " men asså det kanske var menat såhär". Du är så ärlig och tänker likadant. Jag måste bara få orda. Orda länge och mycket. Det är snurrigt.

Det finns så mycket mina fingrar vill pladdra om, så många ord som måste ner på pränt, så mycket tankar där uppe. Så mycket glädje och så mycket sorg. Jag lever här i mitt låtsasliv som faktiskt är på riktigt med en pojke som jag dör för och nya vänner som hela tiden kommer mig närmre under skinnet. Att man kan finna vänner i vuxen ålder. Att det går att se norrsken härifrån om man har tur och håller koll på norrskenssidan. Så många tankar men det blir inte sammanhängande. Att jag har framkallat kort på mig och Anders som jag ska skicka till mormor i julklapp. Att jag ska försöka mig på att laga pinnekjøtt på julafton tillsammans med allt annat. Att jag kom på idag att jag kanske borde försöka älska julen istället för att förakta den. Den kan få mening igen efter två år av lidelse, mer eller mindre. Att jag kanske ska se till att fira jul som jag aldrig gjort förr. På ett nytt sätt. På mitt och Anders sätt. Att jag saknar Charlie en massa och vill hålla i ett barn lite oftare. Att jag inte vet om jag ska studera eller inte. Att jag rökte inne idag när Anders inte var hemma. Att jag börjat kolla in vad folk har för lampor och tycker det är lite viktigare än förr.

Blondinbella

Är det bara jag som tycker att Blondinbella är cool? Kanske inte den intressantaste bloggen just, men vilket genomslag hon har för unga tjejer. Tycker det är beundransvärt att som tjej framförallt, i en mansdominerad värld lyckas vara en sådan entreprenör som hon är, och om hennes pappa eller hur det var gick in och gjorde bolaget till ett AB det är svinballt att hon har sålt 25.000 inbundna ex av sin bok. Heja unga entreprenörstjejer!

SPA

Har lekt SPA här hemma idag. Gett Anders ansiktsbehandling med chokladmask, peeling och kräm. Fotmassage och ryggmassage. Vi lekte att jag var en SPA-tjej och att Anders var en man som fått en behandling av sin tjej, det blev lite flörtigt ibland, det var kul. Han jobbade i en gruva och var grov i käften och jag var lite mer tillbakadragen. Håller på med första säsongen av House nu. Är lite betuttad i House. Någon fler som är?

Ho ho, blir som en liten unge när jag ser de här korten som Anders mamma tog på oss i somras under ett bröllop. Varm och lycklig och glad att han är min eller att han och jag är ett vi tillsammans. Kärleken blomstrar här i Norge och hur fantastiskt är det att känns så starkt för någon? Det är ljuvligt. Vi är lyckliga och kära och året som gått gick fort och just precis i nuet är det vi. Just nu. Man får inte step ahead för mycket när man kör förhållandelivet. Man måste ha kvar spännande saker till framtiden även om man helst bara vill skrika ut att det här är ju han, HAN som jag alltid vill vara med så kanske man ibland bara ska leva en måndag precis som den är. Ljuvlig och varm med en man nära sig som klappar och lägger handen på ens lår medan han pratar i telefon.

Mot chefen och denna kvälls äventyr. Börjar bli 20 igen. Psst, jag gillart!

Jag känner hur du ser på mig. Känner dina ögon i min nacke. Hur du slukar mig med blicken. Dina ögon glittrar som ett paljettregn bakom min rygg. Jag ler. Väntar på dina händer som ska fånga min midja. Din andedräkt i min nacke. Lyssnar jag noga hör jag stegen bakom mig nu komma närmre. Snart kramar du om mig på det där sättet som bara du kan. Och jag blir alldeles knäsvag. Vågorna når upp och blöter mina tår som krusar sig. Vi sitter stilla, hör hur havet andas och ser hur solen vinkar god natt.

råttpittar

Är.inte.pigg.

Ska hem till chefen ikväll. Julebordsparmiddag. Anders kan inte haka så jag blir femte hjulet.
Ska på jobb nu. Vill vara hemma. Kan inte göra långa meningar. Har huvudvärk. Vill inte stå i en ljus butik och le. Vill äta First Price Ostpopp. Cola light. Choklad. Cheeseburgare. Istället: Fiskekakor och lördagshetsjobb på storsenter.

Ja det blev ju inte en tidig kväll trots. Det blev svettig megasuperdans på lilla.
Älskar "spontana" kvällar. Fantastiskt liv.

Saknar Anna. Hon känns så nära fast i Sverige. Hon är den jag hörs med. Och fina Sandra. Tror hon kan vinna VM i snällhet. Och Robin, han vinner VM i Flashbacktips och annat för han är så fin så jag dör lite. Saknar dem. Ja det gör jag verkligen, tänkte plinga Anna på väg hem men insåg att det inte fanns pengar på telen. Inte pengar på telen. Je je je.

Det är i varje fall vad det är och när jag åker härifrån kommer jag sakna de fantastiska vänner jag skaffat mig här. Alltså. Guldkornsfina vänner som bryr sig om. Vill inte lämna. Det brinner i alla knutar som finns och jag står i en jävla mellanfas som varken säger ditt eller datt. Satan att jag ska ha en lägenhet som inte får hyras ut. Hade det inte varit så hade vi stannat eller prövat lyckan någonstans som inte är en storstad.
Saknar min mamma också. Fan så jag saknar henne.

Nu har jag tagit mig en träningspaus från jobbet, hepp hepp in i duschen fixa i ordning, gå tillbaka till jobbet, jobba sig lite, sen lite vin på Lilla, men bara lite för i morgon är det julebord hos chefen.

Jag skulle väl aldrig

Jag håller inte på med en massa utsläppningar av diverse luft från olika utrymmen, alltså rapar eller fiser framför Anders. Skulle aldrig komma på fråga, i alla fall inte fisa. Rapa kanske men inte en sån äcklig blöt rap. Så igår när vi hade brottningsmatch (nej det är inte cencurerat, vi brukar brottas) så har Anders mig i dödsgreppet och då bara helt apropå säger han att han kände en doft igår natt. En fisdoft. Jag hade fisit i sömnen. Jag blev såklart alldeles röd i ansiktet och vild och ville komma loss. Då börjar han kalla mig för Sleepy Fart, Accidental Farter och andra namn. Ville bara dela med mig vad som tydligen händer efter ett år, ofrivilligt. Snart kommer man väl börja köpa julklappar som gynnar en själv mest. Typ saker till hemmet.

Hiskeligt tidig morgon. Hua för att gå upp klockan nio. Är seg, inte van att jobba mer än 4-5 timmar i rad. Tränade så sinnessjukt hårt igår, sprang som en vettvilling mellan maskiner och vikter. Jag gillar det där lilla gymmet, vågade till och med gå in i bröl-rummet där alla killar lyfter lite för tunga vikter och låter som de får något uppstoppat på fel ställe. Där gick jag in bara tjoff, tjoff nu jävlar! Det var läskigt, kändes som alla stirrade när jag tog de små vikterna och blev röd i ansiktet av utmattning men det sket jag i. Nu ska jag på jobb sen ikväll ska jag och Anders dejta ett-års-dejt. GUD så spännande, vad ska jag ha på mig? Är redan nervös och pirrig i magen. Dejt.. Hi.

för ett år sedan

Han har det i sin hand. Hjärtat mitt alltså. Helt och hållet är det hans. Idag för ett år sedan möttes våra läppar första gången på ett slaskigt Gullmarsplan klockan 01 på natten. Inte kunde jag ana att jag skulle sitta i en rutig soffa i Ålesund och lyssna till Absolut Relax ett år senare tittandes på min underbara kille. Ett år tillsammans och jag vill att tiden ska stå still samtidigt som jag vill se in i framtiden med honom. Frida hjärta Anders.
Ett helt år. Som jag älskar hans värme och omtänksamhet. Jag är inrullad i bomull helt skyddad från allt ont när han är vid min sida. Ett år och jag håller tummar för fler därtill.


Kärleksdag idag.

Birte tyckte det vore bra att pumpa upp musklerna innan vi gick ut så hon körde ett benpass bara sådär. Stark liten rackare den där Birte.

 

Och snygga brallor!

 

Ida söt som socker

 

Man går ut och röker ett par gånger, skrattar lite, snackar lite, leker med kameran lite.

 

Man dansar till gamla dängor och till Lady Gaga. Så fin Ida är i den där färgen. Passar hennes hår. 

 

Precis innan man ska dra, drar man en "lägg-på-lite-extra-smink-och-dansa-i-dörröppningen"

 

När klockan är 04 och man kommer tillbaka efter jordgubbssyltsdrink och hetsig technodans på Lilla orkar man inte göra annat än att garva åt lite och åt att min läppstift passade alldeles utmärkt med Anderas jacka. Det var precis samma nyans, men det ser ni inte här, för här satt nog läppstiftet lite var stans i fejan.

Idag har jag varit hos Maren och spelat TEKKEN. Har klagat till Anders i flera veckor att jag behöver få lägga händerna på en TV-spelskontroll och nu äntligen kunde jag ta mina Sundbybergska erfarenheter och mörsha i TEKKEN. Salig!

Pappornas dag

Hej Pappi!

Idag firar jag fars dag inombords och tänker på dig en massa ska du veta. Jag gråter lite i hjärtat men inte i ögonen. I alla fall inte nu. Saknar och längtar efter något jag aldrig mer får uppleva. En abstinens som på ett sätt ökar i fart ju längre tiden går och på ett annat sätt avtar i en acceptans när dagar blir till månader och månader till år. Sätter mina ögon vid hjärtat och ser in till något som inte riktigt är helt ännu, små, små skärvor som inte funnit sin plats tillbaka. Saknar dig varje dag men idag lägger jag ditt minne närmst hjärtat och bäddar in det i värme och kärlek.

/Din Lillknodd.

Söta°

Med vackra Birte. Hon har en såndär Martina-skönhet. Igår slig vi klackarna i taket och jag har en miljon bilder som ska fixas med. Vi började kvällen med att glida längre och längre ned i soffan i hopp om en liten blund, sega och trötta (läs 25 år) men sen tog vi ett ryck och hej vad det gick. Ida och Linn-Astrid kom över så dansades det till Lady gaga och Beyonce innan det bar av till någon bar jag inte minns namnet på. Hepp!

Det blev helg och då fredagen nalkades så skulle vi ta en flarra vin och dela på. Det blev fyra.
Nu är klockan fyra på morgonen dagen efter och jag har lekt tjugo igen och tatt mig en tvådagars.

Ego-hej-vad-det-går men om 20 år kommer jag klicka in här och tänka, fan vilken pudding du var när du var 25. Eller, är det inte så alla över 40 säger. "Du skulle sett mig när jag var i din ålder..."

Tha fall

Nästan precis för ett år sedan rekommenderade Jojo mig den alldeles säregna, underbara, annorlunda, filmiskt precisa och perfekta film. The fall. Jag har ännu en gång sett den och vill dela mig, ladda ner för bövelen. Den är som en glimmande juvel, alldeles fantastisk hela tiden.

Magdag

Sitter i min ensamhet och grämer mig över min mage som inte vill jobba med mig idag. Den ilar och gör ont så in i helvete, rent ut sagt. Anders är iväg till någon studio och ska hjälpa Rhys att göra nåt fotojobb. Ska försöka jobba 10-20 varje dag november ut nu, man kan bli lite trött men så trött blir man inte av att montera lampor och betjäna kunder, nu är det ju kul med julskyltning som ska vara klar på måndag och sånt, sen är det bokningspepp som härjar också, måste ha pengar. Jag är som en utsvulten katta som måste åt musen.

Jag känner mig ofta som pappa om händerna med det här jobbet. Har typ en svärta på händerna av smuts som inte går bort för jag knåpas hela tiden med skruvmejslar och borrar. Jag nästan luktar snickeri. Ljuva doft, det kom in en man häromsistens och luktade pappa. Precis. Sågspån, cig och järn. Låter inte gott men i min näsa är det fröjdefullt ljuvligt.

Ambivalenta vacklande tankar en tisdag.

Ibland, rätt ofta är det så svårt. Valen i livet som hela tiden ska bejakas, väljas, analyseras på förhand. Ibland bara surrar det som en durande lampa i ett hörn. Jag letar i dimman, simmar i oklart vatten, fastnar i kvicksanden. Jag vet inte vad jag vill. Vad vill jag? Måste man veta. Är det NU det dags att göra vett av livet. Det vett som omkring anser vara det. Jag blickar mot hösten och ser mig själv med näsan i en bok. Studerandes. Det börjar bli verklighet och närmre och då känns det inte rätt i hjärtat längre. Det känns rätt att vara här. Här i lugnet där det som vaggar en till sömns är smattret från regndroppar på fönsterblecken istället för motorljud och gapande folk på ett torg. Men så andra sidan, den finns ju alltid där. Vännerna, mamman, staden som skulle bli min 4-ever. Den andra sidan låter mig se min ålder ticka uppåt också, den påminner mig om barnen som förhoppningsvis kommer i framtiden, den visar mig ett hus med en vit trappa ute på landet, den visar en bil och ett jobb som inte tar upp livet ur mig. Men. Men, men men. Inte nu, jag är inte redo. Vill ta ett år till med liv som inte innehar stress, ett år till där nya platser låter mig utvecklas och mogna, där nya erfarenheter och upplevelser blir min skolbänk. Dit där jag kommer lämna fullfjädrad och färdigutbildad i det livet. Det livet som jag vill.

Egentligen vill jag ju bara få skriva ord som betyder nåt som jobb.

Chef: Från och med idag fram till jul får du jobba hur mycket du vill.
Jag: Huh? På riktigt?
Chef: Ja, du bestämmer när du kommer och går, jag har över 100 extratimmar att bli av med.

Hey, hey, hey halvskatt i november. Som jag ska jobba nu. Jag jobbar ju iofs redan 6 dagar i veckan men man kan ju börja gå upp i tid på morgonen och komma in tidigare. Heja pengar. Måste sparas. Vill inte jobba när vi kommer hem från CR, haha man får inte skriva CR. Jag kommer säkert göra det efter en vecka där när jag är in the game och tror att jag är med. Lena, du vet vad jag talar om. I alla fall vill inte jobba då, bara hänga på folks landställen hela sommaren och inte vara i storstan. Ahaja. Kom just från träning, prata med en PT, han var snäll, vägde mig, det gick bra, stod i och tränade, var kul.

Hepp hepp, övertänd och röksugen, tror jag ska ta mig en liten rök. 

Hej Costa Rica, I'm longing for you

Vi har äntligen bokat biljetterna till Costa Rica. Jag är SÅ helvetes glad att jag vill hoppa upp och ner och vråla. 1 mars bär det av mot nya spännande vidder. Nu är det ju bokat verkligen. Första månaden hakar Anders kompis och tjej med, kul!

love love love

As night slowly turns into morning and a cool breeze from the open window lumps my skin and I'm freezing. Wish you would awake cause I woke up and hold me. When you wake up from sleeping and take a firm grip around my waist and pulls me close to you. When your whole body warms my face and I feel your breath in my neck. When we wake up and fall asleep for hours and never, not even for second let go of each other. Morning sounds and tired little moans from unawake morning mouths. No trouble. No stress. Only your love embedded in mine. When two become one.

Charlie

Saknar mitt gudbarn Charlie. När jag kommer tillbaka till Sverige ska jag ta min roll på största allvar. Dvs, skämma bort fast man inte får, köpa godis när mamma eller pappa inte ser, låna hem och leka och säga att man får göra saker som man inte får. Sånt gör man. Jag ska även krama honom länge och säga att jag älskar honom, leka lekar som han vill och gosa in mig i hans nacke.

Nu drar jag till Invit och dricker varmt te en stund. Efter det blir det träning. Har sackat efter för en hals som inte velat ge med sig. Det är snö på marken och min jacka räcker inte till.

saknar

Tack min fina vän Hagge för ditt sms idag. Det betydde en massa och helvete så jag saknar lilla Hagge. Saknar att åka till Ica maxi och storhandla. Fan så roligt jag har haft det med Hagge. Vi brukar alltid leka att vi har underbett när vi är och handlar. Mycket roligt att se folks reaktioner. Annars brukar vi leka "åh-orkar-inte-med-kärringen" då jag säger nåt och Hagge skriker högt VAFAN och gör en killmin som säger, pallar inte handla mer nu. En gång var det en gubbe som verkligen snappade upp och började tala med blickar till Hagge, han sa typ "jag förstår dig, min kärring är lika jobbig" och vart vi än gick i butiken dök han upp bakom hyllor och diskar med den minen. Satan så jag garvade. Eller när vi haft hopptävlingar från bryggan i Racksta, genom en badring. Haha jag minns och jag gläds. Jag minns hur Hagge alltid vevar ner rutorna och sätter på något helt opassande och inte gettho, typ Niklas Strömstedt när vi kommer till Skarpnäcks centrum så representar han och sitter och diggar, då skäms jag. Fan vad jag saknar att åka bil med Hagge. Övningsköra, sladda, åka upp på trottoarer (mitt fel). AH. Haggefeber.

Hagge gör en parodi på hur jag står. Han tycker ärligt att jag står sådär. Jag gör nog det. Minns när jag var 14 då sa alla att jag stod så och gick som Robocop. Kul.

I alla fall, idag har jag ingen möjlighet att vara hemma och tända ljus för min underbara pappa på skogskyrkogården. Jag önskar att jag kunde hållit mamma sällskap som förra gången. Tänker såklart extra på honom en dag som denna. Tänder lite ljus i hjärtat och några här hemma. Igen tack Hagge för ditt sms, det värmer att du tänker på mig.

Ja. Tack.

heja alla vackra kvinnor precis som ni är

Re run.

Det har gått för långt med alla småtjejer som strävar efter att insjukna i den förmodligen dödligaste sjukdom som finns. Skinnytips finns i de flesta bloggar just nu och det triggar igång deras små hjärnor. Det är coolt att inte äta, det ger pondus att vara en pust i vinden.
Jag kanske säger emot mig själv i det här fallet, hela grejen med Thinspo och Pro Ana fascinerar mig rätt mycket och jag tittar ofta på smalbilder och drömmer om lite mer markanta revben. Men aldrig någonsin skulle jag vilja vara sjuk igen. De förstår inte att det är en sjukdom. Inte ett tillstånd, en sjukdom. En av fyra med anoerxia dör. Det är 25%. Som dör. Många fler än så blir aldrig helt friska. Det är sorgligt. Efter man haft något sånt sitter det alltid kvar, det finns alltid, inga undantag en ångest när mat kommer in i bilden. Att äta är inte bra, känna sig mätt är inte bra. Man gör det, svullar och äter men det ger alltid en tanke på hur man ska få bort det ut kroppen. Jag kan inte förstå hur såna som Carolina Gynning som har ett stort inflytande och som är en förebild till unga tjejer kan gå ut på sin blogg och skriva tips på hur man inte äter. Att folk inte förstår. Anoerxia smittar, visste ni det? Det gör det. Jag satt och skvallrade tips med en skolkompis när jag var inne i det där. VI hjälpte varandra. Dokumentärer på TV som ska skrämma, de sporrade istället. Minns en där en tjej berättade hur hon gjorde för att undvika att äta med familjen, de visade hennes nästintill obefintliga kropp och jag och garanterat fler med mig blev peppade istället för rädda. Man skräms inte av det. Inte alls. Eftersom det är en sjukdom som sätter sig på hjärnan. Jag kan sakna tiden med smala ben och insjunkna ögon, och jag kan verkligen sakna disciplinen, jag kan ofta avundas folk som har den kvar. Och det är ju precis det som är problemet, det går aldrig att bli helt frisk om man hela tiden utsätts för det.  Jag hoppas verkligen att det blir förbjudet, att bloggarna stängs av, att man går emot det här sjuka idealet som formar våra små på tok för tidigt. Det skrämmer mig. Man ska inte behöva oroa sig för bilringar när man är 10 år. Trots min önskan om en smal kropp vill jag verkligen propagera emot det som händer.
Jag är riktigt jävla upprörd över det här.
Det här är nog det sundaste inlägget om vikt jag nånsin skrivit. Och jag menar det. Stranden nalkas för mig snarare än sent och jag ska göra allt jag orkar/vill för att bli mer fit. Jag ska inte sträva mot smalare längre, jag vill bli tonad, tränad istället, min benstomme är den den är, det går liksom inte att smalna av skelettet. Jag börjar inse, att vara smalfet är nästan fulare än att vara lite mullig. Med det sagt tycker jag det är viktigt att leva sunt, man ska inte trycka i sig onyttigheter varje dag, eller inte röra på sig, det är nyckeln till allt. MEN, man ska kunna äta något man tycker är gott ibland utan att den där ångesten ska komma på besök. Ätardagar hr jag hört folk ha men jag tror kanske att längtan blir för stor och att man överkonsumerar den dagen då, är det inte bättre att då äta lite choklad en tisdag om kroppen vill ha det. Fan alltså. Upp till kamp för vi vackra kvinnor där ute. Är ni med mig?!

Visste ni förresten att någon tidning i Hollywood har utsett Christina Hendricks till årets fetaste? FET!

Vad är skillnaden på kvinnor och män?

Det här:
Anders - Fan jag tränar ju knappt längre, jag kommer spinkig.


Spinkig. 

Somnade klockan halv tio igår kväll i Anders knä. Frös och hade mig så jag bäddade ner mig med kläder. Vaknade 13 timmar senare. Kände på träningen igår att det var tungt, eller så var det att jag var helt färdig efter min enorma borrning som tandläkaren hade gjort innan. Bedövad i halva ansiktet, svettig av rädsla, gåshudig, hua. Fick världens snällaste tandläkare, Bortne. Han var gammal och rolig. Han sa att jag var en sund människa och då blev jag glad. Jag är ju ganska så sund här borta i Ålesund. Känns fint i kroppen att inte hålla på och leva dekadensliv.

ha ha

Man kan se från vilka länder folk som är inne här och kikar är. Japan och Polen bland annat. Undrar liksom vem det kan vara, är det någon som snubblat in eller så hänger här. Coolt i alla fall, massa olika länder. Det är banne mig coolt. Oh oh just det, man kan kolla på vilka sökord bloggen kommit upp.
"fånga spindel i ett glas" var ett av dem. Haha. Så sjukt kul. Så kommer man hit liksom, när man bara vill fånga en spindel.

Hej hej

Hej! Här är jag. Idag innan jobbet hade jag tänkt o träna men halsen sa nej och då tänkte jag en stund med kameran kunde vara minst lika roligt.



Kipervikstorget. Solen sken idag och det var så himla fint. Inget regn på en stund.



Ja, jag igen då.



Alla husen har så fina färger och former och man blir glad för det känns verkligen som ett litet sammansvetsat samhälle.




En katt. Katterna här i Ålesund är galna i mig, så fort jag ser en galloperar den emot mig med all världens fart och ska gosa.



Uppmärksamhetskatt



Här är nog den här kattens borg typ. Här hänger den jämt skulle jag tro.



Snön har klätt bergstopparna vita åter igen efter ett par månaders vila från det kalla.



En fin dörr. Från förr.



Utanför vårt hus.



Katt igen, den här bor vid oss, en gång kom den in när jag öppnade dörren, en annan försökte de ta sig in genom fönstret. Den bara ålar sig överallt och vill gosa. Här hälsar den på en hund, utan att resa ragg. Den är nog lite "speciell" den där kattan.



Jag vill ju kramas med den. Men det går inte. Ibland låter jag den stryka sig mot mitt ben, eller klappar den med mina tumvantar. Så söt.
Det var min dag.

Han var.

Tänker på pappa. Tänker att det blir mer sällan. Ibland går det fram till lunch innan han har besökt mig i tanken. Kanske behöver det gå två år till så har han inte dykt upp fören middagstid. Ibland numer, tänker jag på honom och inte bara på att han är död. Det måste ju ses som en framgång. Det kommer stingsaknader i hjärtat.

Det var lördag

Hemma hos Maren och Rhys var det dags för mig och Maren och laga storslagen middag till herrarna. Det blev svingott och se så fint med ljusen.



Maren sitter i sin egen värld och röker en liten cigg.



Att paprikor kunde vara så kul, eller så förvånande.



Asså. Det här är min kille. Hur snygg? Inte så konstigt att man får svaga knän och murven jämt när han är med.



Nu är det middag.



Sen kom det en massa folk och Maren fick en skitrolig såndär spiksak som jag fick någon form av noja på. Man kunde göra avtryck med allt.



Jättehimlasöta Maren




Anders vart på lyret han.



Här sitter folk och dricker och umgås precis som man ska göra när det vankas fest.



Några hade varit på maskerad och han som var Harry Potter (JA han hade matchhalsduk från Harrys quidditchlag) blev av med sina glasögon för alla ville leka. Kolla Birte, hon är lika snygg med glajorna på.



Sen skulle jag börja trolla.. Åh.



Så kom Amy Winehouse och sen var det slut.