söndag

- har en topp 15 baksmälla i livet och har varit på söndagseftermiddagsmiddag hos Anders farmor och farfar.
- har blivit totalt stockholmsk igen: blir stressad om jag får vänta mer än 3 min på tunnelbanan, har mobilen klistrad i min hand all times.
-åker till COSTA RICA!! om två dagar. resfebern är på plats kan jag konstatera.

håret

Fick mitt första svall idag. Hade inte klippt barret på ett barr. Säger alltid att jag vill ha plattat men idag bara körde jag på lockigt och nu guppar mitt hår likt en hoppstylta när jag går. Känner mig överklass i håret men ganska Skarpnäck med Stars Warströjan. I morgon är det fest och jag är taggad. Att ta hand om sin sjuka pojkvän och känna sig behövd är fint men efter ett par dagar måste man komma ut och sittdansa på en fest.
Suss!

skriva.

Men hör upp. Måste få skryta men ändå vara hemlig. Idag var jag på ett möte som kan generera en sjuhelvetes möjlighet. Ja vet ni, det jag gillar mest, att sätta fysiska på tänkta ord, det kan bli vad jag kommer att göra. Det har öppnats en jobbmöjlighet där jag får göra det jag älskar. Detta kommer innebära jobb på resan till Costa Rica men det gör ju ingenting för det är så JÄVLA coolt. Jag är så glad och har just skickat in mitt "prövcase". Skribenten liksom. Stora ord men man får leka med tanken och vara lycklig över sig själv. Ibland bara förändras allt. Pang bara.

han är sjuk, så himla sjuk

Anders har influensan och är vrålsjuk. Han är faktiskt sjuk på riktigt även om det kommer glimtar av "mänsomärsjukasjukan". Jag är livrädd och håller andan i närheten. Nä, jag tar faktiskt hand om min pojke. Men jag är rädd. Kolla vilken fin bild på oss, Anders tyckte det var megatöntigt med en pussbild men med mina kvinnliga egenskaper övertygade jag honom.

Spontanmiddag.

Ja, det blev en spontanare i lördags. Vi blev 14 pers, inklusive 4 barn. Det var ett herrans liv, det ska jag inte ljuga om. Det sprangs, skreks, skrattades och var allmänt högljutt. Jag fick äntligen krama alla små under igen och blev mäkta stolt när Charlie sa Flida till mig. Vi hade alla olika ansvarsområden för maten och den blev fantastisk. Tänk, småbarnsföräldrar, singlar, par, en spontan middag utan massa stress. Det är så det ska vara. Man får inte komplicera livet för mycket. Planera för mycket. Ha för mycket prestationsångest. Man måste njuta nu.



Jag ska inte ljuga. Det finns inget i mig som skriker efter barn, men när Douglas sträckte upp armarna och ville till Anders så stack det till i det nedre regionerna. Det släppte sen.



Vackra Martina i full flärd att svänga ihop en sallad.



Hela familjen



Hela andra familjen



Dramatenfamiljen

Min vackra pojkvän som är så jävla snygg.

A, hejdå rå.

Hotell Marina Tower

Som sagt så bjöd jag med min fina alldeles underbara Martina på en hotellnatt igår. Hon har två barn och är minst sagt trött. Jag tänkte, hey här är en vän som behöver slagga så drog vi. Vi checkade in på Marina Tower och jag vill inte snacka skit om hotellet eftersom jag kommer därifrån med två extra gratisnätter för att vi var tvungna att klaga. Det hände riktigt konstiga saker men eftersom vi blev bemötta på ett sådant bra sätt av den ansvariga så vill jag inte skriva ut det. Men i alla fall. Vi hade det UNDERBART!

baksmällan utan smäll

Jag har en helt ny baksmälla att bära på idag. Den innehåller alla faktorer utom smärta. Dvs, jag är konstig i mitt rörelsemönster, går in i saker, jag är kisig med ögonen, har en klump i halsen men mår inte illa. Det är mycket konstigt och hela tiden går jag och väntar på huvudvärken som aldrig dyker upp. Jag är tung i huvudet med utan värk. Kan inte förstå hur detta kommer sig med tanke på att jag gick upp klockan sju i morse. Jag och Martina sov på hotell. Vilken hit.

Ida, ida, IDA!

Chattade med Ida på fejan. Jag skrattade så sängen guppade. Hon är så sjukt rolig att jag dör.

"suss suss suss suss! her hakke skjedd NÅKKE siden du dro. birte glemte pepsi max'n sin i frysern over natta. that's it. og e har funne det gjør ont-video av d. på kamera. ditte kunne vært et postkort. og no må e fyke. suss igjen!"

hahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha. vrålgarvet arne.

Och så i slutet.
"vi skal bli sånne crazye jente som går rundt med en ballong d står frida på, og få breakdown om d går hull på den. mhm, ting skal gå rett til helvete."

 

 

Jag saknar tjejerna redan. Hur ska jag klara mig i flera månader utan de här retardosarna?

-Välkommen hem Frida.
-Tack!
-Känns det ok att du åkte på magsjuka direkt när du kommit hem? Måste kännas liiite trist att behöva spy halva natten.
-Det känns inte okej nej, tackar som frågar.
-Förut talade du ju om att du ville vara sjuk, typ kräksjukan och sånt för att bli smal, min fråga blir då, är det värt det?
-Efter mitt beslut om att gilla mig själv som jag är säger jag NEJ och menar det. Det är inte kul att må illa, aldrig nånsin, men nu känner jag mig okej, lite ostabil i kistan men okej. Tror inte jag smittar. Tror det var tonfisken igår och det gör mig ledsen.
-Vadårå?
-Vill gärna kunna dra en burk tonfisk vid tillfälle utan att känna mig kräkfärdig. Nu måste jag gå, ska till Länna och köpa ryggsäck mm.

Ligger i sängen på Scandic i Hamar. Någonstans ifrån ljuder ett väldigt högt Macarena. EH?. Vi fick lov att byta rum också eftersom det låg hår från någon annan än oss i sängen. Riktigt skit. Men ändå fint. Stör mig på den där musiken asså, vill komma till ro och somna tidigt. Anders är sjuk stackarn så han snarkar. Det är inte optimalt sovläge för en psykotisk måste-ha-tyst-omkring-mig-människa. Inte ens öronproppar kan rädda detta.

Ps, tror ni jag kände mig cool idag när det ringer på telen och det är en tjej från förra jobbet, fast kontoret i Oslo som säger att Tele2 vill använda sig av min röst igen. AH! Asmegaball. Då är det tredje gången jag gör ett, vänta, ett... ett RÖSTJOBB. Ah the sound. Ja ja, jag leker coolare än jag är men hey jag tycker det är lite ballt. I alla fall, känns svinballe att dom har kollat upp mitt privata nummer och ringt för att få fatt i mig. Eftersom jag tidigare inte var anställd av dem utan gjorde det via förra jobbet hoppas jag detta betyder att jag får en liten trevlig överraskning i plånkan, hon från Oslo sa att Tele2 skulle peja mig direkt. Hepp.

Nu sitter jag i soffan vår för sista gången på en stund. Ett halvt år. Har otroliga svårigheter att ta farväl av något även om det bara är för ett tag. Får knusslande känslor i kroppen, svårt att tänka logiskt, blir orolig och lite ledsen. Så är det alltid, typ som resfeber. Hade så innan jag drog hit med. Idag var jag på hejdå-vin med Birte och fick ont i halsen efter för att det var faktiskt smärtsamt att säga hejdå till henne. Hon är så fin och bra och genuin och fantastisk. Kommer sakna henne så helvetes mycket. Det spelar liksom ingen roll att vi ses i sommar, det kommer vara tomt att inte knalla ner på Eurosko varje dag och snacka lite skit en stund. Det är väl det här med förändring och människans reaktion på den. Den ter väl sig olika för olika människor men förändring är en process kan vi väl komma överens om. Efter pappa försvann har farväl varit förknippat med sorg och hemskheter. Minns i början på mitt och Anders förhålande, när vi just hade flyttat in i den här lyan, så skulle han åka till Hoddevik över ett dygn för att surfa och jag blev helt hysterisk för att det inte fanns någon mottagning där borta. Jag kände mig övergiven och alldeles från mig av ledsamhet. Som att Anders lämnat mig. Jag grät och hade mig. Jag kan med det konstatera att jag oerhörd separationsångest. När tryggheten lagt sig som en varm pläd över mina axlar vill jag helst inte ta den av igen. Att säga hejdå till en plats eller en människa är som nyförälskelse för mig. Det är inte alltid en dans på rosor man kan bli så fruktansvärt desperat och oroad och ha panik för att man liksom älskar någon så himla mycket och det värsta som kan hända är att den människan bestämmer för att göra en illa. Usch, nä nu börjar jag nästan tåra till mig här. Viker in hovarna för ikväll, kanske hörs vi i Sverige nästa gång.
.... Hade mina norska bekantskaper.

dear zachary

Fuck asså bah. Såg en doku igår. Dear Zachary- a letter to a son about his father.
Ser ni någonsin nåt jag rekommenderar? Skulle va kul med lite respons.
I alla fall. Sugen på gråtfest? Se den. Här är till och med länk till torrent.



Den är rätt rörig och stundtals inte alls så jävla fetingbra men är man sugen på att gråta vilket man ibland är så kör på. Otrolig tragik kan jag slå fast.

ho ho

bara måste. den är så helvetes rolig och hemskt tragisk att det finns så inkompetenta människor. SD alltså, ha ha ha.
Ska börja packa nu hittade en massa småpengar i en låda. 350 NOK, alltså 40 000 miljarder kronor.

Dramaten

I vintras fick jag lära mig Dramaten. Dramaten är ett leende. Jag tenderar som många andra att se smått asiatisk när jag ler, inget fel med det men jag klär mer som den svensken jag är. Anna som då hade bott i Cape Town ett par bast, och som också blir asiat när hon ler, hade lärt sig att göra Dramaten. Ett leende där ögonen behåller sin normala storlek. Vill ni lära er?

Kolla in dessa två kort. Riktigt bra Dramaten. Tungan upp i gommen och stirra med ögonen. MEN, akta, stirra inte för mycket, då kan det bli....
Viktigast: kortet får aldrig tas nedifrån.



... det här. Se till att inte bli FÖR säker i din Dramaten, det kan balla ur och du vill inte ha en massa vimmelkort på dig själv när du ser rent psykopatisk ut. Detta är ju direkt motbjudande och till och med aningens läskigt. Och, inte glömma, chilla på vinet, Dramaten på en flaska vin är inte att rekommendera, håll dig undan kameran helt och hållet då.



Här kommer ett jämnförelsekort med hur vi egentligen ser ut när vi ler.



Ching chong.

Charm braclet

Tre stora vackra rosor och en liten berlock till mitt fina Thomas Sabo Charm Braclet stod på bordet när jag kom hem från jobbet. Min älskade kille plockar fram romantikern i sig och jag smälter som smör i solen. Ikväll väntas Bacalao och mys deluxe. Hahahah. Sjukt töntigt att skriva mys deluxe.

oh jeah lördag.

Nu kör vi. Kolla in mina heta armband. Man kan säga att jag bunkrat. Alla är från Mint. Har säkert köpt 10 stycken. Man får det. Det är viktigt med armband när man åker till Costa Rica. Liksom sitta lite relaxed, brun med ett glarre vin och sjyssta armband.

lite, lite vår.

Idag efter jobbet lös solen så starkt och varmt att det inte var någon tvekan om att jag var tvungen och gå en tur. Kameran fick följa med och det får ni med.

Idag är vi glada. Vi njuter av dagen, älskar oss själva och ler på riktigt. Hej sista helgen i Ålesund, you better be good. Suss!

Ett seriöst ett

Idag tog jag ett beslut. Inget kanske eller hoppas-beslut utan ett riktigt "skaka-hand"-beslut med mig själv. När klockan hade slagit tio och jag för trettioelfte gången hade tänkt på sätt jag kan bli smal på innan Costa Rica, när tankarna ENBART handlar om detta blev jag så in i bomben jävla trött på mig själv och min destruktiva sida. Den ätstörda sidan i mig som funnits i 12 år. Varje dag har den funnits där. Gjort mat till en fiende och ångest. Varit i mitt huvud var endaste dag. Varit som ett brev på posten VARJE gång jag ätit något som enligt mig är onyttigt. Och det är i princip allt. Varje dag har jag tittat mig i spegeln och klämt och tänkt att jag inte är tillräckligt fin eller smal. Inte tillräckligt smal. Inte ens nu när jag går och köper storlek 36 på HM, vilket är litet kan jag se den fina Fridan som står framför mig. Jag ser bara fett. Det är ett helvete och tar på tok för mycket värdefull energi från mitt annars så fina liv. Nu har det eskalerat eftersom min största rädsla är att Anders ska se mig i bikini och få panik och göra slut. Ja, det är sant. Jag har tänkt och tänkt och tänkt på vilket sätt jag kan komma undan att bada på Costa rica, inget skämt. Jag har gråtit och haft ont i hela själen inför den här resan som ska innebära lycka och förväntansfullhet. Den har jag grämt mig. Gjort att det fina försvunnit för jag kommer inte vara tillräckligt smal. Ja herregud folket. Nu är jag mycket privat och ärlig och säkerligen sitter en av mina 20 läsare där ute och känner igen sig. Nu har jag tagit ett beslut. Från och med idag och in i framtiden ska jag tycka om mig själv. Inga måsten om träning och mat ska finnas. Inga undanvridningar när Anders händer närmar sig min mage. Inget jävla tjat om att jag inte kan bada. Nu är det slut. Jag ska älska mig själv. Jag ska acceptera mina höfter med fett på och min mage som viker sig när jag sitter. Jag ska äta choklad om jag vill det utan att behöva rättfärdiga det för mig själv eller för andra. Jag ska fortsätta leva ett sunt liv som jag gör, träna ska vara roligt och inte bara resultatbaserat, choklad ska vara gott och ska inte betyda ångest. Mat ska väl för sjutton vara livets nöje. Jag ser på mig själv som en osund människa som bara vräker i sig. Men herregud när vräkte jag i mig sist? På Costa Rica ska jag gå omkring och vara nöjd och glad för jag är på en resa. Jag ska springa på stranden och träna men det är inget måste. Jag är liksom bara jag. Jag är ju ganska söt ändå. Detta kommer givetvis ta tid och kräva att jag TEKKEN-kickar bort en del tankar som ploppar upp och jag är medveten om att när man haft en ätstörning så finns den alltid kvar, men det är stopp på around the clock-tankar om hur jag ser ut. Stopp. 12 år senare liksom, men hey, bättre sent än aldrig va?

Så sött...eller?

Idag kom det in en ung liten pojkvasker till butiken. Han lämnade över ett paket till mig och sa, här är till dig. Till mig, frågade jag och han såg liten och söt ut. Ja, till dig.
Jag blev ju alldeles till mig, ett paket från en liten ung pojk, aldrig fel. Efter en stunds tankar typ, åh han tycker jag är söt och vill lämna över nåt, eller, han kanske är hemligt förälskad i mig, ser jag en lika ung tjej som står misstänksamt stilla med en mobil i en konstig hållning. En mobil som också lyser rött. Det vill säga: hon filmar. Tankarna ändrades då snabbt till, fuck nu ska jag bli blåst, eller, kommer jag vara med i tv i nåt dåligt program för det ligger en bajskorv i paketet. Jag ryckte åt mig det och tittade på den lilla tjejen med inte den gladaste blicken så gick jag in på kontoret för att öppna. När jag då ser det finaste ever så smälter jag som smör i solsken.

Du er unik! står det på lappen som låg i. Jag dör så gulligt. Tänker att det är ett trevligt skolarbete där småkidsen ska göra någons dag. Och de gjorde de. Jag gick ut med lappen i handen och det största smilet jag kunde ge på läpparna. De gjorde min dag. Vilka underbara små söta ungar. Tack!

mensvärk i pallet

Igår hade jag huvudvärken från helvetet. Jag har en kompis som aldrig haft ont i huvudet. Inte hans mamma heller.
Jag har menshuvudvärk. Kanske ett okänt fenomen för gemene man men ett helvete för oss som får det. Jag ska inte skapa klyftor mellan magvärk och huvudvärk i menssmärtssyfte men jag är inte den som är främmande för smärtor i magen om man säger så. Jag vågar nästan påstå att barnafödsel kommer gå lätt för mig. Men ok, åter till huvudvärken. Står på jobbet men kan inte titta för det är så ljust. Hej lampbutik liksom. Ljuset silar sig in och skär sönder mina hornhinnor med en sådan kraft att jag nästan sätter upp handen framför mig. Försöker jag mot förmodan se åt sidan står det någon redo med en kulspruta och bombarderar mig med kulor.
Jaha okej, vart ville jag komma med detta?
Igår var ett helvete på jobbet. Tyck synd om mig.

Hej! Följ med mig på en liten tur i naturen

Kom med mig och kameran runt på Alnes en kall dag. Jag gick på Utter-tur i stort hopp om att få en liten jäkel simma omkring men tji fick jag, för inte en enda utter såg jag.

Det nästan skär i kroppen av kyla bara av att se.

Vackert vatten.

Ja. Hm.

Den stora stenen såg så maffig ut där den helt nonchigt bara låg. Här ligger jag och vägrar flytta på mig.

Man kan gå långt bort om man vågar

Anders skulle givetvis surfa. Det här är en annan surfare jag smygfotade men man kan låtsas. Hej "Anders".

Hej en kall Frida i bilen hem. 

 

 

Tankar om kaffe

- efter en klunk när det vattnas med kallt saliv i munnen, som snålvatten
- typ en halv minut efter när den runda men ändå så distinkta smaken fyller hela munnen
- när det är perfekt varmt, typ efter 6 minuter i koppen

Är ingen kaffedrickare till vardags men då och då och med mindre och mindre mellanrum slinker det ner en kopp och då är det så underbart gott. Det var bara det. Hej så länge.

bejaka din kvinnlighet.

Om du legat på sofflocket en hel dag och inget gjort ett jox. Kanske inte känt dig så kvinnlig utan istället som en fet karl med grisfett hår och ölmage. Här kommer ett par tips till dig.

Gå och duscha. I duschen gör en ansiktsmask men beware: Aldrig från nivea. Kör ett säkert kort. Clinique eller annat dyrt märke, det får dig att känna dig som en rik kvinna. Raka benen, laidies även om ni ska vaxa er innan ni åker till hmm, Costa Rica så kanske det är lite väl att börja spara en månad innan. Varken du eller din sängpartner vill fila naglarna på dina stubbiga ben.

Föna håret och använd produkter för att lukta gott.

Ta på dig ett par heta underkläder, att du är spritsvullen från dagen före får man bortse. Det kan lika gärna vara mensen som är på gång.

Säg "naaaaaw" eller liknande till en kärleksfilm, typ Love and other drugs.

Sminka dig naturligt och fint.

Saken är biff.
För mig: Drog tre drag med rakhyvlen medan ansiktsmasken fick verka, håret är redan för torrt för att föna, mina bamsetrosor är fööör sköna, Love and other drugs var bra men istället för "naaaw" fick jag enorma hostattacker vilka resulterade i "en del" slem. Sminket mitt är på jobbet så jag får köra au naturelle helt naturelle.

the kids are allright

Riktigt bra film. Verkligen. Ladda ner den nu och se den som en söndagsfilm.

lite tankar

- Killar som har mössa inne på gymmet. Kommer förkasta detta beteende tills jag får en vettig förklaring, killar som har mössa på gymmet = killar som har mössa på charterresor = killar som har ett par tribals. Jag vågar dra den slutsatsen utan att göra någon större efterforskning.

- När jag stod och pumpade (jag vet men det låter faktiskt coolt) triceps framför spegeln i viktrummet såg den lilla rackaren minska och öka i takt med mina rörelser. Den lilla rackaren = tricepsen. Hell jeah tänkte jag och gav ifrån mig en äkta gym-grymtning-stön-ish-inte-nä-men-jag-tänkte.

- Tjocka människor med fokus i blicken. You go folks! Hurra för att våga ställa sig när samhället sagt, aja baja din tjockis, du SKA liksom skämmas överallt.

- Alla som är passledare för spinning har väst på sig.

Stort misstag att träna som en artonåring på dop igår när jag känt mig förkyld sista veckan. Det får jag betala för idag. Ska på försenad nyårsfest ikväll men känner mig som en påse gammalt bröd. Snart börjar jag jobba också. Riktigt opepp på den.

fredag är kommen.

God morgon-rufs.

Om två veckor lämnar vi Ålesund för att sätta ner fötterna i stockholm och Costa Rica. Vi gör det tillsammans, det vi talade om på vår första dejt, fulla av öl. Nu gör vi det. Jag tänker att det nästan är som en bok. Att det är overkligt. Mitt lugn som jag funnit har jag Anders att tacka för. Jag har inte längre en stress inför framtiden, vad jag ska bli, göra, vara. Allt löser sig. Kanske är jag inte en människa som VET precis mitt kall. Jag vill gärna bli rik men inte på bekostnad av mitt liv. Vill inte spendera 60 timmar i veckan på ett kontor med väggar som jag för längesedan tröttnat på. Jag drar åt ett håll men är inte säker ännu. Jag vill ha ett liv med fritiden i fokus. Komma hem efter jobbet utan att behöva känna onödig stress. Komma hem och komma hem. Resenerverna börjar sakta krypa fram och en behaglig längtan smyger sig på. Stränder, bruna ben, vin, balkonger, snäckor och människor som är där i samma syfte. Vi blir ett gäng och det är ju alldeles strålande.

sjukhus och stöten arne.

Idag stod jag på stegen i full flärd med att koppla en lampa när det absolut läskigaste jag varit med om i vuxen ålder sker. Bredvid hänger en lös sladd som någon (inte jag) har låtit vara i kontakten. När den ledningen med trådarna nuddar min arm fick jag en sån fruktansvärd stöt. Ofrivilligt utsöndrade jag ett vidrigt ljud och tappade lampan jag höll på med i golvet. Har aldrig varit så rädd. Svetten började lacka och hjärtat klappade hårt emot bröstet. När jag sedan ser ner på armen ser jag två brännsår. I butiken stod en kund som snabbt kom och frågade hur det stod till men rösten min bara skakade. Jag blev så rädd att jag inte kan förklara. Det är rätt och slätt livsfarligt. Det är så otroligt klantigt av mig att inte kolla om ledningen var ikopplad och det är så jävla helvetes inte okej av den som låtit den sitta i. I alla fall kände jag mig konstig och ringde till en annan butik och frågade vad jag skulle göra. In på akuten. Nej nej tänkte jag, vad kan ske? Efter en stund kommer en kund in och frågar vad jag gjort på armen. In på akuten med dig. Då förstår jag att det inte alls är okej så jag ringer legevakten här i byn och dom rekommenderar mig att åka in på en gång. Supersnälla Birte och jag får låna Anders bil och hon kör in mig. Fick göra ett EKG och allt såg ut som det skulle. Tur det. Ja folket, jag är fortfarande lite i chock. Har fått någon liten stöt förut men det här, att det gick igenom huden och kändes i hjärtat det var fanimej helvetesläskigt.

Jag är arg

Har inte tränat på nästan en vecka för jag har haft ont i halsen. En vecka har jag det. Då tänker jag i mitt stilla sinne att snart borde det gå över så jag kan träna men istället vaknar jag ännu mer mör och jävligt förkyld idag. Jag har aldrig velat hänga på gymet så mycket som jag vill nu och så kan jag inte. Eller kan, kan jag väl men det är ju ingen idé att gå dit om jag inte kan prestera. Jag blir så himla frustrerad alltså. Nu är mitt mål bortblåst. Jag kommer ju garanterat inte tighta till mig innan vi åker nu vilket betyder att jag ska gå med svår ångest varje gång det ska badas, vilket är varenda dag!!!!! AHHHH. Jag ska inte ens försöka beskriva vad detta gör med mig men som jag känner nu är jag inte redo att svassa runt på en strand. Det gör jag bara inte. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag gått ner eller hur smal jag blivit, jag är inte tränad. Jag är smalfet. Orkar inte ens tänka på vilket styr det kommer till och bli om jag väljer att inte bada framför folket. ÅH. Hej tankeverksamhet 23 av 24 timmar om dagen. I helgen åt jag ju för 10 personer också och det ser jag har lagt sig på magen. Ne, fan alltså. Jag är riktigt förbannad över att jag ska bli förkyld nu, när jag inte varit det på hela vintern. KUK.

mus

Det är någon som googlat "carolina gynning luftar musen" och hamnat på min blogg. Det är tamesjutton det roligaste ever.
Har just skypat med frugan och hört om ett riktigt psyko. Jag skrattade så jag fick astma. Världen är bra konstig.

Fin bild på oss.

Jag vill lägga upp ett par bilder från i helgen och den fantastiska kvällen vi hade men jag har ingen ork att lägga över bilderna.
Det var i alla fall som en övernattningskväll från man var liten. Det fnittrades, åts obscena mängder godis, pratades om killar och killar och sex och kanske lite skor. Vi drack White Russians. Ha ha. Vi knökade ihop alla sängar i ett rum så sov vi så. Jag var mörkrädd så jag ålade mig över till Idas säng. Åh det var så mysigt. Stugan är ett båthus med en smal trappa upp till övervåningen och utsikten. Det luktade landet liksom. Jag har verkligen haft tur som har träffat dessa fina tjejer. De hade ju inte alls behövt gilla mig, eller låta mig komma in i gänget, men de gjorde de. Det är vänner för livet. Jag hade aldrig trivts så bra här om jag inte hade haft Birte, Ida och Maren. Jag älskar de tjejerna och har ännu en gång fått uppleva det fantastiska med att lära känna nya vänner i vuxen ålder. Maren och Rhys ser jag i Costa Rica, Birte också förhoppningsvis och så ser jag alla i Stockholm i sommar då jag ska introducera det norska till det svenska. Det kommer bli strålande.

Det är med blandade känslor jag lämnar Ålesund. Det är med blandade känslor jag kommer hem, det är ju inte som det en gång var. Jag är inte den jag var innan jag kom hit. Mycket är förändrat där hemma och tja. Jag är väl inte den som gått ut starkast ur alla duster och vänskapsfejder.