Jag vill lägga upp ett par bilder från i helgen och den fantastiska kvällen vi hade men jag har ingen ork att lägga över bilderna.
Det var i alla fall som en övernattningskväll från man var liten. Det fnittrades, åts obscena mängder godis, pratades om killar och killar och sex och kanske lite skor. Vi drack White Russians. Ha ha. Vi knökade ihop alla sängar i ett rum så sov vi så. Jag var mörkrädd så jag ålade mig över till Idas säng. Åh det var så mysigt. Stugan är ett båthus med en smal trappa upp till övervåningen och utsikten. Det luktade landet liksom. Jag har verkligen haft tur som har träffat dessa fina tjejer. De hade ju inte alls behövt gilla mig, eller låta mig komma in i gänget, men de gjorde de. Det är vänner för livet. Jag hade aldrig trivts så bra här om jag inte hade haft Birte, Ida och Maren. Jag älskar de tjejerna och har ännu en gång fått uppleva det fantastiska med att lära känna nya vänner i vuxen ålder. Maren och Rhys ser jag i Costa Rica, Birte också förhoppningsvis och så ser jag alla i Stockholm i sommar då jag ska introducera det norska till det svenska. Det kommer bli strålande.

Det är med blandade känslor jag lämnar Ålesund. Det är med blandade känslor jag kommer hem, det är ju inte som det en gång var. Jag är inte den jag var innan jag kom hit. Mycket är förändrat där hemma och tja. Jag är väl inte den som gått ut starkast ur alla duster och vänskapsfejder.