Ja, det blev en spontanare i lördags. Vi blev 14 pers, inklusive 4 barn. Det var ett herrans liv, det ska jag inte ljuga om. Det sprangs, skreks, skrattades och var allmänt högljutt. Jag fick äntligen krama alla små under igen och blev mäkta stolt när Charlie sa Flida till mig. Vi hade alla olika ansvarsområden för maten och den blev fantastisk. Tänk, småbarnsföräldrar, singlar, par, en spontan middag utan massa stress. Det är så det ska vara. Man får inte komplicera livet för mycket. Planera för mycket. Ha för mycket prestationsångest. Man måste njuta nu.
Jag ska inte ljuga. Det finns inget i mig som skriker efter barn, men när Douglas sträckte upp armarna och ville till Anders så stack det till i det nedre regionerna. Det släppte sen.
Vackra Martina i full flärd att svänga ihop en sallad.
Hela familjen
Hela andra familjen
Dramatenfamiljen
Min vackra pojkvän som är så jävla snygg.
A, hejdå rå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar