nattetankar.

Så när natten står bakom knuten och när himlen ligger tung över en snöklädd stad eller en isande kall by, när vart enda litet steg från någon hörs som tusen stenar som krossas, när adventsstaken vittnar om att det snart är jul och när du ligger nedbäddad i en gammal soffa med stora rutor alldeles ensam en lördagskväll i november. Visst är det så då att gömda askar med nedgrävda minnen tittar fram från sina hörn. Ett avsnitt av Glee säsong två kan få dina annars så torra kanaler längs kinderna bli den vildaste fors. Krampande läppar i ett försök att inte låta så nedrans gråtig. Ser ner på mina tår som ofrivilligt vickar på min vänstra fot. Ler inuti och får mina andras utsagor om lilla jag sanna. Vifta, vicka, nicka, skaka. Är blöt i ena örat av saltvatten som letat sig in och stör min session vilket betyder att jag måste ta upp handen och torka och det rubbar min ställning jag ligger i. Jag tänker på saker som gör mig ledsen, såsom döda pappor och mammor och mammor som är sjuka och massa på folk som är helt ensamma, får ondare i hjärtat och kanalerna längs kindera blir bottenlösa helt och hållet. Tänker på förhållanden som inte fungerar för den ena inte längre är kär och på folk som är otrogna hit och dit utan att bry sig. Känner förakt trots att jag själv varit den som bedragit i mitt "tidigare liv". Blir lite arg i mellom när jag tänker på trådar jag läst på Flashback där män och kvinnor briljerar med lägringar de gjort bakom sin partners rygg. Jag blir lite hulkande när jag tänker på den galna katten som alltid vill gosa som nu är försvunnen. Kanske har den dött stackarn. Tänker på barn som inte får den uppmärksamhet som de förtjänar och på vänner som snackar skit bakom ryggen på varann. Tänker på hur jag tidigare varit så in i bomben hjärtekrossad och legat på golv med kläder och varma mössor i flera timmar och tänkt på hur jag aldrig kommer bli lycklig om jag inte får just han. Hur jag själv negligerat folk med intresse för mig och sett någon gråta bakom luvan en kall vinterdag. Hur jag gått på lögner för jag varit blindad. Tänker mest på kärleken. Tänker mest på pappan och mamman. Tänker på att han faktiskt aldrig kommer lära känna min kärlek. Blir avundsjuk på folk med hela familjer, de som är lycklig på riktigt också. Så kommer en till tår och jag viker ner skärmen för ikväll. Ser på adventsstaken och dess vackra ljus, håller tårna stilla och sluter ögonen. Imorgon är en ny dag.