Dag 11: mina syskon

Rangmar och Lund. Min syster från en annan mamma och pappa.
4-ever.

Orkar inte skriva en massa blödande sorgliga texter om oss två. Jag skriver om något kul istället.
En gång bestämde vi oss för att åka till Västerås och se hur festlivet såg ut där. Vi bokade ett billigt slithotell i stan och köpte tågbiljetter. Under den tiden hade jag ihop det med någon göte-LA-borgare som vi mötte upp innan vi åkte. Satt i någon bar och drack drinkar mitt på ljusa dagen, typ. Bokade om biljetterna till ett senare tåg så vi skulle hinna med. Han bestämmer sig för att haka på och följer med in i tågkupén för att sedan snabbt ångra sig. Tur tycker vi. På tåget bestämmer vi oss för att gifta oss. Alltså jag och Rangmar. Vi ringer Martina som lovar att förrätta vår vigsel senare i sommar och tuffar vidare. Nu förlovade. Det tåls att säga att den här tiden bestod enbart av fest så man hade väl inte alla gafflar i lådan direkt. Väl i Västerås och efter en taxiresa till det obemannade hotellet ger vi oss ut på stan. Mat och vin står på agendan. Vi trallar in på en mack och låtsas tro att vi är i en annan stad. Det går inte att återberätta humorn i det samtalet vi hade med den stackars pojkvaskern i kassan för hans min (dem här tjejerna är så blåsta att jag dör) går inte att återspegla.
Efter ett par timmar med öl, vin, mat och säkert en Irish Coffee står vi inne på Blue Moon bar och inser vilket jävla skithål Västerås är, ursäkta om jag mot förmodan skulle ha någon läsare därifrån men jises så kasst det var. Jag lackar ur och bestämmer mig för att jag vill till Berns. I Stockholm alltså. Jag betalar taxi vrålade jag och Rangmar hakade på. Fixa taxi och tillbaka till hotellet för att hämta packning plus dricka, PLUS springnota (tror vi) och sen börjar färden hem. I taxin sitter en annan minst lika full tjej och ska halvvägs med oss. Hon spyr på mina röda skor. Jag har fööör mig det i alla fall. Kanske minns fel, men jag tycker vi ska lägga henne i bakluckan istället för det luktar och är långt hem. Klockan som vi kanske inte alls hade koll på slog i alla fall 05 när vi entrade Stockholm och Berns var stängt. Kanske den onödigaste och definitivt den dyraste taxiresan jag gjort. Men vilket minne. Dagen efter ringer hotellägarna och förklarar vilken tur det var att vi aldrig dök upp till hotellrummet eftersom de inte kunde vara där och välkomna oss. Sicken tur va?