Jag är sliten som efter en tvåveckors på Kos. Helt slut, orkar inte träna. Inte någonting. Huvudet är tungt som bly, jag är yr. Vill sova. Känner mig så omotiverad till träningen. Det är som benen är stubbar. Anders tycker jag måste äta mer och ofta men jag tror inte det vore bra heller. Åh är som en tonårning. Jag ligger här och vet att jag borde gå ut, men ändå ligger jag kvar och sen blir jag arg för att jag inte rör på mig. Tiden till Costa Rica minskar hela tiden och jag vill gärna kunna hänga med min kille på stranden utan heltäckande. Åh. Bara mig själv att skylla. Skärpning tänker jag och ligger kvar i soffan. Okaj.