Man gnäller. Det är kallt, för varmt, för blåsigt. Man jobbar för mycket, eller för lite. Man är tjock eller för smal. Man är förkyld och det är jobbigt att bara kunna andas med ena näsborren. Allt i livet är så jävla jobbigt jämt tills man inser hur lätt det är klaga på petitesserna när det händer något stort. Idag fick jag reda på att en av mina bästa vänner har hjärntumör. Då fullkomligt skiter man i om det regnar eller inte. Jag önskar innerligt att jag var i Stockholm bland mina nära och kära nu. Att vi alla kunde kramas och säga hur mycket vi tycker om varann.
Du kommer fixa det här min vän. Jag hejar på dig från byn. Och till läkaren som gav beskedet, dra åt helvete!