Vaknar aldrig före elva på morgonen. Sover dåligt och somnar inte på kvällarna. Har liksom ingen mer energi än vad som behövs. Som dessa dagar när jag börjar kl tre på eftermiddagen, varför gör jag inget då. Jag ligger i soffan och glor. Orkar inte gå upp. Vill sova mera. Dygnet är helt omställt, vi äter aldrig middag före åtta på kvällarna. Varför får man lite ångest över sånt? Vem bestämmer att man ska gå upp kl sju på mårnarna? Det är som solen, när den lyser, då bara måste man ut. Konstigt det där.