Jag har svårt att hejda mig. Mina händer som innan varit bakbundna av taggtråd sliter sig ur greppet, blöder och ömmar. Vill känna skinnet, vill låta huden smeka min kropp. Får inte. Ska inte. Kan inte. Någonstans känner jag den välbekanta doften, en förnimmelse av det som en gång var. Som inte längre får ske. Förbjuden frukt och lockelse i lidelse. Lidande, kvidande. Förförd av av att ta på formerna, låta mina händer leka. Som en leksak. Förförd av bara uppenbarelsen. Andningen blir tung och jag får inte göra såhär igen. Hela dagen går jag och tänker. Väger för och nackdelar. Skammen kontra tillfredställningen. Jag vet ju att det kommer ske. På vägen dit pirrar det i kroppen, det förbjudna, passionerade, farliga är det som lockar mig dit ännu en gång. Krälar igenom alla passager innan jag hittar rätt. Kan.inte.låta.bli. Som vanligt är det fantastiskt. När det hela är över ligger jag utblottad på soffan. Skammen gör sig påmind igen och den här gången tillåter jag den komma. Jag tar den, välkomnar den, svär på att det aldrig mer ska ske, att det här var ett undantag, inte en regel, det var sista gången. Jag ställer mig framför spegeln och lovar mig själv att bli en bättre människa. Jag tittar mig själv djupt i ögonen och säger:
You don't go buying shoes online, you hear me? Oh no flicka lilla. You save money I'll tell ya.
Jag är fan bäst asså. Skor, jag? Nätet, eh nä.
FRIDA! Jag förstår att du är väldigt upptagen med Anden, men alltså. Skriv kvinna! SKRIV!
SvaraRaderaJag behöver dina dagliga uppdateringar.
Puss Caj