På magen föll jag till golvet med en duns. Ytterjackan var knölig under mig. Mössan täckte ena ögat. Mina händer låg fastsurrade under min kropp. Jag andades i alla fall. Yppiga andetag som smakade oro. Tomt och trist där uppe där man tänker. Tårar som rann trots att jag inte grät. En timma gick. Jag tror det var en timma. Tittade inte på klockan. Utan dina andetag blev jag till sten. Ibland till vatten. Utan dina händer blev jag benlös. En sörja av sorg. Sörjande. Jag åkte till platsen där du spreds med vinden. Din plats som du delar med din syster och din mamma. Den platsen som under så många år var slängkyssvägen. När vi åkte förbi slängde du två kyssar till din mamma och din syster. Alltid. Jag ska slänga tre. Kanske en extra till dig.

Det slog mig. Som många andra gånger. Slog med kraft. Rakt mot hjärtat och skar sin vanliga skåra med en slö morakniv. Aldrigheten. Jag minns dig inte riktigt som jag önskar. Kan inte plocka fram roliga pappan. Bara sjuka pappan. Syrgastuber och blå pikétröjor. Rullstol och KS sterila korridorer. Kaffe 5 kronor. Du skulle ju dö, kunde dem inte bjudit på kaffe? Doktor Hillerdal. Din doktor. Han var sjuk sa dom. Han viskade till mig och mamma en gång att han trodde att det handlade om dagar eller kanske en vecka innan du skulle dö. Vi fick inte säga de till dig. Det skulle vi hålla för oss själva. Sen kom det fram att han sagt det till dig ändå. Då satt vi i sjuktransporten, eller du låg på en bår. Dom hade tömt mer än en liter vätska ur dina lungor. Du fick lättare att andas efter tömningarna. Dom stack tjocka nålar i din rygg fast du var rädd för sprutor. Du höll alltid humöret uppe. Till den dagen du sa hejdå nu vill jag inte mer höll du alltid humöret uppe. Undra om du visste att du skulle dö från oss. Jag vet inte om jag visste. Jag vet inte om jag vet. Jag hoppas fortfarande. För när jag tänker aldrig så får jag en tjock klump i halsen som sätter sig som ett lock. Det är inge skönt.
Jag saknar dej älskade pappan min. Saknar att du säger lillknodden till mig. Det saknar jag. Jag saknar att rivas av din mustasch.

Måndag den 29 mars kan fara åt fanders!