Ibland är det så svårt att sätta ord på lyckorus. Det är lättare när hjärtat förvrids av sorg och hemskheter.

Jag är lycklig just i denna stund. Sprallig. Minus ett kg till om Annas mormors våg stämmer, pirrig, förväntansfull, nervös som satan, lite skraj på det där fina sättet när man vill så mycket, glad, leendes, spänd inför lilleman nr 2 som kommer i dagarna, peppad på Ålesund, längtig till helgen, supermegalängtig till påskhelgen då det blir sista festen i lyan. Jag och Anna ska ha planeringsmöte i morgon. Vi har inte haft någon fest sen psykos i oktober. Kommer bli konstigt utan Emsan. Caisa kommer du då? Vore alldeles underbart. Eddie-san är hemma från Berlin. Jojo och Robin jobbar inte. Anden kommer inte vara där. Himla megatrist, åh. Så synd att båtar ska lossas just under påsken. Jag är också laddad inför träning. Igår var slingan hemsk under mina fötter då tösnön drog mig ett halvt steg tillbaka i backarna hela tiden. Jag flåsade högt och ibland sa jag Fa-an för mig själv. Men det gick ju. Jag hade keps. Det är aldrig okej, men det gör inget för det var ingen som garva. Lunchen var fin. Gänget samlade tillsammans. Vi får bygga en lera-Emelie på festen.