när man är liten och trött

Jag vill gärna stoltsera med mitt enorma immunförsvar. Jag blir minsann aldrig sjuk. Jo jag blir förkyld i oktober och så ligger den latent och kikar fram från och till fram till april ungefär men det är hanterbart.

Jag är sjuk.

Jag har aldrig feber.

Jag har feber. Kanske inte är uppe och toppar 39 graderssträcket men jag snuddar nog vid en varm panna och kalla tossingar. Ynklig, lilleliten och kramsjuk. Jag dricker nyponsoppa och hoppas på att nedrans hungern ska försvinna igen nu när Anders åkt. Ligger i soffan och fejjar lite, lyssnar på Håkan lite, somnar, vaknar, ojar, tycker synd om mig själv. Går och tittar i spegeln lite, klämmer lite på fläbbet, ojar lite mer. Önskar mig sol och solrosor.
Egentligen vill jag bara ligga och äta choklad hela dagen och titta på New Moon och landa i Twilightkoma. Frugan får jag inte läsa bok tre nu?