Hej mina hemliga små läsare som inte vill bli nämnda vid namn, precis som han man inte får nämna vid namn. Han i Harry alltså.

Hörri, otrevligt och inte svara när man ropar hej liksom. Men okej, jag ska inte vara långsint. Hej Ricky!
Anders mamma är på besök, vi äter laxpudding och har det gött. Gillar inte ordet gött men har smått börjar föra det in i mitt vokabulär. Blir så ibland, får hoppas det är en fas. Dag 30 ska jag skriva om också, men tiden räcker inte till. Snart landar jag på hemmaplan och Stockholm som inte nuddat mina fötter på väldigt länge. Är helt besatt av Breaking Bad, någon som sett? Eller jag ska sluta fråga eftersom ni inte svarar ändå. I alla fall om ni inte sett, ladda bums. Det är lite som Weeds men mycket sorgligare, mycket sjukare och extremt mycket mer spännande. Kanske inte bättre för Weeds var ju sådär crazy bra men jag känner redan att jag kommer få en ganska stor koloss till serie-sorg. Usch, jobbigt med serie-sorger. Ibland har jag ifrågasatt om det ens var värt att se serien för sorgen blev för stor. Typ som i första säsongen av True Blood. Det är det jag hinner med, i morgon står hotellfrulle på schemat innan jobbet, funderar på att go bananas och hälla i mig vete som det inte fanns en morgondag men så tänker jag att jag vill se lite smal ut när jag landar i hemmastaden. Får se om nutellan och de rostade vinner över disciplinen, eller får se, jag vet redan.