baksmällan, den onda baksmällan.

Med åren har baksmällorna mer och mer blivit en synonym till ångest och ledsamhet. Tvivel, inte att förglömma. Frågeställningar kring hur, varför och till vilket syfte vi lever på den här jorden blir så mycket mer essentiella och närvarande. Halvsover på dagen och drömmer att Anders bedrar mig och när jag vaknar är det lika verkligt som drömmen var en dröm om ni förstår. En förnimmelse av tyngd i hjärtat försöker etsa sig fast och besluta att "nu ska du känna på det här viset". Gissar att det är en vanlig reaktion när gifterna ska lämna kroppen, "baksmälla är i själva verket något mycket komplicerat med till stor del okända biokemiska samband". Hear, hear säger jag på den och konstaterar att ibland har inte mängden något att göra med känslan som infinner sig. Klurar lite på det där och lipar vidare till scener i Sex and the City. (japp, där försvann alla seriositet i detta försök till allvarligheter en söndagkväll).