Gårdagen var inte kul för mig, inte alls. Kände redan när jag slog upp ögonen att det här kommer bli en tuff dag. Jag är människa precis som alla andra kring mig, dvs. känslorna kan förändras från att ena dagen vara glad till att andra dagen vara ledsen. Det finns ett litet problem i det här som jag ska återkomma till snart. När jag igår då hade vaknat till något form av liv tänkte jag inget annat än att jag ville sitta och stirra in en vägg hela dagen, jag orkade inte äta frulle, orkade inte gå upp, ingenting, det enda jag kunde göra var att ofrivilligt gråta. Då började jag resonera med mig själv, (det är här problemet hos många ligger), jag sa åt mig själv att gå ut och springa en sväng i alla fall och hjälper inte det, nä då får det väl vara en deppig dag, men jag måste ju alla fall försöka göra något åt det. Tyvärr hjälpte det inte denna gången men känslan av att jag i alla fall gjorde något var skön. Jag tror många som känner sig nere en dag inte försöker tillräckligt, man ger upp, skyller på att man inte orkar, självklart finns det stunder när man inte gör det, det finns dagar då det praktiskt taget är fysiskt omöjligt att göra nåt, när man har ångest till exempel. Jag tycker hela grejen med att vara deppig är väldigt paradoxal, å ena sidan slänger sig folk hit och dit med att de har ångest över allt, det nyttjas som ett helt vanligt ord i de flestas vokabulär, man får ångest för att man inte vet vad man ska ha på sig på kvällarna, eller för att man inte orkar diska. Det gör ju att ordets verkliga betydelse försvinner. De som lidit av ångest, de vet om det. Å andra sidan är det väldigt tabu att vara nere och ledsen för vissa saker. Man bedöms över innebörden av själva sorgen eller deppen. Tex, någon är ledsen över att ha förlorat en mormor, då bedöms dennes sorg graden högre än någon som är ledsen över att flunkat en tenta eller liknande. Man kan inte gradera depp eller ledsamhet, alla har sin egna sanning och om jag eller du blir ledsen på riktigt över att inte fått drömjobbet, då måste vi få vara det. Bara det är sant, förstår ni? Man får inte missbruka och förenkla ångest och depp. Det är verkliga saker.
Idag vaknade och istället för att tänka att idag kommer vara som igår, kände jag verkligen efter och idag mår jag bra. Var just på en långis vid flaten och ikväll blir det events med Anna. Solen skiner och mitt hjärta med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar