Var på nytorpsbadet med små söta pluttar och Martina och Peter. Solen stekte så inisatans skönt. Jag har varit lite ängslig de sista dagarna, lite panik över bikinisäsongen och strandhänget som sker då solen är så varm och härlig. Har haft tankar på baddräkt och shorts men fick bassning av fru och Anna. Martina och Peter sa att jag hade gått ner, på benen syntes det sa dom. Jag hörde det och undrar varför man inte kan ta åt sig av nåt sånt?! Om någon skulle säga, hmm har du lagt på dig lite skulle man ju se det direkt. Det är väl nåt tjejigt. Jag tänkte i alla fall att kanske har jag det, mina shorts är ju stora nu, det var dom inte när jag köpte och sånt, så på vägen hem tog jag en omväg in på vårdcentralen och vågen, jag smet dit och vägde mig och vågen visade 4 kg kilo ner. Det är väl toppen tänkte jag och cyklade vidare. Så kom jag hem och skulle kolla, och inte ser jag nåt. Är man blind inför sig själv? Jag fattar inte. Blir så less på sånt här energitjuvande skit. Anders sa att om jag är så missnöjd, gör nåt åt det då! Han har ju helt rätt. Fast jag vet att jag inte skulle bli nöjd ens om jag gick ner 10 till. Det blir inget mer unna sig nu. Jag pallar inte alltid oja mig och tänka hur det sitter och ser ut. Nu: springa.