Jag är så otroligt bra. Jag sprang just 7 km. 7! 7! Har aldrig hänt förut. Jag är så förbannat stolt att jag inte stannade i någon av de tre mördarbackarna. Mina ben skrek, stopp jag skrek, nej. Jag skrev givetvis det högt. Men man får prata med sig själv. Tror en släng av runners high entrade mig idag.
Ikväll ska vi ut. Finally! Jag längtar efter musik, kranöl och människor.
Hmm. De var ba 6,4 km. Jaha. Då vare ingen ide att va stolt. Hepp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar