Jag drömmer om honom nästan varje natt. Att han dör, att han lever. Jag drömmer att vi ska flyga till NY men jag hoppar av för jag är rädd. Han åker med och störtar. Jag drömmer om honom så ofta. I drömmarna kan jag inte ta i honom. Han är så långt borta fast han står bredvid mig. Han är där fast inte där. Jag drömmer om honom för att jag saknar honom så mycket. Och för att jag saknar alla där hemma. Jag är sjuk. Jag är ynklig och liten och tycker synd om mig själv. Behöver mammas mat och Martinas bamsekramar, behöver någon som är där hela tiden och passar opp. Jag drömmer om pappa.
Idag skulle han ha blivit 63 år och jag vill prata och gratta honom. Idag när det är en dag som inte alla andra dagar är det tungt. Grattis pappan min. Du är saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar