Igår efter jobbet satt jag i en park och drack öl med en ny vän. Hon heter Maren och är himla go. Vi blev svinfulla och kissade i dagsljus och sånt. Sen blev det kallt då gick vi in på Lilla och drack Jäger och hot shots. Sen dansade vi oss varma. Marens pappa han dog 20 dagar efter pappa han. Samma år. Cancer. Vi pratade så himla mycket om det och jag kände mig alldeles mjuk efteråt. Så otroligt skönt med någon som vet. Hon frågade så mycket och jag berättade, sen frågade jag mycket. Vi båda har tydligen svårt att initiera ett sånt samtal med andra så det blev många, jaaa precis så är det, känns det, blir det. Jag fick äntligen berätta i detalj om kaffebryggsandningen och hon som jag har svårt än idag att höra det ljudet. Allt var det samma. Det var så skönt med någon som frågade. Och som fattade att bara för tiden går försvinner inte saknaden och behovet att inkludera den döda pappan i ens liv. AH!
Aja, nåväl. Att jobba då man var full som satan igår var inte skönt.