När någon som inte finns håller på retas eller nåt

Det är en konstig dag. Ni vet när känslan i en är konstig fast man inte kan hitta vad som är konstigt. Hände två saker i natt som var rätt obehagliga. Kanske är det. Jag ska berätta så får ni välja om ni vill tro mig eller inte.
Igår när jag skulle sova så tänkte jag av någon outgrundlig anledning på min tavla i hallen på den söta mangatjejen. Jag tänkte att den skulle trilla ner och gå sönder. Jag såg det framför mig. Alltså hur den föll. Sen tänkte jag lite på Anden och det faktum att han kommer på söndag. Han kommer. Jag blev pirrig, glad, nervös, rädd, lycklig, tja det var en salig blandning av känslor som dök upp. Jag tänkte, åh herre gud vad ska jag ha på mig och sånt. Jag blev helt enkelt väldigt tjejig. Sen började jag tänka på mitt lås till ytterdörren. Jag tänkte att det var coolt att jag har ett sånt där lås dom har i filmer. Så blev jag nojig att jag inte hade låst så jag gick upp och titta. Det var jättelåst.
Kl halv fyra vaknade jag av ett jättebrak. Det lät som nånting föll till marken. Eftersom jag vaknade av det trodde jag att det var något i en annan lägenhet. Jag var för trött för att reagera eller rättare sagt agera. När klockan ringde i morse gick jag med trötta steg upp. Ut ur sovrummet och in i hallen. Där låg tavlan på govlet. Inte trasig dock men den låg där. Jag tittade även mot dörren och såg att mitt coola lås inte alls var låst. Därav den konstiga känslan idag. Läskigt.

Men annars, annars är det bra. Jag längtar så mycket efter helgen i Växjö med fina familjen Jonsson. Jag längtar så innerligt mycket efter söndag då jag efter mer än en månad får se min fina Anden igen.