han var min bästa.

Var just och såg Up in the air. Bra film. Sevärd. Jag höll på särskriva sevärd. Se värd. Den var sorglig. Sorgligt hur människor nöjer sig med ensamheten. Man är alltid ensam. I slutändan alltså. Men att aldrig luta sig mot någon. Att aldrig våga släppa marken under fötterna och falla. Att aldrig tro att du blir fångad. Det är sorgligt. Många människor går nog ett helt liv utan vetskap om hur närhet känns. Att bli bränd, dumpad rakt ner i rännstenen det tror jag är nyttigt. Att känna hur någon faktiskt vrider om kniven rakt i hjärtat och lämnar en att förblöda det behöver vi uppleva för att värna om den dagen då kärleken fångar oss och stegen blir fjäderlätta och hjärtat ihoplappat. Precis som ett lapptäcke. Ihopsytt med minnen som alltid finns kvar. Men helt trots ärren från stygnen. Jag blir alltid fundersam och går långt in i mitt djup när jag ser, läser, här saker som berör mig. Jag funderar på livet och vad det är utstakat att bli. Om det är utstakat eller om man gräver sin egen väg. Om det finns en mening, om ödet existerar. Tänk om det inte hade hänt, tänk om, tänk om, tänk om. Får så ibland och blir knäpp precis som när jag tänker på rymden.
Tänker på om pappan min hade levt idag, var jag hade varit i världen. Gjort, tyckt, hur jag hade levat. Vill uppleva hans händer en sista gång. Vill sudda bort bilden av hans döende kropp i en lånad sjukhussäng. Hans blå ben som sa, nu stänger vi ner Staffan. Tänker mycket på den dagen i såna här situationer när jag blir berörd. Tänker på den vätta topsen vi strök längs han läppar så han skulle få i sig vatten. Hör morfinpumpen belamra honom med dövande medel. Puts, väck ångest. Tänker hur han tänkte. Tittar på kort. Försöker höra hans röst. Försöker höra när han säger Lillknodden. Blir glad, saknar bra. Tänker på hans blåa piké. Bajen. Mjukisarna. Hur han tog sina sista andetag med mig och mamma vid sin sida. Släpp taget pappa.
Försöker minnas honom utan sjukdomen. Svårt, svårt. Förträngt. Antony sjunger Knocking on heavens door på repeat. Måste hitta fria flyktvägar till paradis snart. Måste bort en liten stund från verkligheten och samla ny kraft till en vardag. Storm säger väderprognosen här inne. Sol säger jag och kontrar.