Invirad i ett täcke som håller mig varm. Borde snart bli trött efter en liten hjälp på vägen denna svårsomnade kväll. Är ledsen idag. Bara ledsen och gråtmild, saker och ting hit och dit och kryptiska meningar för jag kan inte ventilera mig här. Vill vara bäst men hamnar inte alltid på topp. Krav och förhoppningar blandas samman med misslyckanden och då får man sig en törn på sitt egna förtroende. Vill att livet ska levas när man lever. Vara lycklig så gott man kan. Inte leka martyr. Inte vara självgod eller heller likgiltig. Vill känna när det känns bra och stanna i den bubblan av mjuka former och rosiga kinder. Vill att allt ska vara bra. Vill inte analysera allt till det inte finns något kvar. Vill inte tänka på allt, jämt, hela tiden. Att allt ska betyda något.
Ibland bara är det.
Vill hitta tillbaka lite till jag och det starka jag-vill-jag-kan, jag räds inte att vara jag. Tappat bort. Mig själv. Vill känna mig snygg och fantastisk. Borde känna mig snygg och fantastisk. Har ju lämnat mitt hem för att följa kärlek. Modigt. Har tappat tio kilo sen i vintras. Duktigt. Vågar lämna ut mig till den jag älskar. Framsteg. Ändå. Feg. Fet. Inte tillräcklig. Nu kan jag inte skriva mer för då lämnar jag mitt allra inre för okända ögon som inte ska veta. Nattidstankar från en i en helt annan värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar