Jag är som en kamelont i mitt humör. Röd och grön och blå och gul. Är så inpräntad från barnsben att dygnet börjar kl 8 på morgonen och man syndar om man sover längre. Tror hela min generation känner igen sig. Nu börjar jag nästan aldrig före ett på dagen vilket betyder att jag helst inte går upp före elva. Men ändå var morgon så får jag lite ångest. Jag borde gå upp tidigare och göra något av dagen. Men vad sjutton ska man göra? Det är inte direkt sommar, det blåser och regnar och är grått. Så tänker jag, men hey jag ska ju börja plugga sen borde man inte vänja kroppen att gå upp i tid då? Men vad är i tid? För dig? För mig? Varför ska alla jobb och skolor mm börja så tidigt. Varför är inte klockan åtta kl sex. Vi äter aldrig middag före åtta, det är sent för man ska inte äta efter sju, då blir man tjock. Förstår ni var jag vill komma? Jag tycker människan ska sova på morgonen när det fortfarande är mörkt. Man ska inte gå upp kl sju i mitten på dec när natten ligger och lurar fortfarande. Min dygnsrytm är annorlunda mot vad den varit innan men jag fan så skönt det är att sova.