Bokade just enkel biljett till Ålesund. Ville ba säga det.

Igår fick vi skriva en dikt till någon i klassen. Jag fick två dikter. Kändes som mellanstadiet när knakiga röster ursäktade sina rim. En av dikterna gick såhär.

En kvinna som reser i tiden. Varhelst den känns viktig att vara.
Hennes hjärta ligger bäddat kring siden. Med längtan till friheten fara.

Hon går sakta förbi och sömnen blir till ljus. Det gråa tynar och kan inte stå emot. Drömmar slår in, besvikelser veknar runt kvinnan du följer, utan några hot.

Kan ni förstå att jag ville gråta en tår när han läste upp den. Så himla flott. Jag kände mig 5 meter lång efter den. Hm. Sen fick jag en stor kram och så sa han, du är verkligen nåt speciellt du. Du är personifierad värme.

Hej självförtroendet! Välkommen på besök.

Puss