Hej här är jag i alla dess former

Den här helgen. Eller vet ni. Den här veckan sedan vi kom hem. Så fin. Jag mjölkar ur det sista ur Ålesund. Dricker vin. Äter jordgubbar. Grillar till närmare tolv på stranden. Solen går aldrig ner. Fina, fina helgen på Alnes. Jag är brun. Jag är så sjukt brun. Och glad. Nu har jag kört hemmaträning, svettas till Jake Morley. Anders är och surfar och jag ska snart podda och baka bröd. Martina och Peter kommer btw på Midtsommerjazzen. Hello Winnerbäck och festival.

Picknick

Picknick i parken. Vin på bryggan. Kärlek med en hand runt axeln. Vilken alldeles underbar dag Ålesund bjudit på. 24 grader i skuggan och hela byn går bananas. Love it. Är galet kär i min Anders idag. 

Kobra.

Trött, pigg, trött, pigg.

Var och åt på en trevlig restaurang igår när alla hundar börjar massyla. Då hade en liten kobra tatt sig in på området. Man ba! EH!

Har sett mycket djur. Ormar och annat.

I morgon åker vi till Negombo. Två dagar på ett spa-hotell. Vi måste vila upp oss.

Har förälskat mig i surfen. Ja herregud. Ska inte ens börja försöka förklara för det är omöjligt. Känslan är något nytt. Älskar det. Är lite duktig. Inte rädd liksom.

Att jag hjälpte en hund att föda igår. Oslagbart. Har kanske aldrig upplevt något sådant starkt. Jag byggde och fibblade så att de inte låg i sanden och dog. Jag räddade dom. Liven. Herregud. Och när jag fick hjälpa mammahunden att öppna påsen med valpen som inte andades, ja då var jag i himmelen. Det var så fint.  Fick klämma på lillmagen och blåsa i näsan då den fick luft.

Var där igår kväll med mjölk och i morse och alla levde. Har fått hjälp av en local, vi ska flytta på dem idag. Bygga ett skydd undan stranden. Mamman viftade på svansen då jag kom i morse, kanske kände hon igen. Hon var inte arg eller speciellt beskyddande.

Djur

Igår var en alldeles underbar dag.

Vi åkte iväg på krokodiljakt. Ut i djungeln med flip-flops och letade krokodiler. Anders fick se men inte jag. Han som tog med oss kravlade in i buskage, gick över åkrar (ormfest!) och låg och spanade bland träden intill floden. Lite ormpanik fick vi speciellt eftersom jag tyckte att åkern var en typisk kobraåker.

Efter det hängde vi på Gecko med några nyfunna vänner. Lunch blev till middag, middag blev till en till middag och drinkarna flödade. Vi alla fyllnade till och hade det superskoj. Hela kalaset gick på 150 kr var. Hur billigt får det bli? Vissa grejer kostar mindre än ett öre.

Djur vi sett
Elefanter
Påfåglar
Bufflar
Krokodiler (jag hörde bara spashen)
Ödlor
Katter (får inte klappa)
Hundar (får inte klappa)

Jag är Frida

Hej!

Jag är Frida. Jag bär mitt hjärta på utsidan av kroppen så ganska ofta stöter någon till det, kanske jag själv eller någon i min närhet. Då gör det ont. Hjärtat är ömtåligt, speciellt om det inte finns något vidare skydd utanpå.

Jag kommer alltid vara Frida. Alltid känna.

Ibland mår jag jättedåligt, oftast mår jag jättebra. Jag har alltid haft en varm kärlek för ord. Det skriva ordet är så mycket enklare att förmedla än det talade. Att skriva "jag är ledsen" är bara att föra fingrarna över tangentbordet men att säga det är att komma åt hjärtat på utsidan och det vill jag helst undvika.

Mina ord är utlämnande. Ibland läser jag det jag skrivit efter tio minuter och då känner jag inte ens igen känslan för då har jag baddat och plåstrat om hjärtat så det inte gör ont längre.

Den här bloggen är mitt utrymme. Min ventil. Den är bara min.

Jag kommer alltid känna mer än mindre.

Om två dagar var det fyra år sedan min pappa dog från mig och då kommer hjärtat vara alldeles blottat och minsta lilla kommer göra jätteont.

med vördnad

Tack Mamma. För att du är så bra och för att jag är totalt transparent hos dig.

Tack Caisa för ditt samtal igår. Det betydde så himla mycket.

Lyckan när det osar hundbajs på gatan. Då är det vår. Två jobbdagar kvar sedan semester. Sol. Vin (finns det vin där, hoppas verkligen!?), bad, mat (vad äter man? Currys tänker jag), kärlek, peppen.
Längtar så ini till vi ligger under en palm och ba, detta är livet, och så förstår man inte hur man kunnat må dåligt när man ser solen gå ner och inget, nä inget annat i livet spelar någon roll förutom solnedgången och hans hand i min.

Jobb

Idag har jag en skypeintervju för ett jobb i Stockholm. Ett jobb som börjar redan i juni. Vi förstår alla vad det innebär. Kanske får jag jobbet, kanske vill jag inte ha jobbet, egentligen spelar det ingen roll för det känns mest skönt att i alla fall få lite erkännande med en intervju.

Wish me luck.

Nu: Podcast med bästa Robin. Sen ut o gå, sen jobb.

Räknar ner.

Btw, fick hem baddräkten igår. Ha. Hahaha. Alltså okej. Jag vet inte. Den är fin men den skär ju in i både framsida och baksida. Ja ja. Provade med shorts ovanpå. Såg ut att vara 15 igen. Hade långa shorts över min bikini från typ 13 till 18.

Min dator är paj också. Min älskade lilla dator. Den är nu i Tronheim på lagning och vem vet när det ligger i mitt knä igen. Inte före Sri Lanka i alla fall.

Sånt som får mig att älska honom mer.

Igår skrev jag en lång harang till Anders om min stundande livskris. Jag punktade upp i sann Wordanda vad som bekymrar mig.
Ungefär såhär såg det ut.
- inga deg = kanske två hyror om vi ska hem i juni
- inget jobb = orkar inte jobba i repan för manpower
- kommer aldrig få ett bra jobb i sthlm
- mormor sjuk = mamma ledsen
- varför lever man? = ?
+ är kär o glad i dig
+ vi åker snart

A, typ så. Det är inget skämt direkt, jag har någon form av kris. Det är min första liv/ålderskris så jag vet inte hur jag ska göra med den. Jag vill inte åka hem längre för om jag åker hem måste jag lyckas.
I alla fall efter en stund kollar jag telefonen och där ligger ett sms från Anders.

Jag älskar dig = det löser sig.

Även om den inte löste min kris får det mig att känna mig så fruktansvärt trygg och det är väl det som spelar någon roll mellan Acneklänningar och skor från Asos.