Det är så innerligt, så vackert, så ont. Det är så ärligt och helt genomfantastiskt. När jag ligger fallen fångas jag av din hand. Bunden med ett band jag själv väljer om jag vill knyta upp eller inte. 

Bunden till dig. Börjar speglas i dina ögon, ser kontraster av mig själv röra sig, vill skratta, gråta, vara lycklig. Jag går på mossluktande marker i en skog som droppar av regn, dina steg är lätta bredvid mig.
Inte bakom, inte framför.

Vi delar marken. Ibland är det jag som för. Regnet har piskat håret blött och mörkt. Vi vaknar nära och värmen från kroppen lockar mig närmre. Närmre din värme. Din morgonröst. Allt det jag älskar samlat i en lyxförpackning. Allt det jag älskar med du. Från och med du, så blev livet helt plötsligt annat och du. Och jag. När jag vill sakta ner och lägga mig för att aldrig stiga upp ibland lutar jag mig mot din axel och fylls med livet som det ska vara.