90 taleeet

Är det inte otroligt nittiotal att:

Ha kortkort vitt-blont hår och stora silverringar i öronen vid 40 årsåldern
Äta mat med banan eller ananas i
Ha paraplyer i drinkar
Säga att saker är 80-tal
Ha page utan hårprodukter om man är kille

Mera, mera?

Dag 17: Mitt favoritminne

Alla går vi hand i hand längs den långa korridoren som nästan varit vårt hem i flera år. Vi andas in det sista från väggarna, lägger handflatan över ett överstruket hjärta som någon målat dit. Ser mig om och möter någon annans ögon. Det vattnas bakom ögonlocken och jag väjer min blick. Ser ner på mina skor. Hör ekon av de andras förväntansfulla andetag i den enormt dåliga akustik byggnaden besitter. Vi står stilla. Trampar med fötterna. Det blir tyst och vi minns något. Just då. Sen öppnas portarna och ekon från de andras andetag byts ut mot skrik och rop från folksamlingen utanför. Hundratals människor med plakat viftar och hejar och jag tar någons hand och kliver ut. För sista gången kliver jag ut. Letar febrilt efter min familj, ser någon gråta och krama en mamma. Handen i min släpps och plötsligt går jag själv. Jag går framåt, målet är i sikte och mamma och pappas stolta blickar möter mina och tårarna väller upp igen innanför ögonlocken. Jag sväljer några gånger innan jag störtlandar i pappas famn så han nästan välter med plakatet. Kramkalas och små champagnekorkar flyger i luften när alla glädjerop skriks ut. Jag ler så det gör ont i kinderna, gråter av lycka och rädsla för framtiden. Plötsligt vinkar jag hejdå för en stund och hoppar på ett flak. För vi har tagit stude...eeeenten, fy fan vad vi är bra.
Aldrig efter, aldrig före har jag känt den känslan jag gjorde då. Den var alldeles ljuvlig och speciell.

Dag 16: Min första kyss

Alltså, jag har ingen aning om det här var min första kyss, förmodligen inte. Har alltid gillat att kyssas. Men det är den första som jag minns känslan av.

För ett tag sen när jag gick på en gata hörde jag moppar borta i fjärran. Ljudet kom närmre och de dröjde inte länge än moppepojkarna susade förbi, sekunden senare osade moppebensinlukt upp i min näsa. Då kom mina somrar från Norrland tillbaka. Jag minns hur vi, jag och kusin Sara hängde med killarna som åkte moppe. Dom skjutsade runt oss i lilla Kusmark och alla ville åka med David, snyggaste killen med snabbaste moppen. Jag var ju skitcool fjortis från Storstan så han valde mig. I flera år på rak pirrade de i magen på mig. Både innan dom var tillräckligt gamla för att åka moppe och efter man inte åkte moppe längre.
En kväll hade vi varit och badat i Strå, en gammal gruva som är fylld med vatten. David skjutsade mig och när vi var utanför kiosken bestämde alla sig för att gå hem. Jag och David sackade efter och han frågade om vi skulle kolla lite på film hos honom. Jag satt på nålar med riktig tonårspirr i magen hela filmen och när de var dags att gå hem så följde han mig ut på altan.
DÅ! Pang. Knäna mina var nära att vika sig, hjärtat bultade så jag tror bröstkorgen studsade. Vi kramdes hejdå och sen kom det. Skulle vi kyssas eller inte? Vi stod ett tag tysta och fnös ljud ur näsan nervöst. Så lutade han sitt huvud på sned, böjde sig framåt, sakta. Allt gick i slow motion. Nu kommer de, tänkte jag, nu,nu,nu. Mina händer skakade, benen skakade, huvudet snurrade, andningen ökade. Så blundade jag. Hans läppar snuddade vid mina och jag brann. Vi kysstes i kanske en hel minut. Vägen hem log jag som jag aldrig gjort innan, jag svävade bokstavligen talat fram. Obeskrivlig, underbar, olsagbar.
Så känner jag fortfarande när jag får en kyss. Det är godare än fiskekakor och all choklad i världen. Det är inte alla som kan kyssas, har bara mött ett fåtal som kvalar in på kysslistan. Frugan bland annat. Och så Anders såklart. Se bara på den munnen, hur kan man inte vara bra när man är så fantastiskt snygg.

Dag 15: Mina drömmar

Minns dem alltid. Abstrakta, ofta sorgliga och hemska. Sömnparalys.
MEN, när jag vaknar inser jag ju att det bara var en dröm. Annars dagdrömmer jag hela tiden om hjärtan och ballonger i olika färger. Ibland att Anders ska komma med hundra rosor. Ibland att jag är smal och har sjukt fina skor som är sköna att gå i. Mest drömmer jag om att världen ska bli lycklig. Och att jag ska kunna bada på Costa Rica. Drömmar är drömmar. Ibland blir de sanna och ofta blir det inte det.

Dag 12 och 13, i min handväska och min vecka

Riktigt ointressant detta med. Just nu har jag ingen handväska, eller jag har men det är så bekvämt att lägga allt i jackan. Annars äre väl sånt dära vanligt, plånka, mobil, läppglans. Döh.
Min vecka har varit velig men nu känns det bra. Har just beställt ett Sigma 17-70 objektiv och köpt en ny jacka och då blir allt lite lättare ändå. Nä, förkastligt så himla trist inlägg.

två superdagar

Har haft två riktigt bra dagar. Inga deppattacker alls. Igår var vi på svenskt julbord hemma hos några vänner i deras sjukt stora lägenhet. Det var supertrevligt, massa folk, massa svennemat och massa svennar. Sällan man hör svenska pratas här, förutom av Anders. Jag åt mängder mat. Rolig klapplek hade vi också.
Ikväll har jag och Anders öppnat en vinare och köpt massa goda ostar som vi sitter och glufsar i oss. Anders håller på beställa en ny kamera nu och jag sitter och velar om ett nytt obejktiv eller inte.
SÅ bra. SÅ bra. Skönt att det är klart. Alla tankar kan nu få försvinna och velandet är över.

Tummen upp

Ett beslut har tagits. Ålesund blir vårt hem ett år till. Alltså mars 2012 åker vi hem igen. Fast, sommaren ska ju spenderas i Stockholmet med vänner och mamma.

söndags-hej!

Orkar inte. Hur bra är den här? Efter 3:59 bara eskalerar det i gåshud och herregud så bra det är.
För jag trooo-oooo-oooor att allt det bästa inte hänt än. Det här är en av mina absoluta favoritlåtar av Håkan. Att jag aldrig sett honom live. Snärt på fingrarna på den.
Nu ska jag till jobbet och sälja lampor och sen väntar ett svenskt julbord. Så trevligt det ska bli.

Ett axplock (en rullning på betapet)

Hej. Här är jag och nedan kommer lite bilder som jag tycker om. Alla är från Ålesund. Hur fint är det med motljusbilder, har dillen på det.

Dessa bara låg strödda på marken en dag. Underligt tycker jag. Undrar hur och vem som lagt de där. Helt apropå liksom. Hej jag lägger några wonderbaums (?) på gatan.

Fina hästen på Alnes i det bästa ljuset jag någonsin fått på bild.

Glassmun på sommaren.

Maren står och blåser i fyren. Högst upp. Hua så högt.

Min fina pojke tar en promenad i tomma intet

Här surfar han i Hoddevik.

Dag 11: mina syskon

Rangmar och Lund. Min syster från en annan mamma och pappa.
4-ever.

Orkar inte skriva en massa blödande sorgliga texter om oss två. Jag skriver om något kul istället.
En gång bestämde vi oss för att åka till Västerås och se hur festlivet såg ut där. Vi bokade ett billigt slithotell i stan och köpte tågbiljetter. Under den tiden hade jag ihop det med någon göte-LA-borgare som vi mötte upp innan vi åkte. Satt i någon bar och drack drinkar mitt på ljusa dagen, typ. Bokade om biljetterna till ett senare tåg så vi skulle hinna med. Han bestämmer sig för att haka på och följer med in i tågkupén för att sedan snabbt ångra sig. Tur tycker vi. På tåget bestämmer vi oss för att gifta oss. Alltså jag och Rangmar. Vi ringer Martina som lovar att förrätta vår vigsel senare i sommar och tuffar vidare. Nu förlovade. Det tåls att säga att den här tiden bestod enbart av fest så man hade väl inte alla gafflar i lådan direkt. Väl i Västerås och efter en taxiresa till det obemannade hotellet ger vi oss ut på stan. Mat och vin står på agendan. Vi trallar in på en mack och låtsas tro att vi är i en annan stad. Det går inte att återberätta humorn i det samtalet vi hade med den stackars pojkvaskern i kassan för hans min (dem här tjejerna är så blåsta att jag dör) går inte att återspegla.
Efter ett par timmar med öl, vin, mat och säkert en Irish Coffee står vi inne på Blue Moon bar och inser vilket jävla skithål Västerås är, ursäkta om jag mot förmodan skulle ha någon läsare därifrån men jises så kasst det var. Jag lackar ur och bestämmer mig för att jag vill till Berns. I Stockholm alltså. Jag betalar taxi vrålade jag och Rangmar hakade på. Fixa taxi och tillbaka till hotellet för att hämta packning plus dricka, PLUS springnota (tror vi) och sen börjar färden hem. I taxin sitter en annan minst lika full tjej och ska halvvägs med oss. Hon spyr på mina röda skor. Jag har fööör mig det i alla fall. Kanske minns fel, men jag tycker vi ska lägga henne i bakluckan istället för det luktar och är långt hem. Klockan som vi kanske inte alls hade koll på slog i alla fall 05 när vi entrade Stockholm och Berns var stängt. Kanske den onödigaste och definitivt den dyraste taxiresan jag gjort. Men vilket minne. Dagen efter ringer hotellägarna och förklarar vilken tur det var att vi aldrig dök upp till hotellrummet eftersom de inte kunde vara där och välkomna oss. Sicken tur va?