"Fina Frippis. Det är sådär jag minns er! Och dig, lilla bästisen från förr :) Tänkte skriva här redan när jag såg bilderna. Och så kom låttexten nedanför och jag minns så väl två stela småtjejer som gungade fram och tillbaka på Glädjehuset/Startbanans årliga vårshow med varsin alltför lång mik i händerna och sjöng med späda stämmor... Tänker på dig. Och på er, min fina extrafamilj under barndomen. Hur Staffan åkte berg-och-dalbanan på Grönan med mig min första gång eftersom du chickade ur. Hur han var lagom road och jag tvingade honom att åka en gång till och sitta längst fram ;) Hoppas du har det bra. Puss & kram/Janna"
Läser denna kommentar nu. Från fars dag. Blir varm, gråtmild, glad, ledsen, nostalgisk.
Janna var min bästis i många år. Vi blev vänner när jag en dag plingade på det nybyggda huset (nr 12b) och frågade om det fanns några barn där. Resten är historia kan man säga. Janna var min första bästis, den man upptäckte saker med, vi var runt 6 år när vi blev vänner. Senast igår berättade jag en anekdot för Anders om Janna. Att hon fick äta fiskbullar med händerna efter hennes familj hade varit i Malaysia, och att jag blev avis. Vi blev ofta avis på varann. På julklappar, på andra kompisar på kläder men det spelar ingen roll för hon var min första bästis och vi har flera bästisbevis nedgrävda på platser och jag önskar så mycket att mina minnen som jag VET finns från min barndom ska komma tillbaks så jag får glädjas åt dem. Bara kommentaren över gjorde att jag slungades tillbaka många år och för första gången på länge mindes jag pappa. Bara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar