Det finns stunder då mina tankar sprider sig till som det var. I gamla jag. Gamla du. Här är allt så offentligt och jag får inte utlopp för det egentliga i mig. Strör bilder som jag för övrigt älskar att göra men orden blir mer och mer obetydelsefulla. Inte längre kan jag låta fingrarna göra sitt på tangentbordet för jag vet inte vilka som besöker mig. Jag är ju liksom både ljus o mörk. Hm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar