Martinas lilla stora fest blev lyckad som alltid. In på småtimmarna stod jag med en stekspade i handen och sjöng till Lena (när ska jag lägga av med det? Borde jag lägga av med det?) och Martina och Anna agerade körtjejer. Ni förstår vilken nivå det var, kolla bara bromancen mellan Peter och Anders. Vinet och kärleken mellan älskare, par och vänner flödade och det är då, just då när man tar en sekund och tittar på vad som händer man inser, helvete vilken lycklig tjej jag är som har alla de älskade omkring mig. Dagen efter var dagen efter liksom men det spelade ingen roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar