Man får ta detta inlägg med en nypa salt (även om jag kan tycka att det är smått provocerande med folk som inte rör på sig). Vägen till den perfekta kroppen eller vägen till att bli en lyckligare människa är fan inte lätt. Jag svär för att verkligen betona det svåra i att hitta en balans mellan överträning och lagom träning.
Många inkl mig själv går ut hårt, man mörshar två veckor sen kraschar man hårt med en förkylningen eller liknande. Ger upp, orkar inte sätta igång igen. Det är det där med att komma över tröskeln. Jag känner att jag gjort det, jag har med vissa uppehåll, typ Costa Rica tränat regelbundet över ett år nu. Det är den längsta tiden i mitt liv (jag har tränat sammanhängande alltså). Jag har insett efter MYCKET förhandlande, grunnande, tänkande att det finns INGA genvägar.
De två nycklarna i träning är regelbundenhet och långsiktighet. Man kan inte få drömkroppen på två veckor även om man kör pulverdiet och tränar som en tok. Det är tidskrävande. Det jag själv alltid tänkt, är just att jag vill ha resultat nu, gärna innan jag snörat på mig träningsskorna. Jag har som ni som känner mig vet gått på alla dieter, haft min beskärda del av ätstörningar, tränat i perioder men sedan slutat. Jag har gjort allt för att snabbt se skillnad. Igår slog det mig (börjar seriöst tvivla på min hjärnkapacitet när jag inte tänkt på detta tidigare) att när man går omkring och är missnöjd och vill bli fit på en kvart går man ju hela den tiden och tänker så, varför inte träna lika länge som du tänkt de tankarna. Är ni med? Hajar? Alltså, jag kan ha gått i 3 år och tänkt att jag vill bli smal och kastat de tre åren på att ha velat ha snabba resultat istället för att använt de tre åren, klagat lite mindre och blivit lite mindre. Idag tog jag cykeln upp till Bagis och sprang slingan och sen cyklade jag hem. Det tog mig en timma och det var definitivt ett effektivt och bra träningspass. En timma av dygnets 24. Kolla hur länge man sitter på Fejan varje dag eller läser bloggar. Man kan ta sig tid, om en 30 min för att röra på sig. Det är verkligen viktigt. Jag tänker starta min egna lilla träningsdagbok här på bloggen för att själv kunna se hur jag förbättrar mig under sommaren. Många säger att det är så svårt på sommaren, jag hajar, man är ute och vinar och pallar inte springa, men då kan man ta sig en prommis. Det här inlägget låter som om det kommer från någon töntig livscoach men sanna mina ord alltså.. Man blir lyckligare av att röra på fläbbet.
Midja: 73, 5
Röv: 96
Rattar: 90,5 (hoho var tog ni vägen)
Lår: 56
Arm: 31
Vikt: 62,5kg
Mäter igen om en månad så får man se om det gett nåt. Inga hysteriska dietfrensis nu utan bara ett sunt leverne. Mina mått är precis lagom, varken för mycket eller för lite så jag gör inte det här i nåt bantningssyfte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar