Faster G har ringt fyra gånger idag. Fyra gånger. Nycklarna är borta, kärringen som kommer med mat gick fel, jag vill inte längre, Rune är borta, nycklarna är borta, kanske är det kärringen som kommer med mat som tagit dom, nu ger jag upp, jag skiter i att äta, ja, här kan man i alla fall bada, jag går ut nu, jag har inte sett mina nycklar, jag har hittat mina nycklar men kärringen som kommer med mat hittar inte nycklarna, ingen hittar nycklarna, är du hemma hos mamma?, Rune är borta, är du hemma hos Anders?, jag är ensam, nej du behöver inte tänka på det här, nu ger jag upp, jag orkar inte längre, jag vill inte äta, jag måste flytta härifrån, ingen hälsar på mig, jag VILL inte flytta, nej nej, jag måste flytta.
... det är så otroligt sorgligt att min favoritfaster och min älskade Inga är så "bäng i kolan" som hon själv uttrycker sig. Jag blir irriterad, frustrerad, tycker synd om, ömmar för, blir arg, blir ledsen på samma gång. Jävla alzheimer, det är ingen sjysst sjukdom, varken för den sjuke eller anhöriga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar