klädhängsjoks

vi har chilis på tomten, vågar man pröva?

bla bla bla..d.

Jag har haft en svacka under ett par dagar, kanske till och med en vecka. Har försökt nysta fram vad det kan bero på. Tänkte att det kanske är för att vi åker hem snart, att det blir förändring, att vi inte har vårt eget utan måste bo hos de som låter oss. Men det stämde inte, inte på det sättet. Jag känner ju mig själv, det är svart eller vitt oftast. Glad eller ledsen. Det är inte så att jag gått omkring och våndats en vecka, jag har haft det superskoj men det har funnits stunder då klumpen vuxit stor och jag fått andas djupare än vanligt. Om lite mer än en vecka är det 3 år sedan pappa fick sina vingar och försvann från oss. Perioden som är nu speglas sig såklart i perioden som var då. Oro, ångest och ovetande turades om att belägra kroppen. Klart det kommer tillbaka. Har svårt att tänka på de positiva sakerna nu, mest spelas scenerna som jag inte vill se igen upp när ögonlocken faller ner. Jag är ledsen helt enkelt. Det är inte svårare än så och jag kan inte med någon makt göra så mycket åt det nu. När tårarna besöker mina kinder får jag låta de rinna klart och när jag känner att trycket blir för tungt runt hjärtat får jag sätta mig ner och ta emot det. Min person, jag kommer alltid ha en bit av hjärtat som försvunnit och när det ärret råkas rivas upp ibland blöder jag igen. Jag saknar min pappa.