Ligger och slappar idag. Gissa om jag blev lite smått chockad när ödlan som bor på vårt tak bestämde sig för att hänga på ballen en stund. Jag gick ut och fotade på den lite. Känner en connection till ödlor, delfiner och kolibris. Visst var den söt? Vi bor i en fyr. Stor som sjutton. Har jag redan skrivit det? Sängen är rund i alla fall och jag kan tänka mig att när det här öppnade för kanske 20 år sedan var det toppmodernt. Idag har vi inte ens gått upp ur sängen och klockan är 11, vi brukar ju vakna före sex,sju om mornarna. Om två dagar hämtar vi ut bilen som vi hyrt och rör oss mot Arenal och vulkanhäng. Där ska vi trekka i djungeln och åka canopylinor. Det är skönt här borta i ingenmansland, inga måsten eller räkningar. Inga klockor som ringer på morgonen. Det enda är väl att det har planerats lite väl mycket för min smak men är man fyra stycken så får man vika sig ibland. Gillar det här stället mycket. Playa Grande. När vi kom till Tamarindo trodde jag att jag skulle älska det, massa folk, sociala sammanhang, utekvällar och party men jag ville därifrån på studs. Att hänga här bland inget alls är faktiskt otroligt rogivande för en annars kanske stressad själ. När vi var ute och fiskade häromdagen fick jag dock sitta och bita mig i kinden av och till hela resan för att inte små salta tårar skulle rinna ner längs kinderna. Tänkte konstant på pappa och att han hade älskat det. Fiske.. Saknade att inte kunna prata med honom efter och berätta. Blev himla ledsen och ibland gick jag till fören och tittade extra noga på delfinerna för att inte totalt smälta samman av gråtet. Tur att man har solbrillor, där bakom kan ett par stycken tårar få plats utan att någon ser.