Igår var vi på fisketur. Vi betalade 550 dollar, vilket är väldigt mycket, men äsch tänkte vi, det är nu vi får en fet Marlin eller nåt annat stort. Vi var ute på djupt vatten, bokstavligt alltså och trålade. Det hände inget. Timmar gick och inget nappade. Tillslut var fisketuren över enligt min klocka och inte en enda fisk hade vi fått. Kaptenen var himla snäll och lät oss fiske lite "lättare" fisk närmre land. Där fick Anders nån slags tonfisk och Danne någon makrillsfisk. Jag fick också napp, det ska man veta, en stor jävel (vill jag tro) drog och drog och jag kämpade så jag blev röd i händerna. Efter en lång stund (kanske 5 minuter) så var det nära, fisken var inte långt borta och adrenalinet pumpade, jag skulle minsann ha den största fisken. Då släpper den. DEN SLÄPPER! Det blev ingen fisk för mig. Jag hade en, men den släppte. Kul tur. Man ska inte gråta för det, istället kan man gråta för att det simmade delfiner och lekte längs båten, havsskäldpaddor guppade lugnt ute i det stora blå. Det var fint.
Dannes fisk åt vi, den var underbart god.

Idag åker jag och Anders till Playa Grande för att bo på Hotel Las Tortugas, där finns det såna dära megastora Leatherbacks, dom är större än människor.